iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – IXc – Våga vara nöjd när Tryggheten sparkar oss i baken

Fortsättning från Filosofi IXb

Var är Sverige?
Vilka är vi?
En turk är en turk. Stolt över det forna Osmanskariket, med rätt.
En Svensk Tiger…..
En Svensk Jamar….

Förr i tiden gick all tid och kraft åt att hålla sig vid liv och föra livet vidare. Men genom samarbete kombinerat med tekniska landvinningar har det gått så långt att vi tar överlevnad och livet för givet. Ja till och med pengar och det dessa kan ge. Förr fick barn hjälpa till och jobba med det de kunde så snart de kunde. Idag är barnarbete förbjudet och ungdomsarbete oefterfrågat. För vi har ekonomiskt råd att låta dem ”slippa” arbete. Men vad leder det till? Leda. Känsla av att inte behövas. Tvivel. Destruktivitet. Psykisk ohälsa. Till slut blir de så frustrerade att de ger sig på det samhälle som föder dem. De blir militanta veganer, kommunister, nazister, klottrare, bovar och allt möjligt oönskvärt. Läs om ett fruktansvärt, aktuellt och svenskt exempel här!

Är det vad vi önskar våra barn?

Således ska vi knappast stödja projekt i bortre världen som syftar till att bannlysa barnarbete. Förutom den direkta ekonomiska vinning deras arbete ger, motverkar det allt ovanstående. Släng in barn och ungar i arbete. Låt de som får barn vara hemma med småbarnen. Låt de gamla som är slitna jobba mindre. Förbjud övertidsarbete. Lagstifta om nyanställningskrav för företag som betalar ut övertid.

När vi alla var jordbrukare, var barnen med från unga år och hjälpte till efter förmåga. Plocka flyghavre, så grindvakt och vidare till allt tyngre sysslor. Idag är det ingen som vill ha med varken barn eller ungdomar att göra. Märkligt. Och skolan upplevs som hämmande för alltför många ungdomar, de som har ett intresse eller en ambition som inte följer skolans läroplan måste rättas in i leden (läs ett bra inlägg om det här).
Nå, det var både en idé och ett lösningsförslag. Lösningsförslag har du och jag egentligen slutat med. Jag får bättra mig.

Vad händer med samhället när individerna har för mycket pengar, dvs mer än som går åt för att överleva gott. Ändå är vi inte nöjda. Förr fanns ventialtionskanaler i lägenheter. Sedan kom fläkt med spiskåpa. Fint, vi slipper os inne. Och vi var nöjda med det. Idag ska fläktar vara tysta och snygga. Är vi mer nöjda för det? Kanske.

Tryggheten sparkar sig själv I.
Tänkte på detta att nu när vi i Sverige tjänar så mycket pengar så är det inte är till gagn längre, fast i perspektivet trygghet. Det handlar ju om pengar, trots allt.

Men, när blir för mycket trygghet motsatsen? Jo, jag tänkte så här. När vi tjänar så mycket pengar, att vi inte behöver våra barn till att jobba med oss, utan har råd att låta dem vara lediga. Till slut har ju samhället också skapat en lag mot barnarbete… För när barnen går sysslolösa blir det endera till att skjutsa dem till ”aktiviter”, eller så sysslar de med något själv (läs ser TV eller spelar dataspel) som vi tror är skadligt för dem alternativ hamnar de i fel sällskap, driver omkring och hittar på sattyg. Och dessa ungdomgäng och deras hyss skapar otrygghet i samhället. Vi ser det i Uppsala och Göteborg, Södertälje, Stockholm och Malmö. Ungdomar som inte behövs av samhäller och medvetet eller omedvetet terroriserar det tillbaka, skapar otrygghet. Tryggheten har bitit sig själv i rumpan.

En annan ohygglig förekomst med för mycket trygghet, är att vi börjar mickla och experimentera med den själva grund som givit oss Tryggheten. Varför ändra på det som fungerar? Det ligger väl en del i människans natur, kan hända, men någonstans borde gränsen dras. Och det bör göras när vi ger oss på att experimentera med våra barn. De som borde vara mest rädda om och bara använda beprövade metoder på.
Vad sägs till exempel om någon skulle föreslå att du skulle testa ett nytt, obeprövat läkemedel, som förvisso verkar lovande, men är helt otestat, på Ditt barn. Det skulle du aldrig gå med på. Och vi har till och med en lagstiftning som förbjuder det.
Men andra idéer och experiment är det fritt fram för och det förekommer också (läs här), som detta att röra samman pojke och flicka, tillämpa alternativ undervisningsmetoder och pådyvla sina barn märkliga religioner.

Det blir ju en följd av att vi har så mycket social trygghet och ekonomiska hängslen att vi inte längre känner kopplingen mellan arbete och tak över huvudet & mat på bordet. När aldrig behöver kämpa för det eller oroa oss över det. Istället tycker arbetslösa och de med lägre inkomst att det är diskriminerande att de inte har råd med ny bil, 50” plasma-TV, alla TV-kanaler mm och tycker att det är lika självklart att de ska kunna gå på krogen på fredagen och äta ute på lördagen – ”som alla andra”. Märkligt. Eller, om arbetslöshet inträder, varför det då ska vara så självklart att kunna bo kvar, leva som när man hade ett arbete + unna sig lite extra för att det är så synd om en…

Tryggheten sparkar sig själv II.
Trygghet i arbetslivet, visst grundtanken är fin. Men det är ju även grundtanken med kommunismen. Här slår den tillbaka i form av att arbetsgivare inte vill anställa vem som helst, eller helst inte alls. Därför att de har sådant rehabiliteringsansvar och sjukbortfallsansvar. Det kostar dem för mycket. Och för de som ändå har jobb, skapas en fruktansvärd press att alltid göra 110% och att aldrig vara sjuka. Det säger sig självt att det pressar de anställda i fördärvet. Samtidigt som dessa även får betala för de som inte anställs, i form av skatt till det sociala skyddsnätet – Försäkringskassa, A-kassa, socialen etc.

Stress och det stressade samhället kanske är konstruerat och uppdiktat. Kanske. Ändå kan jag själv känna mycket stress. Jag försöker hantera det. Stress uppkommer när man tänkt sig åstadkomma mer än man hinner och man ändå försöker. Det hjälper sällan att jobba mer och hårdare. Det enklaste är effektivast – att skriva ned mål och förväntningar. Oftast är det sin egna som är de stora stressbildarna. Det stressar mig lite att jag inte har en glasklar plan för det i huvudet.

Jag brukar alltid vara rysligt målmedveten, ibland kanske utöver vad som är bra. Jag syftar till projekt som borde avslutats istället för att lägga tid, kraft och pengar på dem. Men nu var det inte bilar jag tänkte på. Jag funderade över min bristande motivation för mitt jobb/forskning. Men på papperet ser allt perfekt ut. Varför känns det inte så då? För även om jag haft mina problem förr, så har jag alltid kunnat fokusera på jobbet. Kanske till och med använt det som fokus för att ta mig framåt.
Jag tror jag skrev tidigare att jag kände mig nöjd med att ha disputerat, som att jag gått i mål. Att allt hädanefter var en bonus. Jag tror det ligger i det. Att kämpa för en bonus är inte alls samma morot som att kämpa för sitt mål. Nu ska jag alltså sikta mot docentur, för att ev. kunna få jobb som universitetslektor. Inom räckhåll. Perfekt och givet. På papperet. Intellektuellt sett helt logiskt och rätt. Varför skulle jag inte göra det?

Men det var inte problemet, inte den logiska motiveringen. Utan den riktigt motiveringen. Detta ligger utanför mina mål. Därför känns det jobbigt, på ett helt annat sätt. Tror jag. Jag är inte beredd att längre offra fritid, familjetid, arbeta mystiska arbetstider och ständigt känna att jag skulle kunna jobba lite till, för då kommer jag till målet lite snabbare och säkrare. För det är fortfarande samma typ av promenad som innan, och det har inte alltid varit på röda rosor. Men det har varit framkomligt i jakten på målet. Men är det vägen så tilltalande att fortsätta på bortom målet. Säg den 200 meters-löpare som korsat sin mållinje och sedan fortsätter 200 meter till för då har han sprungit 400 meter också. Ok, inte en helt analogisk jämförelse, men ändå.

Fortsättning följer här

Se även Introduktion till Filosofi för katalogisering av alla inlägg i serien

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s