iLandsproblem i Tillvaron – Filosofi – VIIb – Ifrågasättande av begreppet Tid

Nu till ifrågasättandet av TID

Denna allmänna bristvara.
Denna konstanta bristvara.

Observera dubbelmeningen.
Tiden är inte konstant, inte linjär.
Hur kan någon har fått för sig detta?

Inte ens det fysiska rummet är konstant, Einstein visade ju att materia kröker rummet. Materia påverkar materia. Det är inte konstant. Det kan lätt verka så vid en enkel betraktelse av en oinvigd lekman, men det är inte så. Varför skulle tid vara stumt, fixt, konstant och opåverkbart? Vansinnig att tro i en annars så dynamisk och flyktig värld. Speciellt eftersom alla har den bestämda uppfattning att tiden går olika fort:
– långsamt om man har tråkigt och lite att göra
– snabbt om man har roligt eller fullt upp.
– Och snabbare ju äldre man blir. Betyder det att man har roligare ju äldre man blir?

Det har inte att göra med om det är roligt eller ej, utan om förändring.
Låt oss prova att hela avskaffa begreppet tid.
Tid finns inte.
Tid är en felaktig tolkning och benämning av någonting annat: Föränding.

Istället för att dela in tillvaron i dåtid (förflutet), nuet och framtid och försöka definiera hur långt detta nu är. Är det en kort, kort-kort, punktformad historia? Hur ska man då kunna leva i nuet? Och när kommer vi in i framtiden?

Tänk så här: allt som finns är nuet.
Alltid.
Och det är förändring av nuet som blir livet.
En förändring som ständigt pågår.
En förändring som sker genom flera input:
– biologin i oss,
– andras inverkan, direkt eller indirekt på oss, men inte att förglömma
– vad vi själva gör.

Alltsammans bidrar till en konstant förändring av nuet. Men säg hellre tillvaron. För om tid inte finns, så blir det rörigt att använda ord och parametrar som syftar till tid. Som nuet. Då blir det snabbt enklare att förstå varför tid – om vi ännu inte kan släppa det begreppet – inte är en konstant parameter. Förändringen pågår visseligen hela tiden, men den sker olika intensivt, olika mycket. Mer varierad hastighet, lite klumpigt uttryck, eftersom hastighet är en parameter som bygger på tidsbegreppet.

Svårsmält? Javisst, vi är så indoktrinerade från barnsben och dagligdags med denna tid.
Tid som ska passas.
Tid som går.
Tid som en bristvara.

Men bara för att vi tror oss kunna mäta denna storhet, betyder det inte att vi mäter det vi tror att vi mäter. Inte heller att vi mäter det rätt, bara för att vi bestämt att så här mäts tid. Sedan 1967 definieras SI-enheten 1 sekund enligt:
Grundenheten i SI, 1 sekund, definieras som varaktigheten av 9192631770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen Cesium 133.
All tid/föränding definieras som förändringen av Cesium 133. Är inte det en grov approximering att ens tro att allt skulle bete sig som Cesium 133? Att allt ständigt skulle ha samma förändringshastighet som Cesium 133? Otänkbart.

Om nu tid skulle finnas, som en egen storhet, skulle inte den likt materia har antimateria, ha sin antagonist i antitid? Frånvaron av antitid kan ses som beviset för att tid inte heller existerar. Men det är svårt att säkert visa att någonting inte finns, det är minst lika säkert att det finns, fast vi ännu inte upptäckt det, så frånvaron av antitid är inget att luta sig mot i filosofin.

Vad för det för med sig för fördel att skrota hela tidsbegreppet?
Det kan ge en insikt i att leva i tillvaron som den är och försöka föra den dit man själv vill, istället för att sitta fast i ekorrhjulet och vänta på att det blir bättre i framtiden. Framtiden kommer aldrig. Allting är denna tillvaro. Det är denna tillvaro som förändras ständigt. Du är själv med och påverkar den. Du kan själv aktivt vara med och förändra den.

Tillvaron är under ständig förändring, endera utvecklas något, eller så avvecklas något. Inget är konstant (utom en kanske en sak, men det återkommer jag till). Det gör att du kan inte passivt behålla något, endera är det under utveckling/uppbyggnad, eller under avveckling/nedmontering. T.ex. den bil du ställer av kommer den inte att vara den samma som när du lämnade den, när du väl hämtar den igen. Den drabbas av rost, ärg och avvecklingen är i full gång. Samma sak med ett förhållande, mellan kvinna och man eller kamrater sinemellan. Om det inte underhålls och utvecklas, så avvecklas det. Den kamrat du flyttar i från och inte ringer och besöker regelbundet, kommer du tappa samhörigheten med. Du kan inte behålla någonting konstant.

Dessutom, förändringen av tillvaron sker genom interaktioner – samspel – mellan allt och alla. Vilket kan användas för att förklara varför slumpen inte alltid är så slumpartad. Alltså att upprepade saker som sker, vilka kan te sig allt för osannolika för att bara vara en slump, faktiskt kommer till genom interaktioner mellan alla som finns i tillvaron. Och inte nödvändigtvis alldeles så bundet till den fysiska, biologiska kroppen och dess räckvidd.
Min egen klassiker är den där man färdas – till fots, på cykel, på häst, i bil – på en öde väg, länge länge. Så kommer man i fatt en annan trafikant. Och just då får man möte. Och mötet mellan alla dessa tre sker samtidigt, på samma ställe Inte att man passerar den i samma färdriktning först och sedan får mötet eller tvärsom, nej både omkörning och mötet kommer samtidigt. Någon jag upplevet otaliga gånger och som andra också vittnat om. Ingen slump. Samröre i tillvaron.

Tidigare har vår oförmåga att njuta av ”nuet”/tillvaron nämnts. Vi kan tycka att nya bilar på bilmässan är fräna, men när de kommit ut ett trafik ett kort tag blir de snabbt ointressanta, vardagliga och ingen höjer på ögonbrynen. Förrän det gått 25-30 år. Alltså, när tillvaron förändrats tillräckligt mycket. Då blir plötsligt en vanligt Opel Rekord från -73 intressant, man tar bilder, pratar spontant med ägaren och berömmer dess fina linjer.
Dagen efter att jag funderat på detta, cyklar jag en tidig morgon genom en öde stad. Den första bil jag möter är en guldfärgad Opel Rekord från 70-talet! Kanske till och med 1973, det vet jag inte. En slump? Knappast. Interaktioner i tillvaron ledde fram till det!

Hur kan då ”tiden” gå olika fort samtidigt, på samma plats? Tänk bort den linjära tiden. Det handlar om förändringshastighet. Analogt som att bilar kör olika fort på samma väg samtidigt. Således, ju äldre man blir, desto mer saker har man i görningen, kanske automatiskt – jämför där en vuxen person sköter hem, mat, jobb etc. mer eller mindre per automatik och där ett barn i samma familj mest har sig själv att se om – förändringen går olika fort för de båda och därför upplever de samtidigt att tiden går olika fort.
Jämför en låt, där två instrument spelar tillsammans – båda interagerar med varandra genom att hålla takten. Men takten kan förändras under spelningens gång. Och samtidigt kan de både instrumenten spela olika saker i samma låt, ett kanske spelar ett stycke med 16-delar – det upplevs som om det går fort – och det andra i fjärdedelar. Och detta varierar dessutom stycket igenom. Och nästa låt som följer bjuder på något nytt. Så bara för att man verkar sida vid sida måste inte förändringen/”tiden” gå lika fort.

En annan analogi, som kanske ännu bättre kan spegla tillvarons komplexitet, där många parametrar samspelar, är ett ångloks arbete: ånglokets arbete – motsvarande förändringen – regleras av mängden ånga som släpps till cylindrarna, öppningsgraden av sliden till cylindrarna och ångtrycket. Det är egna faktorer. Sedan tillkommer yttre faktorer, så som vikten på tåget som dras, stigningen på banan och vindhastighet. Allt spelar in. Tillsammans avgör det arbetet, som motsvarar förändringen i denna analogi. Inget kan enskilt isoleras, eftersom allt är ett samspel. Och arbetet/förändringen förändras ideligen. Banan lutar upp, ned, svänger, planar ut om vartannat. Vinden ändrar riktning och styrka. Vagnar kopplas av och på. Lokföraren reglerar pådraget och slidöppning. Ångtrycket sjunker av att lokföraren använder ånga och stiger för att eldaren kompenserar för detta. En enda konstant dynamik. Som vår tillvaro.

Kanske är det dags att skrota hela begreppet tid. Fysiker, matematiker och forskare har alltid haft svårt att förklara tiden som en dimension. Den passar liksom inte in. Kanske för att vår uppfattning om tiden som en konstant faktor är en alltför grov förenkling av bilden.

Fysiker säger att rummet kröker tiden. Alltså är inte tiden konstant. Alltså finns den inte som vi vanliga dödliga känner tiden.

Kanske det vi allmänt kallar tid, bättre benämns som linjär tid. Och att det givetvis går att mäta, bara att det är ett felaktikt sätt att mäta förändringshastighet – den upplevda tiden – på. Låt mig som liknelse ta en liter vatten i ett litermått. Detta mäts till 30 cm med måttband. Vi hävdar att det vi upplever som en liter likställs med 30 cm. När vi häller över samma liter i en bred form, blir djupet – måttet vi mäter bara 5 cm. Och när vi häller den litern i ett smalt rör är samma liter plötsligt 2 meter.
Omvänt kan vi ta våra 30 cm och mäta i en sjö, från botten till yta och där vi läser av 30 cm hävdar vi att vi har en liter. Samma 30 cm, som vi definierat litern som.
På samma sätt mäter vi tiden på felaktigt sätt och därmed förstår vi inte varför vi upplever att tiden varierar så mycket som vi gör – jämför 30 minuter i ett väntrum med klinikvita väggar, med 30 minuter snoozning i sängen på morgonen… Därför vi mäter linjär tid, vilket inte är den förändringshastighet som försöker beskrivas som tid.

Fortsättning följer

Föregående inlägg handlade om Vikten av Väntan som läses här.

Den filosofiska serien innehåller många andra inlägg, se Introduktion och Index för dessa!

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s