iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – IIb – Släktskap och vilka egenskaper som ärvs osynligt

Vad blir det av denna tillvaro?

Vad finns kvar av generationerna innan oss?

Morfar, mormor, farmor, farfar och deras föräldrar. Materiella ting? Inte mycket, om ens något. Och om det är något kvar är det knappast vad de hade i åtanke att lämna efter sig. Vad var deras intressen? Det vet jag inte ens, men troligen något utifrån deras värld, tid och förutsättningar, något vi inte alls skulle dela?!

Så vad finns kvar?

Det biologiska arvet.

Utseendemässigt finns det vissa drag som är extremt ärftliga och dominanta genom generationerna. Även karaktärsdragen går igen, inte alla detaljer, inte alla stommar, men vissa stommar. Och om detta går vidare, borde inte resten av hjärnan också påminna om våra förfäders?

Sättet att tänka och resonera.

Kanske samma typer av mål, önskningar, ångest och demoner?!

Vad jag hör farmor berätta om min farfar och ju mer jag lär känna mig själv, desto mer ser jag hur lika han var både mig och min far.

Jag är kluven vad det gäller vad jag ska lära mitt barn. Å ena sidan känner jag, lite med stöd av vad jag nyss tagit upp, att jag vill guida det till att tänka, så det kommer in på liknande spår lite fortare och kan bygga vidare. Jag känner att hade jag veta det jag vet om mig och hur livet fungerar tidigare hade det (kanske) varit lättare. Men å andra sidan hade det ju förändrat mig, kanske var att bryta vägen till att komma hit det som gör att jag kommit hit, en halv- eller helfärdig väg hade kanske inte kunnat leda hit?

Och gör jag i så fall mitt barn en otjänst att inte låta det hitta sin egen väg?

Var går gränsen mellan att styra och guida?

Min far har styrt mig väldigt lite i detta avseende.

Vi har aldrig diskuterat livet eller hur man kan tänka och resonera.

Vad jag vet. Eller har han guidat mig osynligt?

Ibland tycker jag att jag famlat i mörkret.

Men det kanske är en del av vägen!?

Men om alla måste uppfinna hjulet pånytt kommer vi aldrig vidare… måste vi vidare?

Fast du och jag har ändå gått längre än genomsnittet. Alltför många, enligt mig, läser 2000 år gamla råd och kör efter dessa.

Är det fel?

Ibland.

De är dessutom för generella och för många försöker tillämpa dessa på ett felaktigt, icka-avsiktligt sätt. Bokstavtrogna å ena sidan och frireligiösa å andra sidan må var motsatsen som böjer orden till sitt behag och ändamål.

Ska jag göra ett experiment? Guida mitt första barn ganska rejält, diskutera filosofi och livet med det och sedan låta nästa barn hitta sin egen väg.

Om det ens blir ett till.

Och är det i så fall etiskt riktigt?

Men min förstfödda kanske inte vill?!

Det klart det vill, det är på sätt och vis jag.

Det är fortsättningen på mig.

Vad kommer det att berätta om mig för sina barnbarn?

Vad vill jag att det ska säga om mig?

Nu?

Imorgon?

Och när jag är borta?

 

fortsättning följer med III – De tre faserna i livet

Läs gärna

IIa – Släktskap och vilka egenskaper som ärvs osynligt

I – Meningen med livet

0 – iLandsproblem i tillvaron – början

också.

 

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s