BE för en bättre framtid

Så har jag tagit körkort igen, ganska jämt 20 år efter första gången. Nejdå, jag har inte kört så fort att jag blivit av med det. Det här var bara en uppgradering.

Tanken har funnits många år och detta började för drygt ett år sedan, då jag blev inbjuden av min lokale Volkswagenhandlare till finalen av STCC 2010. Vi åkte från Uppsala till Mantorp, säljaren, jag och två VIP-kunder. En brun diesel-Touareg, som de andra nöjt av att transporteras i medan jag njöt bakom ratten.

Med på denna resa var den gode Jonas Nettelvik, som driver Ellströms trafikskola i Märsta. En hygglig och naturlig karl. Att prata släpfordon i en VW Touareg blir rätt naturligt och det behövs inga höga akademiska grader av matematik för att komma fram till att med en Touareg och med bara B-kort får du knappt dra någonting alls. Trots att en Touareg får dra hur mycket som helst. Jonas menade att körkort för tungt släp var enkelt. Han framförde det på en lugnt och övertygande sätt, så att jag nästan övervägde det.

Våra vägar korsades igen vid min lokale VW-handlare bara någon månad senare, i samband med ett event där. Jonas hade då ställt upp den manöverbana som ingår i provet för tungt släp och koppla sin Volkswagen Tiguan framför en släpvagn. Så var det bara att testa. Och även om det inte var busenkelt, så gick det bra. Och det fick mig att tippa över. Jag slog till på ett bokpaket med 10 testprov på plats. 800,-

Jag läste böckerna över vintern och provade min lycka med testteoriproven. Men sedan blev det vår och annat dök upp. Och utan att ha ett verkligt behov eller ett definerat mål med tidsram, så rinner det lätt ut i sanden.

Efter semestern tog jag upp studierna igen. Mitt vanliga körkort gick ut i oktober och jag satte upp som mål att inte ersätta det med mindre än ett BE-kort.
Jag läste och övade. Och tänkte beställa tid, men si det fick jag inte för jag hade ju inget körkortstillstånd.

Så det blev en tripp till SmartEyes och ett syntest (90,-) – kan verkligen rekommendera SmartEyes för dig som behöver en optiker. Snabbt, trevligt, kompetent, seriöst och ändå okomplicerat. Lite grand som synvärldens motsvarighet till DocMorris, lika rosa som DocMorris är grönt.
Och sedan en blankett och lite pengar till byråkraterna på Trafikverket. 400,-

Tillstånd ok och tid för teoriprov i september. 400,- till för det. Detta finns i Librobäck i Uppsala, så det var när och bra. Jag kom dit på min E-max, lät mig fotograferas och skrev min signatur på ett elektroniskt underlag, det som kommer vara min legitimationssignatur det kommande tio åren. Jag var laddad, precis lagom med fjärilar i magen för att vara helskärpt. Skrev provet – det görs numer i datorn och rättas så fort du trycker på klar – 53 av 55 rätt och godkänd.

Med det i hand ringde jag Jonas. Vi bokade in uppkörning, som idag, och en körlektion innan.

Det gick alltså en tid, men så skulle byråkraterna matas igen. Ingen ansökan, men väl pengar. 1450,- för uppkörning och ev. tillverkning av körkort. Jahaja. Och så fick jag tid till 08:00.

I måndags infann jag mig i Märsta kl 07:00 för att läras upp i momentet säkerhetskontroll och för en körning. Var detta nödvändigt? Absolut, för att inte säga helt avgörande. Dels i momentet säkerhetskontroll som ingår i provet och bör göras på ett snabbt och effektivt sätt. Jag hade inte fixat det utan denna lektion. Inte med tillräcklig säkerhet och tempo. Så tog vi en sväng i trafiken och det gick tämligen bra, förutom att Jonas påpekade på ett mycket vänligt men tydligt sätt att jag behöver observera gällande hastighetsbestämmelser. Nyttigt att höra. 30 är extremt långsamt, även med släp bakom.

Vi avslutade med manöverprovet, alltså backning med släp. Backningsprovet har förenklats och det avsevärt. Finns nu i fyra liknande varianter. Backa två ekipagelängder och sedan in i ett ”garage”, alltså inom sex koner. Busenkelt, om det inte vore för den hiskeliga släpvagnen man har efter sig. Jag är rätt bra på att backa med vagn, bara jag får vända mig och och se åt rätt håll. Att köra med speglarna, gör allt tvärtom. Och gör det hela knivigare. Nåväl, jag fick in bil och släp och därmed var jag redo för uppkörning.

Så idag, en gudsförgäten torsdag, jag anläder till ett disigt militärflygfält i Barkarby i norra Stockholm. Tänk att det ligger både ett flygfält, en militärbas och ett skyddsrum här, bara ett stenkast från E18 och E4. Fast bara till årsskiftet, sedan växer bostäder fram här. Det var rätt lätt att hitta, även om min vägledande app ”Waze” hade andra uppfattningar om hur jag skulle åka.

Jag lät Kajsa rulla in genom de öppna grindarna, genom taggtrådsstängsel och förbi en vaktkur. Lite Auschwitzkänsla. Den känslan tilltar när jag kommer ut på själva flygfältet – marken är täckt av gjutna betongplattor, precis som den gamla Autobahn var. Naket utan asfalt, med tydliga skarvar. Militärbilar och ödsligt. Härlig stämning! Helt annorlunda från den morgonhets som råder bara någon kilometer bort.

Där borta står Jonas med sitt ekipage, som jag hyrt för ändamålet (1450,-). Parkerar Kajsa och går ut och småpratar lite. Repeterar säkerhetkontrollen. Ställer in stol och backspeglar. Känner mig laddad, men som att det här borde gå vägen. Pratade lite däck och får lära mig att vinterdäck generellt rullar lättare än sommardäck. Detta huvudsaklingen för att de har inte samma krav på hastighetstolerans som de flesta sommardäck har, dvs att klara både 200 och 250 km/h.

Så dyker Stig upp, en reflexklädd äldre man från Trafikverket, med protokollet under armen. Vi skakar hand och tanken är – endera är han en sur gammal gubbe eller så är han en mysfarbror. Det jag inte låta mig stoppas av. Vi satte oss i bilen och han kollade att jag verkligen var jag, varpå han lugnt berättade hur det hela skulle fortlöpa. Stig skulle visa sig vara en mycket lugn och harmonisk man.
Så drog vi igång:
Kopplade släpet.
Säkerhetskontroll.
Pratade lite om lastning och lastsäkring. Soft.

Vi gled ned över ”Autobahn” till den uppställda konbanan. Aha, det var variant 4 – konerna stod vridna 45 grader åt höger i bilens färdriktning. Stig frågar om ekipagets bredd, som jag inte kan i huvudet och tänker att nu blir det en genomgång av registreringsbeviset, men han ville faktiskt bara veta bredden, för att ställa konerna på rätt avstånd. När ingen av oss fann registreringsbeviset, mätte Stig upp bil och koner, utan att det var någon mer med det. Så var det grönt ljus för backning.

Slet av mig jackan för bästa rörelseförmåga, hivade in den i baksätet och slängde mig in bakom ratten. Ned med rutan, som Jonas tipsat om. Vred igång dieseln, i med backen. Gör som vanligt, dvs vänder mig om och tittar dit jag kör och använder backspeglarna för att hålla koll på konerna. Går riktigt fint. 10 minuter han man på sig. Det tog mig 2,5 minut och då stressade jag inte. Jag tog till och med och gjorde ett omtag, för att stå riktigt rakt och fint. Godkänt.

Så tog Stig plats i bilen igen och berättade vad han skulle bedöma i körprovet och så tog vi en sväng ut i Stockholmstrafiken. stig frågade vad jag skulle ha BE-kortet till och om det var i tjänsten, jag sade att jag ibland drar häst och med en tung bil så är ett BE-kort bra. Han höll med, förståJag höll nog utkik efter hastighetsskyltar, kollade döda vinklar varje gång jag bytte fil, körde mjukt, kröp fram mot korsningar och rondeller för att inte behöva stanna – ecodriving. Vägarbete – gick fint. Motorväg – oups där var jag uppe i 90 innan jag kom på att jag hade ju släp med mig, men jag rättade snabbt till det. Och så tillbaka till flygfältet. Det kändes bra. Jag hade blivit förvånad om jag blivit underkänd, men samtidigt vet man ju aldrig. Vi stannade och medan Stig fyllde i blanketten och elektroniskt skickade begäran om att trycka mitt nya körkort, så kopplade jag isär ekipaget och ställde Tiguanen redo för nästa man till rakning. Det var ju fler än jag som skulle köra upp denna dag.

Godkänd! Blanketten i handen och ett handslag med Jonas. Det var inte utan att jag var tvungen att kosta på mig ett leende. Nöjd. Målet uppnått. Och jag kom ihåg att ta med mig jackan från baksätet.

Vad stannade notan på då?Böcker och testprov – 800,-
Syntest – 90,-
Körkortstillstånd – 400,-
Teoriprov med foto – 400,-
Körlektion – 1450,-
Fordon uppkörning – 1450,-
Förarprov – 1500,-
Summa – 6090,- + några mil bensin för att komma till övningar och prov, så säg 6300,-

Var det värt det då?
Ja och nej.
Nej, för att det går ju jättebra att köra tungt släp utan BE-kort. Men, det är lika olovlig körning som att köra bil utan vanligt körkort. Så även om inte det är särskilt vanligt med poliskontroller, så skänker detta komfort. Jag behöver inte längre fundera om det är på gränsen. Behöver inte oro mig för blåljus när jag kommer med tung last. Nu har jag den behörigheten. Och bara det är ju fränt. Tack till Jonas, som med ett imponerande lugn, fick mig att uppnå detta mål.

Så, ja det är värt det. Som sagt, inte minst för komforten.
Och om jag någon gång ska köra banpreppad bil på någon avlyst räserbana, så är detta hinder röjt redan nu.

Kör försiktigt!

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Mina bilar och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till BE för en bättre framtid

  1. E skriver:

    Haha det var fint :)

    E

  2. Martin skriver:

    Fint skrivet! Lär man sig någonting på BE-kursen och -lektionerna eller går man där bara för att kunna få papper på det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s