iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – VIIa – Vikten av Väntan

VII Tid och Tidsuppfattning

Vikten av väntan
30 december 2010. Snart är 2010 slut. Det var nyss 1999 och dagen före nyår. Tiden upplevs annorlunda ju äldre man blir. Procentuellt av vårt liv är en timme mindre nu än när vi var 16 år. Kanske är det så vi uppfattar det hela. Livet alltså. Kanske är det den 2:a fasen som gör sig gällande. Hursomhelst så är man 30+ och då är Fas II här. Inte för att stanna, nej det får vi inte lura oss att tro, utan för att senare glida över i Fas III, sista fasen av vårt jordeliv.

Vid 30+ är det inte så långt till 40, den klassiska krisåldern. Åldern då män brukar köpa Porsche. Tiden går, sägs det, även om man mäter den i timmar och minuter, eller före och efter händelser. Bekantskapskretsen börjar naggas i kanten av döden. Mor- och farföräldrar dör, likaså äldre bekanta, som gamla lärare, grannar och vänner. Och det är bara början.

När jag var liten och Dan och hans hejdukar tjatade sig till hos TGOJ att få köra med deras ånglok, togs Gb 95 ut ur malpåse och beredskap, blott 37 år gammal och avställd i lika blott 24 år. Det är ju över 30 år sedan nu! Och det är inte långt kvar förrän samma lok varit avställt i ytterligare 24 år! Herregud, jag som åkt och vuxit upp med det loket. Och min bror konstaterade att min VW Golf varit avställd i 15 år. Tiden går fort och farmor säger att efter 40 accelererar det på ett sätt som inte går att förstå innan… jösses.

Väntan ofta ses som något mycket negativt, men som egentligen är både viktigt och postitivt. Men om nu något postitivt inte upplevs som positivt, då måste det väl vara någon fel på det?
Svar: du har inte kontrollen. Vilket är hela poängen med väntan.
Som att sitta och vänta på någon i en bil, alternativt sitta i en bilkö (utan att egentligen ha bråttom någonstans) borde kunna vara lyxtid: sitta i sin egen bil – kung i sitt eget rike, ett rike med gränser av stål och glas – inga krav, t.ex. hushållssysslor, kunna läsa en tidning eller bara sitta med sina egna tankar etc. Ändå kan det ofta vara rent stressande, denna väntan.

Så förklaringen är, det är inte du som styr över din tillvaro. Du vet inte när kön rullar igång eller den du ska hämta dyker upp. Och när kön väl börjar röra på sig, förväntas du rulla iväg med den. Du kan inte sitta 5 minuter till.

Och detta kan sedan appliceras på andra ting:
– skräcken för paus i arbetslivet (arbetslöshet) – det är inte rädslan för att få dåligt med pengar eller att inte få ett jobb igen, det är att man inte styr över när detta kommer att ske.
– flygskräcken – även om det är rent obehagligt när ett plan droppar 500 meter pga en luftgrop eller vibrerar som om ena länkarmen lossnat, så är det frånvaron av kontroll som är roten till skräcken. Du ser inte ens instrumenten eller den som kör/flyger och kan få en hint om var som är normalt eller i värsta fall onormalt. Det är bara att sitta och hoppas på att piloten gör sitt jobb och att kärran håller ihop.

Tid är konstigt. Upplevelsen av tid är märklig. Tolkningen av denna är ännu knepigare. Vi upplever att tiden är knapp och blir stressade av det. Konstigt. Jag förstår inte vad tid egentligen är. En meter är ju alltid en meter. En liter är alltid en liter. För en människa är detta tämligen lika, alltid. Tar man till hjälpmedel kan det ändras, för vid färd i en bil, buss, tåg eller flyg blir en meter ingenting och en liter bensin försvinner snabbt. Men istället upplever många att tiden går långsamt. För att man sitter och har tråkigt? Eller för att metrar och litrar får en annan mening?

Jag har förståelse för varför tiden upplevs gå så fort. Förr, som barn, hann man leka tio lekar på två timmar. Idag har vi tio småsaker, rutinsaker, saker som måste fixas till, som kräver vår uppmärksamhet på samma tid. Inte nödvändigtvis onda ting i sig, men tillsammans blir de många och stjäl vår tid! Jag känner verkligen hur jag inte hinner med att leva pga allt detta. Jag blir uppjagad, så när jag får en stund över, då har jag inte mental kapacitet att fokusera på det jag skulle vilja göra, t.ex. tänka eller skapa. Det är påtvingade måsten och det är självskapade måsten. Många är inte så frekventa, men de är så många att de ändå hinner komma ett varv till. Jag gör en lista, får se om du kan hålla med mig.

Lista över påtvingade måsten
Betala räkningar
Handla mat
Handla andra livsnödvändiga saker
Deklarera
Räta ut frågetecken i ens byråkrati
-tex försäkringar, hyres- och avtalskontrakt, för att hålla kostnader nere och funktion uppe
Plocka ihop/städa
Betala saker jag köpt på nätet…

Lista över skapade måsten
Föra bok på räkningarna
Reparera/serva bilen (ej hobby)
Ladda elektroniska hjälpmedel
Se/spela in film/serier o.dyl
Kolla mejl
Skicka in kvitton för att få tillbaka pengar
Laga saker som lika gärna kunde ersättas
Söka på nätet efter roliga saker som jag inbillar mig att jag vill ha/behöver
Leta efter saker jag förlagt men behöver

Måsten som skapats i samhället vi lever i.
Säkert mycker mer än så. Det var bara lite som ramlade ur genom fingrarna.

Jag har känt mig oerhört avslappnad hittills idag. Det gett mig en insikt i hur det är att vara avslappnad, riktigt avslappnad, att jag gillade tillståndet och bör återkomma dit oftare. Jag har alltså inte varit avslappnad på riktigt på mycket länge. Bättre att insikten kommer nu än ännu senare. Undras vad som gör mig stressad? En grundnivå av stress som jag kallat avstressad, det låter ju alldeles ohållbart. För mycket att göra, helt klart.

Måste det vara så mycket att göra då? Nej, inte det heller, egentligen, men det är ju så mycket saker jag (tror) att jag vill göra. Som tar tid. Och tar tid från annat. Så gör jag det ena blir jag stressad av att jag inte gjort det andra. Och slappar jag och inte gör något blir jag stressad av det. MIN TID RÄCKER INTE TILL till allt jag vill göra.

Tid är även pengar. Genom att använda tid kan jag spara pengar. Genom pengar kan jag köpa tid.
T.ex. jag kan välja att baka bröd och jag kan välja att köpa det. Det ena ger det ena och det andra det andra. Tid mot pengar. Pengar mot tid. Enkelt och tydligt.
Genom att jobba får jag in pengar. En grundförutsättning. Det kostar tid, men som samhället är byggt är det nödvändigt.
Att serva och underhålla bilen själv är också kostnadseffektivt. Till en viss gräns. Ibland är det klokt att lämna bort vissa arbeten, till de som har bättre verktyg och erfarenhet.

Jag har ett extra förråd. Det utnyttjar jag, men är det egentligen så bra? Det ger mig nämligen möjligheten att spara på saker. Saker som jag tycker är självklart att spara. Det kan vara bra att ha, spara mig pengar när jag inte behöver köpa dem senare. Saker jag kan behålla istället för att sälja. Jag slipper bekymret med att sälja. Och/eller vånadan med att slänga. Men blir jag lyckligare för att jag spar allt detta? Har jag tillräcklig selektion i mitt sparande? Tesen att spara saker för att spara pengar.

Väntan fyller en central roll i våra liv. Väntan är det mest förhatliga, det som vi arbetar så hårt för att slippa. Bilköer till exempel. En enda lång väntan. Vi gör mycket för att slippa bilköer – bryter mot regler och lagar, tar långa omvägar, skyndar oss för att hinna före kön osv.
Eller som jag såg här på lunchen på universitetet: studenternas stress mot lunchrummet, för att försöka hinna före kön till mikrovågsugnarna. Inte för att de har ont om tid, nej alla har fem kvart lunch och hinner lätt äta, även om de får vänta en kvart att värma maten. Men ändå är den väntan så hemsk, så värd att stressa innan för att slippa. Dag ut och dag in.

Samtidigt heter det att ingenting är som väntans tider. Och det är ju sant det också… Väntan bygger upp en förväntan och en spänning… för vad vore julen för ett barn om den kom plötsligt, säg att en kväll i mars så knackar det på dörren och där står tomten med sin säck. Säkert skulle en del paket vara välkomna, men det skulle inte vara samma sak.

Eller som när jag skulle få åka McLaren – inte hade det varit samma sak om vi råkat åka förbi Mantorp helt ovetandes och ute på vägen hade vi blivit invinkade, stoppade och satta i bilen och blivit runtkörda två varv. Då hade snarare förvåning infunnit sig. Det hade på intet sätt varit värdelöst, men jag vill försöka framhäva att väntan ger en förstärkning och en förlängning av upplevelsen. En fin, oförstörd förlängning. För när du köpt din nya bil och första extasen lag sig, jag då börjar ju eländet. Fel, kostnader, arbete… och då är det oftast inte lika kul. Men väntan innan, då är allt perfekt, rosande silver, inga fel och brister, inget arbete, ingen kostnad, inga bekymmer.

Jag vet till exempel att jag tidigare avskytt att vänta när jag ska hämta någon nånstans, speciellt om denne inte är i tid. Jag sitter där i bilen, irriterar mig, vill bara hem. Hem till vad? Troligen ingenting särskilt. Det är ju inte så att jag planerat in att göra något för det mesta, utan förmodligen skulle jag bara göra något alldagligt.

Det var i en reflektion av detta som jag mindes Keith Richards ord i en konsert – han sade ”you know, it’s good to be here, it’s good to be anywhere”. Och det var ungefär det jag kom fram till. Vad gnällde jag om? Jag satt där i min bil, som jag gillar, inget krav som väntar att jag ska göra det ena eller det andra. Jag kunde spela musik, lyssna på radio, eller bara sitta och meditera. Eller tänka på ingenting. Kanske köpa mig en tidning och läsa. Ren lyxtid egentligen. Skulle jag gjort detta om jag varit hemma? Troligen inte. Där skulle jag säkert hitta på något mer eller mindre viktigt att plocka med. Så kunde jag bara finna sinnesro att sitta still och ta vara på min lyxtid, istället för att se det som en bortkastad väntetid, så vore det fantastiskt. Det svåra i det hela är just att kunna slappna av och finna den sinnesro som krävs för att kunna sitta och fundera, istället för att stressat undra när väntan är över.

När vi blir äldre kanske väntan är allt vi har. En sista stund att tänka på det goda som hänt oss.

Väntan Är Värd Respekt.
Väntan Ska Man Inte Förakta.
Väntan Är Tiden I Vårt Liv Mellan Händelserna.
Väntan Är En Del Av Vårt Liv.
Väntan Är Ett Andrum.
Väntan Kan Bli Vad Man Gör Den Till.
Väntan Är Sannerligen Värd Respekt.

Fortsättning följer i VIIb om Ifrågasättandet av hela tidsbegreppet

Se även Start för länkar till andra inlägg i serien om filosofin om Livet och Tillvaron.

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s