iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – IXa – Konsten att må bra och våga vara nöjd

Konsten att må bra och att våga vara nöjd om att skruva ned målsättning, att göra det på enklast möjliga vis som är fullt tillräckligt och att smyga iväg och njuta så ofta det går.
Även om karriären och ekorrhjulet vi befinner oss. Att det kostar för mycket att ta sig ur det.

Se här…
En snabb tanke som igår for genom skallen.

Jag stod på min vingliga stege i verkstaden,
ögonen fulla av gammalt mögligt kritat kalkputs,
lungorna ”skyddade” av ett munfilter som jag vet är otillräckligt och släpper igenom det farligaste
i putsdammet som därmed förkortar mitt liv,
armar och axlar värker av det tunga jobbet när jag skrapar och borstar det oändliga taket.

Varför. (Inget frågetecken som du ser.)

Om jag istället skriver…

Varför? (Ser du hur uppgivet det ser ut med frågetecken?)

Nej i detta sammanhang vill jag skriva…

VARFÖR. (.punkt.).

För att jag vet och inte söker ett svar.
Svaret är givetvis det inlärda…

DÄRFÖR.

Men om jag skriver…

Därför?

Ja just det. Jag undrar inte Varför utan Därför?

Vad är det som driver mig med detta Därför.
Vill jag egentligen stå här och använda min begränsade livstid till att skrapa och borsta taket?

Nej, troligen inte. Jag gör nog det till största del för att det är vad som (jag) krävs av mig.

Det är klart att även för mig finns ett bonussystem.
Om jag gör ett bra jobb med att ställa iordning verkstaden så kan jag tillbringa förhoppningsvis många sköna timmar med mina projekt under eget tak.

Men innerst inne så vet jag att jag hellre tillbringar den tid det tar att ställa iordning verkstaden med att drömma och planera mina härliga projekt istället.

Se på datorn…
Så mycket ingenting som sysselsätter så många.
Alla Wishlists som finns hos olika företag.

Livet är en stor Wishlist där vi då och då måste avbryta dagdrömmeriet med att få i oss föda på något vis. Men istället för att nöja oss med att drömma så får vi för oss att drömmen blir värdefullare av att förverkligas.

Är det så?

Kanske, men jag njuter inte av att dra i mig slipdamm för det.

Att leva med en Wish-list är inte att leva i tillvaron.

Nu måste jag ut och fortsätta med verkstaden.

Därför?

Citat ”Är du mogen att stå emot dina hjärnspöken, om vad du inbillar dig att omgivningen tycker?”
Ett kvalificerat svar på frågan är ; NEJ.
Åter tror jag att svaret finns i DÄRFÖR.
När jag, ofta, fick frågan; Varför gjorde du si och så? så svarade jag för det mesta; Vet inte….
När man själv frågade: Varför får jag inte göra si eller så? fick jag för det mesta svaret: Därför…
Därför. ”Därför” blir därför den enda vettiga förklaringen, når uttalade mål saknas och man reagerar på tillvaron istället för att agera i den och aktivt styra den. Saker bara händer. Slumpen tycks verklig. Man bara flyter med, guppar emot här och var, som en flipperkula.
Kanske skulle man göra en lista på låt säga högst 2-3 olika projekt som man prioriterar. Och glömma andra funderingar tills dessa är färdiga. Koncentrera sig helhjärtat efter bästa förmåga och försöka vara nöjd med det man gör.

Våga Vara Nöjd ! Ta En Sak I Taget ! Ta Det Lugnt, Du Hinner Ändå Inte !

Stora ord. Svåra ord. Livet är både betydligt lättare och mer komplicerat än man tror.
Kanske ska man inte försöka överblicka allt. Jag har tänkt att jag ska läsa mindre, inte lyssna aktivt på nyheter, undvika TV, engagera mig mindre i allt utom att leva här och nu. Inte tro att en händelse eller upplevelse ska påverka resten av mitt liv utan vara nöjd om jag just för stunden njuter av att stå på Kinesiska muren eller framför Helags glaciär.

Jag känner att vi ganska snabbt blir äldre. Psykiskt fortare är fysiskt. Man inser att det inte är svart eller vitt, antingen eller, allt eller inget. Att man faktiskt kan äta kakan och ha kakan kvar om man äter hälften, alltså kompromissar. Härligt att prova att vara nöjd med mindre. Jag tror att vi och de flesta med oss i vår ålder har oroat sig för eller satsat på eller värderat fel saker. Saker som egentligen inte är så viktiga för ett drägligt liv.

Staffan Burestam-Linders bok ”Den Rastlösa Välfärdsmänniskan” utkom 1969 och är mycket läsvärd. Där visar han på hur man med enkla formler kan räkna ut brytpunkter för när välfärden börjar motarbeta sinnesfriden.

I Normala familjer finns inte tid ens till att lämna och hämta barn på dagis om båda föräldrarna heltidskarriärar. Jag hörde ett inslag på radion om just detta ”problem” med att kombinera barn och karriär i jämnställdshetens namn. En KVINNA sade då att kanske är det tid att inse att vi inte klarar två heltids karriärer och lämna och hämta barn på dagis.
OBS! Här talar vi bara om LÄMNA-HÄMTA! Om vi bara för skojs skull fantiserar om den lite otroliga tanken på att barn skulle, hur otroligt det än låter, vilja göra annat med sina föräldrar än att kläda sig snabbt och stressköras till ett förvaringsskåp för, vad andra kulturer anser vara deras främsta resurs, men för oss bara ett stressmoment till, dvs. dagis, hur skulle då tiden gå att få ihop?

Hör här: Det finns kulturer som inte kan referera till begreppet TID. De har inget ord för tid, inget sätt att mäta tid. Allt sker före eller efter någon syssla. Undrar hur deras karriärer ser ut?

Fortsättning följer här

se även Introduktion till Filosofi och Index för andra inlägg i den filosofiska tankesnaran

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s