Handen på Hjärtat – visst får du hjärtklappning vid Bilprovningen du med?

”Handen på hjärtat – visst känns det tryggt att vi har kollat bromsarna på bilen bakom” var en slogan som Bilprovningen använde i sin marknadsföring för en tid sedan. Jovisst. Det borde vara självklart. Men bedömningen som görs på våra bilar är synnerligen subjektiv. Visst, det handlar om människor och människor gör misstag, men… inom vilka toleranser är det acceptabelt.
Alla vi som har bilar och låter besikta dessa kan berätta mängder av historier från Bilprovningen. Här är en av mina:

Det var med en viss oro som jag körde in min Audi 100 för besiktning, något mer än vanligt. Jag hade ju en röd varningslampa som blinkade på instrumentpanelen. Tro inte att jag försökt släcka den. Jag hade kontrollerat och max-fyllt både bromsvätska och servoolja (som på Audi delar varningslampa). Jag hade kontrollerat elanslutningarna till vätskebehållarna. Jag hade kontrollerat hela bromssystemet för läckage. Jag provade att ta bort säkringen till varningslamporna, men då dog all instrumentering. Slutligen visste jag att bromssystemet var i gott skick och drog slutsatsen att elsystemet levde sitt eget liv, vilket inte var första gången. Både airbag och centrallås har haft fyr för sig nämligen.
Så jag lämnade bilen åt sitt öde med besiktningsmannen och döm av min förvåning när domen föll: underkänd på en bromsslang vänster fram. Inte en notering eller muntlig kommentar om lampan. Hade han inte sett den? Nåja, jag tänkte inte stanna för att fråga.

Så jag beställde tid på verkstaden och fick slangen bytt. Prima. Åkte sedan till Statoil för att kontrollera och fylla på luft i däcken. Då ser jag på vänster framfälg järnfilspån. Det finns inte så mycket som kan producera järnfilspån på en bil, så jag åkte och köpte en uppsättning bromsklossar och bytte dessa. Jodå, de var tvärslut fram, slitytan var borta på den ena klossen och hade alltså tagit i fälgen, därav spånet. De andra tre klossarna var inte mycket bättre. Kopplade in elledningarna och satte tillbaka hjulen. Sedan fick jag skölja och skölja, för behållaren med bromsvätska hade jag ju maxfyllt tidigare och nu med nya bromsklossar, så trycktes överskottet ut genom locket. Och bromsvätska är rätt aggressivt, så jag sköljde. Satte mig i och pumpade upp bromstrycket. Startade. Kändes stumt och bra. Eller så stumt som en Audi 100 kan kännas, eftersom dessa inte har en vakuumservo, utan drivs direkt av servopumpen. Men det intressanta var att varningslampan hade slocknat. Helt korrekt, förstås, det varnade ju även för slitna bromsbelägg. Det, om något, borde ha underkänts av besiktningen. Och verkstaden kunde man ju också tycka skulle ha sett och bytt detta och lurat av mig lite mer pengar, för bevisligen höll de på med bromsarna. Så ”Handen på hjärtat – visst känns det tryggt att vi har kollat bromsarna på bilen bakom” – tillåt mig skratta!

Varningslampor i en Audi 100

Du har alltid yttersta ansvaret för din egen bil – kör med insidan!

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Bil. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Handen på Hjärtat – visst får du hjärtklappning vid Bilprovningen du med?

  1. Ping: Att registrera in en tysk Scirocco i Sverige del 1 | Absolutman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s