iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – IIIb – Faserna i Livet

Tajming är oerhört viktigt. Se idrotten som exempel. Alla normala fotbolls- och ishockeyspelare kan slå en perfekt passning, rent tekniskt. Men det riktigt bra spelarna är de som tajmar den perfekt. Så passningen när fram i rätt ögonblick. När motspelarna står fel, de når den inte, de får bollen/pucken bakom ryggen, blir ställda.

Att hantera ändliga resurser är motorsport exempel på. Det går att köra max med bilen, men då håller inte den, och än mindre däcken, hela loppen och utslaget på hela tävlingen är det en förlorande väg. Det gäller att hålla igen, så man kan vara blixtrande snabb när det verkligen gäller. Men inte hålla igen så mycket att det går för långsamt däremellan.

Visdom är att göra rätt saker i rätt tid.
Visdom är att göra lagom mycket och se vart krutet ska sättas in och var det kan sparas.
Visdom är att göra saker och att låta bli, att se balansen däremellan. Enbart blind aktivitet är inte praktiserad visdom, enbart passivt betraktande är inte praktiserad visdom.

Om vi inte har något specifik mål just nu, kanske vi inte desperat ska leta efter ett, utan vänta på att det dyker upp och undertiden mest finnas till för familjen och försöka parera de närmaste vågorna på det stormiga havet så gott det går.

Se tänkandet som konst eller en färdighet, inget som man automatisk kan eller är speciellt bra på. Undrade över varför man inte utbildas och tränas i tänkande. Frågan är om inte gemene man och tillika medel-Svensson mest gör val i livet. Men inte tänker. Tänkande är svårt. Tänkande kan vara jobbigt, men måste inte vara det. Det är lätt att både komma av sig och att fastna i en tanke utan att kunna ta den vidare. En stunds ensamhet utan input torde underlätta. Men var finner man det i dagens samhälle? Från alla håll attackerars vi av andras tankar, åsikter och budskap med dolda agendor. Kanske en bilfärd, utan radio, är en bra sätt att bereda bra förutsättningar för att tänka. Gärna långfärder längs trafiktomma landsvägar. Eller en tur på cykeln också. Kanske en promerad i skogen.

Är det tuffa perioder och intressanta diskussioner kring detta som är vägen till visdom?

Steg 1 må vara att inse att du är en tänkande människa, som inte bara reagerar och gör val. Först med den kunskapen kan vi gå vidare, i jakten på att må bättre och få ett enklare liv. Annars är livet troligen redan ganska enkelt. Denna insikt är i sig en liten framgång som vi kan finna förtröstan i. Ett steg på vägen mot visdom.

Steg 2 mot visdomen kommar vi till nu, aktivt tänkande. Hur ska vi lösa det? Inte alls. Det ska inte behandlas som ett problem som ska lösas. Det ska inte paddlas till andra sidan, det handlar om att parera närmaste våg. Hur vet vi ens att stranden (tilltänkta målet) är bakom de där (få) tio vågorna? Vi är ivriga i att nå våra mål, och lika ivriga att skaffa nya. Jag säger, ha tålamod. Leta inte så förbrilt efter målet. Det kanske kommer som drivved. Eller som en stor passagerarfärja. Eller en haj. Det kommer i alla fall att vara uppenbart när det presenterar sig.

Fas II. Det är alltså där det ska ske. Genomföras. Utnyttja det som vi lärt oss och förberett i Fas I. Det är dags för Genomförandet. Fasen där allt som vi vill ska hända i mitt våra ska genomföras. I fas III ska vi i lugn och ro bara kunna skörda vår sådd i livet. Allt som uppnås där ska ses som en bonus. Ingenting får lämnas dit. Ska det bli en Porsche ska det bli i fas II, ska det köras på bana, ska det ske i fas II, ska det bli barn, ska de komma till i fas II, ska du bli filosofie doktor ska det ske i fas II, ska du bygga en eget hus det ska i fas II.
Fas II är hittills lite av angrepp på alla fronter, det är på allvar dags och möjligt kliva upp ut soffan för att genomföra planer och förverkliga idéer. Vissa dagar kommer vi likt förbaskat ändå att fastna i soffan, men försök ta det med ro, bli inte stressad av det, av att inte få något gjort.
Ett av mina äldsta intressen och en fascination som fortfarande biter sig kvar i mig, är den för ånglok. Ljudet, lukten, maskinen, kraften, åsynen av mekaniskt arbete – underbart. Ju större och mäktigare maskiner desto bättre. Som liten studerade jag flitigt utbudet i modelljärnvägskatalogerna och drömde om loken. Det är ju tyvärr så att ånglok är lite för stora för att äga själv, så modellok fick duga gott. Far min, ekonomisk på gränsen till snål, drömde han med och förverkligade sin dröm om ett stort modelljärnvägsånglok ganska tidigt. Nöjd? Påstod sig vara så, men när han i 40 års present fick ett större av sina arbetskollegor gick belåtenheten inte att minste på. Men jag vågade drömma mer än så. Drömmen var inte om ett stort ånglok, utan flera STORA ånglok. Det var länge sedan, djupt nere i Fas I.
Främst tack vare internet har intresset kunna blomma upp igen på senare dagar. Jag var till Grängesberg och tittade på de riktiga ångloken där. Och på Nätet finns modelloken, nya som begagnade, att enkelt tillgå. Och så har jag uppfyllt denna pojkdröm, nu i fas II, och skaffat de modellånglok jag velat ha.

Fas I var en fas av samlande – vi föddes ju in i detta liv utan någonting – letande – vi törstade efter kunskap – och planerande – vad skulle vi göra med allt. Tiden och livet tycktes oändligt, det kom ju alltid en ny dag.
Fas II innebär genomförande, etableringe och utkristalliserande. Tiden är inte längre outsinlig. Det kan bli för mycket saker. Jag kan inte genomföra allt. Det är dags att bestämma sig.

Fas I kan vi dela in i Fas Ia och Fas Ib. Först tänkte jag sätta gränsen där man flyttar hemifrån, men jag tror att den ska sitta tidigare, nämligen när man går från grundskola till vald utbildning. Fas Ia innefattar det basala lärandet, allt från lära sig konsten att gå, tala, läsa, räkna till vårt samhälles normer, standardvärderingar och socialt spel. Fas Ib blir då lärandet av yrkesutbildning, yrkesutövning och av färdigheter man har behov av eller är intresserad av.

För mig har Fas Ib har även inneburit en jakt på uppehälle och finansiering av drömmen om en frän bil. Redan hemma i mina föräldras hem började planeringen, även om den var stillsam i början. En viss form av utbildning var given och sedan jobb. Tyvärr visade det sig att det där med jobb inte fanns i överflöd när det väl blev dags. Jag har alltid varit duktig på att jobba, att göra mitt jobb bra och att hitta anställningar. Men till vilket pris? Jag tror att jag lärde mig att, till skillnad hur mina föräldrar ser det, så är inte arbetet ett arbete på ett ställe och att detta är det centrala i livet. Och tacka för det när jag jobbade på så många ställen, tillfälligt, i projekt, på vikariat mm. Jag flyttade till jobben. Under de sju första åren räknat från det jag flyttade hemifrån, bodde jag på samma adress i genomsnitt 11,5 månad i taget. Det blev en slags självklarhet, en livsstil, för jobb var jag ju tvungen att ha, det har man ju lärt sig, så det var bara att leta upp dem och flytta dit. Det har tagit tid och kraft, samtidigt har det hållit mig igång, eftersom varje ny stad och nytt jobb blir lite av en nystart. Samtidigt blir det även en omstart, om du hänger med på skillanden, en omstart blir att man får börja om lite grand, vilket försenare istället.

fortsättning följer i IIIc Faserna i Livet
Se Index i Introduktionen i början

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s