Myter om Sopsortering och återvinning

Vår viktigaste råvara, säger somliga. Vissa tror till och med att vi i framtiden kommer få betalt för våra sopor. Det enskilt största vi kan göra för miljön, hävdar några. Meningslöst, är en annan falang övertygad om.

Det är få vardagstrivialiteter som skapar så stora känslor som sopsortering, källsortering, fraktionerad återvinning, och, ja kärt barn har många namn. Och som alltid när det är mycket känslor med, brukar mängden fakta vara begränsad och substituerad med fördomar och egna halvlogiska slutsatser.

”Allt brinner” säger en falang och hivar allt i brännbart. Ja, nästan i alla fall, resten blir deponi. Jag kan ha en förståelse för denna inställning. Lägga tid och kraft på sopor!

Sedan finns det en annan population, som källsorterar, men gör det fel. Det känns märkligare att man lägger kraft på detta, men inte bryr sig om att göra rätt. Samtidigt speglar det lite ambitionen hos vårt lokala kommunkontor – visst, de skickar ut någon informationsbroschyr vartannat år eller så och säkert finns lite information på hemsidan. När vi skapade ett forum och bjöd in till en informationskväll, fick vi till svar att sådant sysslade de inte med!

Men om detta nu verkligen var så viktigt, så borde det vara viktigt att informera ordentligt, så folk lär sig göra rätt. Samtidigt undrar jag över folk som vill göra rätt, men hellre lägger kraft på att stimma än att ta reda på vad som är rätt.

Uppsala kommun har en stor inflyttning av studenter, som kommer från rikets alla hörn, unga människor som ofta värnar om miljön. Studenter, som man kunde anta vore intresserade och kunniga i att ta reda på fakta. Så är det säkert till stor utsträckning också, för det är ju bara snedstegen som syns. Och förvånar. Och irriterar.

Varför bry sig om att rengöra en glasburk minutiöst och sedan inte ta av den locket och separera det till metallåtervinningen?
Ok, det mesta av glaset blir ju inte glas på nytt, utan fyllnadsmassa, så det kvittar i praktiken. På samma sätt som dem gamla myten om att lastbilen som hämtar glas blandar glaset på flaket. Fast de glasbilarna brukar ha delat flak, så glaset hålls åtskiljt. Men om det ändå ska bli fyllnadsmassa kvittar ju det med.

En annan dålig påläsning är pappersåtervinningen, där det ofta uttrycken skrivs ”inga kuvert” – men ändå envisas somliga med att kasta kuvert där. Och det är inte plastfönstret som är problemet, det är klistret, som klibbar ihop någon maskin och framkallar långa, dyrbara stopp.

Men kanske största intresset borde återvinningen av matavfall röna. Varför? Det är det enda som kan bli fordonsbränsle. Ok, återvinning av plast sparar teoretiskt sätt också olja, om det inte vore för att vi tillverkar sådant som vi annars inte skulle ha tillverkat av den där återvunna plasten. Det går alltid att skapa en efterfrågan…

Tillbaka till matavfallet, som viktmässig utgör ungefär hälften av soppåsen sedan pappers-, metall-, plast- och glasförpackningar samt tidningar fraktionerats för sig, kan tas omhand på två sätt, och olika kommuner gör olika. Vilket ställer till det för flyttfåglar och migranter som inte kan läsa på.
Alternativ 1: Om matrester komposteras blir det till jord. Då går det bra att blanda i blomjord och krukväxter bland matresterna. Däremot bör komposterbart, som fraktionen brukas kallas, läggas i papperspåsar och kraftigt besprutade skala – som t.ex. banan – bör inte läggas där, eftersom dessa bekämpningsmedel då hamnar i den jord som komposten renderar i.
Alternativ 2: Om matresterna rötas kan metangas utvinnas. Det är även känt som biogas och komprimeras till motorbränsle. Personbilar och bussar drivs med fördel av detta, ett mycket koldioxidsnålt bränsle. Som dessutom indirekt spar olja. Matrester som rötas kan med fördel innehålla bananskal och annat besprutat, efter som rötslammet inte längre får användas som gödningsmedel, utan rötslam transporteras till Boliden för utvinning av tungmetaller och sedan vidare till Aitik (en gruva i LKAB-fälten kring Kiruna) för deponi, med de så kallade, rötslamspendeln och Aitikpendeln, som drogs av TGOJ och deras Ma-lok.
Matavfall till rötning kan oftast stoppas i plastpåsar, eftersom dessa avlägsnas mekaniskt innan rötningen och någon liten rest inte har någon betydelse. Betydelse har däremot förkomsten av jord, som stör rötningsprocessen. Alltså, inga gamla krukväxter bland matavfall som ska bli biogas. Dessa läggs i brännbart, om man inte har en egen kompost.

Att källsortera är ett steg att ta, men många som börjat får svårt att sluta, det kan stundom bli nästan maniskt. Det bör inte gå till överdrift, så att vi står och diskar våra tomförpackningar på samma sätt som vi gör med vårt porslin. Det är överdrivet och bortkastad tid och kraft.

Om du nu börjar fraktionera dina sopor, bemöda dig med att läsa på vad som gäller i din kommun.

Vad finns det för vinster med källsortering då?
Miljövinster, besparande av energi och naturresurser. Sannolikt. Men finns det inget mer konkret vinst med detta arbete?
Jo, pengar. Att fraktionera soporna minskar mängden brännbart avfall, som är den sopfraktion med högst avgift på. Och i slutändan är det ju vi hyresgäster som betalar allt. Får inte hyresvärden den hyra han vill ha går hyran upp. Genom att källsortera kan vi minska kostnaden för sophämtning.

Sopa inte sopor under mattan

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Tips i vardagen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s