iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – IIIc – Faserna i Livet

Det här är en del i en serie filosofiska inlägg. Närmast föregående är iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – IIIb 

Vad har då jag uppnått under Fas Ib? Jag har tagit tre examina under denna tid. Jag blev apotekare som jag en gång ville. Jag har jobbat på 17 olika apotek och inser att det varit en ren ekonomisk förlust. Hade jag skippat studietiden och studielånen och alla flyttar (som är rätt dyra) och istället jobbat på ICA någonstans, hade jag fått ihop klart mer pengar. Men förmodligen brytit ihop av tristress långt innan. Eller avancerat inom ICA. Det får vi aldrig veta. Men ekonomiskt ska det till mycket om studier ska löna sig. Alla kategorier så gott som. Viss finns de som utbildar sig och tjänar mycket, men de finns de som inte utbildat sig och också tjänar mycket. Vanligt kneg, nej det blir man inte fet på. Däremot handlar ju utbildningen om att släcka kunskapstörst, eller egentligen kronskt berusa sig på den, för att då och då supa sig full på den. Att få ett jobb man gillar. Öh, öh, öh, men hur var det då med apoteket – jodå, när jag började där var arbetet och arbetsplatsen jättebra, den blev sämre. Jag slutade för att jag fick nog, lite ironiskt när jag väl fått mitt första fasta jobb. Men jag fick nog på Apoteket AB som företag, inte som apoteksväsen. Men med en allt större toppstyrning, förändringar som inte ledde till något väsentligt i mina ögon, mer pålagor utan ersättning osv. Det var ändå bara början till vad som nu pågår och jag kan lugnt konstatera att jag gjorde det enda rätta när jag slutade.
I fas Ib utbildade jag mig till receptarie, den lägsta universitetsutbildningen inom den farmaceutiska läran, sedan blev jag magister i samma ämne och strax därpå apotekare. Nu är fas II jag har avslutat studierna, till slut blev det med en doktorsexamen. Det är högsta utbildningsnivån. Visst finns det titlar och så ovanför doktor, men då handlar det om erfarenhet, meriter och tjänster, inte mer utbildning.

Några ytterligare fas Ib-tankar. Det har varit mycket fart, hur man än ser det, och jag tror det är bra, jag tror det ger en mer stilla och stabil fas II. Vi slipper fundera hur det sett ut om vi gjort lite mer. För jag tror vi legat på ganska så på max mest hela tiden. Kanske inte på toppfart, men marschfart.

Fas II. Etablering, egna värderingar och att hinna lyckas i livet innan förändringen kommer ifatt en. Det kan tyckas skrämmande att gå in i fas II och göra sina val. Och för varje val som görs väljer vi samtidigt bort tio, kanske hundra andra möjligheter. Det kan upplevas skrämmande. Samtidigt är det just vad som behövs för att få sinnesfrid. Färre val.

För att finna sig själv och etablera sig som den man är och kunna få ett fridfullt liv framledes krävs val. Gärna rätt val. Många val leder på parallella, likvärdiga vägar, vilket innebär att det inte bara finns en enda rätt väg och att allt annat leder till mörka återvändsgränder. Däremot är det viktigt att dessa vägar leder till de viktiga målen i livet. Det gäller att rannsaka sig själv och även våga prova lite för att finna vad som verkligen är viktigt för en själv. Vi är så influerade av vår omgivning, andras tankar och önskning och inte minst folk som vill åt dina pengar. Att följa andras mål kommer oftast inte att leda dig rätt. Normalt sett vet vi, efter att ha tagit oss genom sökandet i fas I, vad vi vill. Men det gäller att rannsaka sig, plocka fram och erkänna detta. Lite grand samma grundprincip som problemlösning – hitta, erkänna, lösa. Sedan gäller det att ta sig över tröskeln och investera lite tid och kraft för att etablera sig i det som är verkligt viktigt. Trösklar kräver alltid kraft att ta sig över, hur viktigt det än är på andra sidan. Andras önskemål kommer garanterat att stundom lägga bly i dina skor också. Men väl över finner man hur rätt det var och då kommer det genast vara mycket lättare att välja bort det som inte är viktigt.

Vad ska vi välja i fas II? Vad ska väljas bort? Finns det någon generell guide? Nej, men vissa gemensamma fundament finns. Barnen kommer alltid före, givetvis. Frun då? Jo, hon med. Familjen utgör en viktig stomme, mycket viktig. Se bara på alla som separerar, frivilligt eller ofrivilligt, lugnt eller omtumlande, ung som gammal – helt plötsligt, just när man kanske tycker att de skulle få tid till att förverkliga sig själva och allt, men nejdå, då förvrids allt fokus till att hitta en ny partner. Allt annat kommer i skymundan och blir oviktigt. Så, tvåsamheten är viktigt för oss och det finns alla incitament för att vårda den vi befinner oss i.

Jämför, du har en Fiat. Med fel, brister, kostnader och underhållsbehov. På papperet ser det enkelt ut att göra sig av med den, cykla, gå, åka buss och tåg och ibland hyra en bil. Men så fort Fiaten lämnat gården för gott, kommer suget efter en ny bil. Och många bilar verkar ju så bra, men alla har sina fel och brister. Visst kan det vara skönt att för en stund tro att man hittat den perfekta, men snart nog uppdagas dess brister och vips var man tillbaka på ruta ett. Då finns det en poäng i att behålla Fiaten, då vet man vad man har.

Ett tryggt boende och en inkomstkälla är också viktigt. Grundläggande stabilitet och trygghet. Men det är någonstans där kring inkomstkällan som gränsen kommer, tror jag. Och karriär kommer efter. Den kan offras. Vad kan offras i ting? Säg att vi nu skulle flytta till denna 75 m2 trea med ett litet källarförråd. Vi som har prylar till en femrummare med stort förråd. Jag är säker på att väldigt mycket kan offras. Det är affektionsvärden som måste besegras. Och snålheten. Saker som kostat pengar och ev. kan komma att behövas är svårt att kasta. Sälja, säger somliga. Ger för lite, kostar för mycket kraft. Mycket affektion har man glömt och saknar inte förrän man letar igenom sina gömmor och hittar dem. Och då klarar man inte att kasta. Så besynnerlig man är.

Fas III – Visdom
Här står vi och med målteorin (se nedan) kan vi ta steget upp på visdomens fastukvist. Nu är vi där. Visdom är inte erfarenhet. Erfarenhet är att ha upplevt så mycket att inget blir nytt och att alla situationer känns igen. Men visdom är att se likheter i tillvaron med en begränsad pool erfarenhet. Att se att den här situationen liknar denna och då gör vi som vi gjorde då, så blir det bra. Visdom är att kunna applicera gamla erfarenheter på nya problem.

Visdom är även att i god tid se vad som komma skall, som ovan se vad som lättast löser det, och så göra det. Det leder till stabila, säkra och bra resultat med minsta möjliga insats och bibehållen komfort. En metamorfos som exempel: Du kör bil på en väg. Långt fram finns en halmbal i körfältet som en lastbil tappat. Den vise känner igen situationen från en gång när en bil havererat och stod still i körfältet. Du ska fram längs vägen, så bästa lösning blir att välja. Om du ser detta tidigt, känner igen situationen och beslutar dig snabbt, kan du utan att sänka farten, bara lätt vrida på ratten och i den närmast ombemärkt runda hindret och fortsätta. Men ju senare du ser hindret, identifierar det och bestämmer dig för att du ska väja, desto hårdare inbromsning krävs, desto större rattutslag, knängning, kanske sladd, retursladd, dyskomfort, och sedan kostar det en massa kraft att accelera iväg igen när hindret väl är passerat. I värsta fall stannar du. Blir distraherad över något ovidkommande (halmbalen) på din resa. Kanske vänder du om för att ta en omväg. Visst, så kan erfarenhet skaffas. Men nu strävar vi efter visdom.

Visdom är att:

* I förväg se vad som kommer att ske och därefter kunna anpassa sig till den situationen och parera med små, mjuka, energisnåla medel

* Inse hur formbar tillvaron är och agera istället för att reagera

* Förstå de yttre influensernas påverkan (andras viljor) på individen och kunna skilja dem från egna tankar och mål

* Hushålla med kraft, energi och resurser genom att inte uppfinna hjulet igen och att välja sina strider

* Utifrån tillgängliga resurser, så som kraft, kompetens, kunskap och materiella tillgångar, optimera varje situation så att tillräckligt (inte maximalt) resultat erhålles.

* Applicera kunskaper och erfarenhet på nya situationer och finna framkomliga lösningar utan trial & error.

* Klara av att ta och hantera ett nederlag. Förstå att det kan krävas förluster och bakslag för att vinna det stora målet

Det är sedan en sak och förstå att detta är visdom. Det är en annan sak att mästra dem. Klart det finns olika grad av visdom. Ju visare, desto bättre går detta, desto mer automatiskt går det.

Man kan fråga sig: ”Vad kännetecknar visdom?”
Vi har nog en ganska bra UPPFATTNING om vad vi tycker att visdom är, men ska vi verkligen DEFINIERA det?”
Min tanke: När vi verkligen kan DEFINIERA UPPFATTNINGEN av något någorlunda korrekt med alla hänsyn tagna till situationen, händelsen, upplevelsen, känslan, erfarenheten etc., så uppstår VISDOM.

Fortsättning följer i del IVa Om Gud, Ödet och Slumpen

Se även index i början

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s