iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – XIIIa – Gisslet med PRYLAR och egendom

Del 2

Gisslet med prylar och egendom
Om svårigheten att kasta vs pengar

Bra saker på fel plats – är det skräp?
Bra saker som inte behövs inom överskådlig tid – är det skräp?

Tänk så mycket vi slavar för våra prylar!

Tänk så mycket vi kostar på våra prylar –
• vi betalar hyra/uppvämning för dem. Hur stor yta har du respektive dina prylar?
• vi går till jobbet för att få ihop pengar för att behålla dem (hyra, underhåll)
• vi underhåller många av dem, reparerar, tvättar, dammar, målar om
ja det går säkert att utvidga den listan

Vi bär på våra prylar, vi flyttar runt dem.

Vi oroar oss för våra prylar, att de ska gå sönder, ta slut, bli stulna.

Vad ger de oss tillbaka? Är det balans i tagandet och givandet?

För mig är de ett stort bekymmer.
Jag vill kasta saker, men jag har inget jag vill kasta.
Jag vill ha mer plats, men jag vill inte betala för det.

Tänk att intelligensen räknar ut verkligheten men ändå styr känslan oavsett.
Jag är tillräckligt klok att veta men kan inte förmå mig att ta det lugnt ändå.

Vad är detta för en värld? Vi har allt vi behöver och så mycket mer där till, men är inte i närheten av att vara nöjda.

Skulle vi kunna göra oss av med saker som är överflödiga, som kanske till och med tynger ned oss mentalt? Låt oss göra ett hypotetiskt exempel, av en man med bilar som intresse. Han äger en komplett, men inte helt ihopsatt Volvo PV. Den behöver bulas ut lite och sättas samman. Den står i hans lada och kostar just inget att äga. Ändå medför dess närvaro en stress, eftersom han inte tar sig tid till den. Varför inte bara göra sig av med den och slippa stressen? Bara tanken är ryslig! Den är ju värd pengar, för guds skull! Och att göra sig av med en dröm! Ett fynd, en möjlighet, en njutningsmaskin. Men, nu gav det ju ingen njutning… det har potential för att ge njutning, men just nu ger det stress. Ytterst är det ändå ett pengaproblem. Inte ett värdeproblem, utan just pengar. För om det fanns tillräcklig med pengar skulle det vara lätt att skrota denna PV, för om han plötsligt skulle ångra sig eller få PV-behov, så finns det alltid en finare att direkt köpa. En som är klar eller en att meka med, allt beroende på behovet just då.

Samtidigt löser inte pengar problemen. De förskjuter bara ramen, och problemen kvarstår. Låt oss skapa ett nytt exempel i mannen ovan bekrivens kompis: Kamraten är välbärgad och även han bilintresserad, han har en fin verkstad för sin hobby och en ful amerikanare, fast i bra skick (en Chevrolet Chevelle -66:a, som inte är något designunderverk direkt, utan typ amerikas Volvo 142:a). Han är villrådig över vilken dräparmotor han ska montera i den. Och uppvisar samma obeslutsamhetssymptom som vi gör, han tar en kopp kaffe, går ut i verkstaden, funderar, blir alldeles matt och går in och ta en ny kopp kaffe. Helt plötsligt blir ens hobby – det som borde vara kul och en källa för njutning – en källa till ångest. Det kan inte vara rätt.

Jag har själv haft många hobbybilar, liknande våndor och separationsångest. Hur många ångrar jag att jag inte behöll så här efteråt? Ärligen? Jag kan tämligen omgående säga att jag har lyckliga minnen av de flesta av mina bilar, men att jag inte skulle vilja ha tillbaka dem. Trots att skrotning eller försäljning varit oerhört tungt för stunden.

Fortsättning följer i XIIIb – Gisslet med PRYLAR och egendom

Se även iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – 0 – INDEX och Introduktion

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s