Tvivel kommer på skam

Det erkännas att jag allvarligt övervägde att inte plocka fram Fiona igen (läs om det här). Du vet, tvivel, bekvämlighet och latmask i en ohelig allians. Hon har säkert rostat ihop, rostat sönder, punkterat och blivit utsatt för åverkan. Det blir så mycket att fixa… tungt, skitigt, besvärligt, leta delar, fixa före och efter besiktning. Så enkelt att bara sitta på sin rumpa och drömma. Enkelt, billigt och bekvämt. Jag har ju en bil som är både snabbare och bekvämare. Bättre att bara låta henne så kvar där och rosta bort och spara minnena. Eller?

Var det rädslan för att missa en möjlighet?
Eller piskan att förvaringsplatsen kanske kommer att säljas?
Eller snålheten över kapitalförlusten?
Kanske fanns det något djupt nere i minnena som kunde röja undan tvivel och bekvämlighet.

Jag tänkte på en annan idé som anfaller mig då och då, nämligen att importera en VW Golf I från Sydafrika, där de tillverkades långt in på 00-talet. Tänk vad härligt med en så ärlig och enkel bil, fast ny. Nåja nästan. En av de största stötestenarna är faktiskt inte avståndet, utan det faktum att de är högerstyrda. Försöker av och till att intala mig att det bara är en vanesak. Och tänk så fränt det vore att montera en rattattrapp på vänster sida och se folks reaktion när de kör om en förarlös bil!

Men vänta nu… jag vill göra mig besväret med att hämta hem en Golf I:a från Afrika, när jag har två egna bara några mil härifrån. Var inte Fiona en Volkswagen Scirocco, säger du nu. Jo, till och med en Scirocco II, internkod 53b för att vara exakt. Mekaniskt och chassiemässigt identiskt med Golf I. Bara fränare!

Hur det än var, så befann jag mig plötsligt i situationen att breda av bilen sitt kapell. Tvivlen är borta och jag förutsätter att allt ska fungera tills motsatsen är bevisad. Ska fel förekomma, så får de visa sig på eget initiativ. Och det var förvånansvärt få som gjorde det.

Jo, här inne slumrar en gnistrande vit skönhet. Låt oss breda av täcket!

Och när man vrider om startnyckeln, för andra gången (första gången hade ju gaspedalen rostat fast) och motorn startar med ett vrål av glädje, ja då kommer belöningen och all tvivel hamnar i skamvrån med huvudet före.

Och belöningen slutar inte där, utan vid provturen påminns man snabbt om varför dessa bilar sålde de volymer de gjorde och varför de aldrig kommer att glömmas bort som någon Hyundai eller Renault. Det är en sådan närvaro i bilen. Ljudet, känslan och precisionen. Det är fantastiskt hur mycket som styrningen i dagens bilar filtrerar bort, det märker man tydligt när man hör hur mycket Sciroccons styrning har att säga till en om vad däcken gör och hur underlaget är, millimeter för millimeter.

Och så ljudet och gasresponsen: växla ned, höra avgaspuffarna genom rören och sedan njuta av accenturingen av motorns glädjesång när varvräknarnålen drar iväg över skalan mot rödmarkeringen. Något som aldrig kan göras tillräckligt ofta!

En vit drömbil på gården. En sportvagn för folket. En Scirocco!

Våga vara nöjd!

Läs här om hur framtagningen av Fiona gick till

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Mina bilar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s