iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – XIc – Den moderna mannens prestation och genuskvinnan

Om jämställdhet, jämlikhet, genusvetenskap och galenskap

Fortsättning från Filosofi XIb

Precis som tidigare medan vi talade om att sänka våra västvärldskrav, kanske från 50” plasma till 42” LCD, så får ju detta ett närmast löjligt skimmer om vi jämför med svältande negrer i Sudan eller jordbävande Haiter. Där snackar vi inte om hål i skyddsnätet utan frånvaron av allt vad skyddsnät heter. Det spelar ingen roll här och nu, för detta är mitt problem, ett typiskt iLandsproblem. Likväl är det ändå det som är centralt för mig och därmed det viktigaste för mig. Att förneka det, ställer bara till problem för en själv.

Det brukar ju heta att man får det man förtjänar, och att som man bäddar får man ligga. Jedem das seine på tyska. Men tycker du att det är så, tycker du att du har som du förtjänar?

Säg att man är ledig, inte har semester, utan bara inte arbetar, av en eller annan orsak. Jämfört med en soffpotatis/genomsnitts-svensson/dagdrivare, så vill vi moderna män prestera något varje dag. Helst så vi kommer framåt i livet också. Prestationen får inte vara vilket krafs som helst, utan det ska vara något som räknas. Vad som räknas kan säkert variera, men låt oss säga att laga ett läckande tak räknas alltid, medan att se på en film aldrig räknas. Nu är vi kanske kanske inte så motiverade som vi gärna vill framstå, inte minst inför oss själva.

Så det finns dagar när prestationen ligger i gränslandet för vad vi själva tycker är en vettig prestation. Vi orkar helt enkelt inte gå ut i garaget, måla om huset, slipa golvet etc. Så istället kanske vi kör och handlar något, till projektet och försöker intala oss själva i hur viktigt det var, att det varit omöjligt att jobba vidare innan den saken var införskaffad. Givetvis ett kryphål i logiken, som åtminstone jag har utnyttjat. Sedan är man inte alltid så effektiv när man är på det humöret, utan det såsas, handlas annat, tittas på något tredje osv.
Sedan kommer kvällen och dagens beting är över. Man kan slappna av och göra det vi egentligen vill: titta på film, surfa, skriva, slappa, dricka te. Med mer eller mindre gott samvete, beroende på vad vi lyckats med under dagen. Men på kvällen är det legitimt, då arbetar man ialla fall inte. Krasst sett skulle man kunna säga att skillnaden mellan oss och soffpotatissvensson är att den senare ändå inte hymlar med sin livsföring. Nu vill jag ändå tro att vi är lite för mer, lite bättre, lite ambitiösare. Frågan är, lurar jag mig själv? Lurar du dig?

Jag förstår inte det. Om jag sitter ned, skulle jag aldrig be någon göra något för mig. Hämta det, gör det, fixa så. Aldrig. Inte ens om jag var dödligt sjuk. Jag kliver upp själv om jag nu måste ha det. Jag förstår inte hur andra, läs in vem du vill, kan göra det. Nåväl.

Jag känner mig begränsad. Jag borde dock inte klaga. Men även om jag kan se det logiska – att jag egentligen har det väldigt bra – så finns ändå känslan där. Begränsad i att göra det jag vill. Men känslan av begränsning är inte kul för det. Problemet ligger i att jag är låst – om Min hustru är vaken, då får jag ”passa upp” på henne. Sover hon, då kan jag inte heller rumstera som jag vill, för att hon inte ska vakna. Visst, det mesta jag gör låter inte så mycket, men gör jag något, för jag alltid väsen någon gång. Plocka fram verktygen ljudlöst kan få plockepin att framstå som busenkelt. Diska – har du försökt att diska ljudlöst? Omöjligt. Ungefär som att dammsuga eller micra tyst. Till och med att röra i tekoppen måste beaktas och utföras försiktigt. Ibland smiter jag ut, till garaget oftast. Då plågas jag istället av att få höra att jag inte svarade om hon vaknar till och ropar.

Vad kan jag säga för att underlätta?

STÅ PÅ DIG!
TAG INTE SAKER PÅ FÖR STORT ALLVAR!
VÄND ANDRA SIDAN TILL!
DU FÅR VAD DU FÖRTJÄNAR!

Nej, inte hjälpte det där…

Vad jag kan säga är att jag förstår det mest i din situation. Inte allt, det vora att ljuga, men din frustration och irritation har jag upplevt.

Hur länge ska man orka att inte leva sitt liv?

Tills det är slut? (Förhoppningsvis så blir det inte någon fortsättning.)

Man kan göra som man vill och låta bli att lyda och vara riktigt hård i sitt sätt om man bara är redo att ta smällen av en separation.

Är man inte redo så får man rätta in sig i ledet för inte ska man förvänta sig att hon ändrar sig… Nej kvinnor kan… jävlas hur mycket de vill.

Det är inte våra kvinnor som det är fel på. Det är dagens samhälle som vi accepterat.
Vi är veka.
Vi är för känsliga.
Vi är för inställsamma.
Vi får till viss del vad vi förtjänar.
Vi har det fan inte lätt.
Men det har nog inte våra kvinnor heller. Med oss.

Vi har inte tidigt satt gränser för dem att hålla sig inom.
De vet inte hur de ska bete sig för ingen har lärt dem det.
De tror att de kan göra som de vill för att det är sådana tider.
Och det har de banne mig rätt i.

Om vi inte är nöjd med vår situation så får vi ändra på den eller ändra på dem eller ändra på oss.

Det sista att ändra på oss hjälper inte. Vi kliver ut från ett hörn bara för att trängas upp i ett nytt.

Tror du inte att kvinnor, sådana kvinnor som besvärar och inte kan ta till vara på sitt eget liv, egentligen är de som drabbats hårdast att dagens mentalitet, att allt är möjligt och det du inte lyckas med är således ditt eget misslyckande. De ska, förutom att vara en god mor och en karriärist, unna sig allt som männen i alla tider njutit av, bara för att feminister i samhället står och skriker att det är deras tur. Utan att de egentligen själv vill det. Om någon alkis står och skriker att jag ska skynda mig in på Systemet, för nu är det min tur att handla, till slut kanske man gå in fast man inte har ett ärende.

Ett liv.
Det är vad vi har

Fortsättning följer i Filosofi om Mannan och Kvinnan del 4

Jag kan även rekommendera mer läsning om genusgalenskap, klicka här!

Se även Introduktion till de Filosofiska inläggen och register till alla delar

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s