Kajsas tidigare haverier III

Du kanske känner till att djur kan bli sjuka samtidigt som sina ägare, typ husse eller matte. Kvinnor som bor ihop kan få mensen samtidigt. Hur är det med bilar? Döm själv!

Under en period i livet veckopendlade jag tvärs över den svenska kontinenten och Kajsas färska spinelledshaveri hade lett fram till ett snabbt inköp av Bagga. Men jag inledde mitt resande i Fiona, min Scirocco.

Framemot saltkanten, förlåt höstkanten, bytte jag friheten med Fiona mot SJ. Det höll i cirka två månader, tills jag en mörk decemberhelg tokskruvade ihop Kajsa och besiktade henne. Åh, vilken frihet – mitt eget kungarike av stål och glas! Och så tyst och bekvämt hon gick jämfört med Fiona (och då ska vi betänka att det finns passagerare som önskat både njurbälte och hörselkåpor i Kajsa…).

Det var förstås dessa resor som grundlade 40.000 mil och Kajsa gick som en klocka. Tills en dag i maj. Jag kände mig lite ruggig trots vårvärmen, en förkylning var på gång. Och jag hade tagit med henne till jobbet så jag skulle kunna dra direkt.

Jag hivade in väskan, termosen, sockrade muggen och tankade upp den med te. Och vred på startnyckeln. Startmotorn gick runt, men inget liv i motorn. Och Kajsa har aldrig startvägrat i min ägo. Och plötsligt var det inte ett enda liv i henne. Och då hade jag ändå kört dit henne på morgonen. Hade någon slangat henne torr? Hon borde ha tänt på det som fanns i ledningarna i alla fall.

Så jag felsökte. Kollade rotor, fördelarlock, tändstift, provade med startgas men det var helt dödfött. Jag fick ge upp och jag löste parkeringsbiljett för helgen. Så gick jag tillbaka till labbet för att beställa en tågbiljett (det här var före iPad och iPhone). Bara för att finna vartenda tåg fullt (det var innan Blå Tåget)!

Buss då? Nej, det tar sju timmar. Minst. Flyg? Jo, det fanns en biljett kvar! Skulle jag hinna? Ja, om jag köpte biljetten och sprang till spårvagnen omgående. Så det gjorde jag och jag sprang. Och jag stressades av kollektivtrafiken. Skulle jag hinna?

Jag hann och skulle få lunginflammation på kuppen. Jag reste tillbaka efter helgen, med SJ, och möttes av ett gassande fint vårväder. Folk gick i shorts och sandaler. Jag hade vinterjacka och frös. Satte mig på en plastbänk som stod i solen och var glödhet, men jag minns hur jag tyckte att det var så skönt att slippa frysa.

Släpade mig upp till Kajsa och bara löste ny parkeringsbiljett och åkte hem. Ringde sjukvårdsupplysningen, som tyckte jag skulle gå till närmaste mottagning omedelbart och undrade om jag orkade ta mig dig. Det var inte bara feber, utan nu även en hemsk hosta. Men hallå, jag var ju inte döende! Tyckte jag.

Anlände till akutmottagningen och fann den överbelamrade med folk. Puh, skulle jag behöva sitta där och vänta några timmar? Men nej, de tog hand om patienterna efter hur allvarligt och akut det var. Pensionärer som inte hade bättre för sig än att få receptet förnyat och omgipsningar fick stå tillbaka. Men vad hjälpte det mig? Så sjuk var ju inte jag heller! Men jag hann knappt sätta mig, så blev jag inkallad. Hm, kanske dags att ta sin hälsa på allvar?!

Lunginflammation. Sånt som folk dog av förr. Fick penicillin och jag repade mig snabbt med det. Så hur gick det för Kajsa? Jo när jag började få tillbaka lite krafter, gjorde jag en ny ansats och provade lyckan med tändnyckeln igen. Och på andra försöket rev hon igång. Gick lite oroligt, men dock. Jag tänkte inte stänga av henne igen, utan drog direkt. Och inte gick hon helt bra, men det var inga problem att ta sig fram.

Väl hemma började felsökningen ånyo. Och jag hämtade del efter del på skroten – tändbox, tändspole, fördelare, jag bytte bränslefilter och allt tyckte jag. Ibland startade hon och gick som en gammal Ford och ibland startade hon inte alls.
Så tog jag ur tändstiften, som var sotiga av dålig tändning, och borstade rent dem. Gjorde viss bättring.

En kamrat som också kört femcylindrig Audi 100 och haft ett liknande fel sade att det på hans bil identifierats till luftgivaren. För lite luft = för mycket soppa och sotiga stift. Tänkvärt.

Men så fick jag ett ryck och bytte ut fyra av de fem tändkablarna från några gamla Golf-tändkablar som låg där. Och vips var hon botad. Och med en helt ny sats med sex tändkablar från Beru var det som en ny bil igen!

Kajsa hade inga problem med frosten, vintern eller saltet, men när husse blev sjuk startvägrade hon! Tändkablarna höll bara 38000 mil...

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Mina bilar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s