Tungt, skitigt och underbart

Jag gillar ånglok som väsen. Inte bara när de väser, tuffar och går, utan alltid. Allt arbete och all kunskap kring dessa stålpjäser. Och det är märkligt vilka arbetsuppgifter som plötsligt blir stimulerande. Om ånglok inte är heta så är de kalla. Och man blir alltid smutsig. Allting är av större dimension än andra saker, som bilar, hus etc. Allt är tyngre på ett lok, allt är mer på ett lok. Arbetet är jobbigare, tyngre och skitigare. Men ändå helt underbart.

Nu senast var det dags att slagga och sota loken efter senaste utfärden. Och sedan lite ompyssling inför vinteridet, tömning på minsta vattendroppe som annars kan frysa, pustning, städning, smörjning och inoljning, se här!

Ett av loken har en läcka på tendern, som inte verkar vilja självläka, så medan loket får ta vintervila blir det verkstaden för tendern. Därför kopplade vi i sär dem. Tre sprintar, tjocka och långa som en underarm, i massivt stål, är vad som kopplar ihop dem.
Så här ser det ut isärkopplat.

Ångloket BJ B3 nr 130 har skiljts från sin tender

Tendern kommer nu att granskas på sprickor och sedan svetsas av våra kunniga ”fas III:are”. Fas III, du vet sådana här som blir utplacerade på arbetsförmedlingens uppdrag. Kompetent yrkesfolk, märkligt att de inte har en plats i det vanliga arbetslivet, men tur för oss och vår samling rullande material.

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Detta inlägg publicerades i Järnväg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s