Cykel vs Trafiksäkerhet – ännu ett iLandsproblem

Någon skjutjärnsjournalist talade med någon trafikpolis eller om det var en byråkrat på Trafikverket och skrev sedan att cyklister löper stor risk för att skadas i trafiken för att de cyklar aggressivt, tar onödiga risker och ignorerar trafikregler. Ja, dessa cyklister!

Men vänta nu… Cyklister det är ju du och jag rätt vad det är. Så stämmer den uppmålade bilden och i sådana fall varför? Som alltid är det en gråskala och som alltid har journalisten tagit i lite. Men varför beter sig cyklister så som de gör i trafiken och kör på ett sätt som de aldrig skulle göra när de sitter bakom ratten på en bil?

Och eftersom dessa personer beter sig så olika som bilist respektive cyklist, så hänger det inte på personen utan på situationen.

Vi börjar med att titta på det enda som är konstant, dvs cykeln. Cykeln skiljer sig från alla andra fordon genom att du på en enda sekund går från att vara fordonsframförare till att vara fotgängare. Du får nyttja övergångsställ och gågator med din cykel, bara du kliver av och leder den. Bara detta i sig skapar möjligheter och ett särbeteende i trafiken.

Detta förstärks genom en inkonsekvens i gatumiljön, nämligen att stundom är cyklisten hänvisad till bilarnas körfält, sedan kan det dyka upp en bit cykelbana en bit och inte sällan ska den delas med fotgängare. Ibland med ett streck i mitten, så varken cyklister och fotgängare få plats på respektive del, ibland helblandat. Ibland blir cykelbanan enkelriktad, med hänvisning att korsa gatan och byta sida. Och så, rätt vad det är, så upphör cykelbanan igen och cyklisten tvingas ut bland bilarna.

Cykelväg upphör – välj mellan omväg, trottoar och motriktat körfält (klicka på bilden)


Bilden visar ett exempel på detta, där cyklisten kommer från cykelbana, passerar över bilvägen på cykelöverfart och ska vidare rakt fram. Fast cykelbanan går då bara höger-vänster. Rakt fram finns bara mötande körfält och en trottoar. Förvåning infinner sig förstås hos cyklisten, som måste ta ett snabbt beslut – han sitter ju på cykeln i full fart. Och rakt ska han som sagt. Så det blir att välja på trottoaren eller mötande körfält. Det klart det att det inte blir mot bilarna. Trottoaren således. Leda? Tja, han är ju van att trängas med fotgängare på den kombinerade cykel- och gångbanorna, så varför slösa tid och kraft med att gå? Det klart, en och annan fotgängare kanske blir förargad, men det går ju bra. Och är den enklaste och säkraste lösningen. Något vi människor alltid strävar efter.

Jag tror att det är just denna dubbelnatur, denna möjlighet och detta krav, att ena stunden följa reglerna för fotgängare och i nästa ögonblick lyda under bilisternas förutsättningar, skapar detta beteende. Lägg till den fysiska insatsen – när du trampar dig fram med muskelkraft är du mer benägen att spara energi genom att undvika omvägar och stopp, än du är när du sitter i en bil och bara trycker på gasen.

Ett annat bekymmer som uppstår på dessa avdelade gång- och cykelbanor är när en cyklist ska köra om en annan; detta är speciellt uttalat då denna går bredvid en bilväg, för då är gångbanan innerst och cykelbanan närmast bilarna. Det betyder att cyklisten, som förstås håller till höger, ligger mitt på denna gång- och cykelbana. Eftersom dessa fält har begränsat utrymme, så hänvisas den cyklist som vill passera till gångfältet. Vilket medför två problem, dels att denne inkräktar på fotgängarfilen, dels att denne gör omkörningen på höger sida (se bild nedan). Men så ser verkligheten ut.

Jag tror de flesta av oss, inklusive politiker, kan sluta upp bakom att cykeln som transportmedel är bra, både ur miljösynpunkt, hälsosynpunkt, mot stadsträngsel. Jag tror alla skulle räcka upp handen om frågan huruvida de tycker att andel transporter som sker med cykel borde öka ställdes.

För att öka andel transporter som sker med cykel, så behöver samhället underlätta för cyklisterna.
Problemet är att det är enklare att jävlas med andra trafikanter (läs bilisterna) än att underlätta för cyklisterna. Och till bussarna har ju politikerna ändå svårt att få den stora massan.

Det är nu som den vanlige politikern protesterar och menar att de gör visst saker för att underlätta för cyklisterna. Bygger cykelbanor och så. Jo jo. Visst. Bättre än inget.

Nyanlagd cykelbana, dock rena berg-och-dalbanan, full av skarvar och ojämnheter. Ett hastverk och dåligt hantverk som följd av en dålig beställning.


Men om vi genuint ska flytta över transporter till cykeln måste det till insatser som är värda namnet, inte bara genom att smalna av en befintlig bilväg en liten bit – där det är enkelt – och bygga en liten smal och skumpig upphöjnad där, för cyklisterna. Men det ser ju bra ut i protokollet att kunna lägga till några ytterligare metrar cykelbana till statistiken och slå sig för bröstet.

Smidigheten och möjligheten och behovet av att vara effektiv, skapar även ett annat problem, om cykelbanan är av för dålig kvalitet, dvs för smal, för dålig beläggning, oplogad, för omständig dragning eller för crowded, så löser cyklisten det med att köra i bilarnas körfält. Med risken för påkörning, inte minst av överrasknings- och tillika irritationsmomentet att hitta cyklister i körfältet när det finns cykelbana. För guds skull, de är ju skyldiga att använda cykelbana när det finns!

Låt oss titta lite mer på detta med en dålig cykelbana.
Dålig cykelbana innebär alltid i förlängningen ett besvär och besvär med att cykel innebär att vi väljer bort den. Framför allt kommer inte cykelns andel av transporterna att öka av det. Och det var ju inte det vi och samhället ville.
Det kan grupperas enligt följande:

Dåliga lagningar, skravar och andra knöligheter på stadens motsvarighet till E4:an för cyklisterna – hårt trafikerad. Sådan beskaffenhet främjar inte cykeltrafikens andel av transporterna.


Dålig yta
– ojämn beläggning
– skravar, kanter, brunnslock
Dålig sträckning
– omvägar
– sidbyten som kräver korsande av bilväg
– leder till fel ställen
– chikan
Oförklarlig förändring
– busshållplats som dräller av fotfolk
– omkastning av gång- och cykelfält
– avsmalning
– cykelbanan upphör

Allt detta minskar benägenheten att cykla.
Det ökar risken för olycka.
Det är oönskat.
Det går att åtgärda:

Ojämn beläggning beror oftast på ett dåligt underarbete, och nästan alltid en följd av att cykelbanan är så smal att en ”padda” använts istället för en vägvält. Dålig föring av ”paddan” skapar ett vågigt underlag och därmed en vågig yta.

Betänk att de allra flesta cyklar är ofjädrade. Minsta lilla ojämnhet och skarv känns ända upp i märgen, det skapar dyskomfort och riskerar att flytta ut cykeln i den slätare bilfilen, eller att cykeln får stanna hemma.

Ledningar kan dras så att brunnslocken placeras i gräsmattan intill istället för i cykelbanan.

Skarvar och ojämnheter krävs förstås titt som tätt, men inget som inte ett gott hantverk kan åtgärda. Noggrannhet i arbetet alltså. Och det kräver i sin tur en engagerad chef, som inte godkänner halvblesyrer. Och i sin tur kräver det en beställning som är tydlig på det, annars kommer det att slarvas med, eftersom det tar tid. Och tid minskar vinsten. Återigen ligger ansvaret ytterst på politiker och tjänstemän.

Här händer det något spännande, men inte bra, Resultatet av ännu ett hastverk – en busskur dyker upp och cykelbanan byter sida med gångbanan… förutom att den är högtrafikerad så är det nedförsbacke och de bästa gör bortåt 40 km/h. (klicka på bilden)


Oförklarligheter och dålig sträckning beror alltid på snålhet i anläggningen av cykelbanan. Eftersom de allra flesta cykelbanor byggts efter vägnätet – det är ju moderna påfund – så har de smugit in på billigaste – och därmed sällan på bästa – viset. Kosta på en bra och konsekvent dragning och utformning! Låt det kosta att anlägga cykelbanan, om vi vill föra över biltransporter till cykeln!

Tillbaka till säkerheten. Eller frånvaron av den. Visst är det lustigt hur man kan syssla med att ranka olika bilar med avseende på olika säkerhet, när vi släpper ihop cyklar med bilar och bussar!

För att inte tala om hur olika skattefinansierade institut bränner åtskilliga pengar på att testa olika bilbarnstolar med avseende på säkerhet, samtidigt som vi sätter våra småttingar bak på cykeln, eller i cykelkärror. En cykelvagn syns ju inte ens från förarplatsen på någon maffig SUV!

Samma busskur som bilden ovan, inte nog med att cyklar kryssar fram bland fotgängare, det smalnar av i en chikan också. När sitter första cyklisten i räcket?


Nej, om någon seriöst är intresserad av att öka cykeltrafiken och göra den säkrare, så går det inte att peka ut cyklisterna som syndabockar. De spelar efter regler och förutsättningarna. Omfördela skattemedlen så får vi bättre cykelbanor, fler cyklister och färre olyckor. För inte kan det väl vara så att staten är rädd för att biltrafiken ska gå ned så att en säker skatteko börjar sina?

Samma cykelbana igen, här ett vattenhinder. Resultat: cyklarna väjar med kollisionsrisk med varandra och fotgängare. Andra väljer bort cykeln och tar helt enkelt bilen. Om det är torrt är där en grop istället.

När man passerat en busskur ute vid gatan, trodde man att det var vad man hade att förvänta, men bara några hundra meter längre fram, så står busskuren till höger. När bussen kommer strömmar en hord fotgängare ut framför cyklisterna utan att ha fokus på annat än bussen…

Typiskt exempel där en trottoar får bli kombinerad gång- och cykelväg. Cykelbanan närmast bilarna. En långsam cyklist blir omkörd på höger sida och fotgängarna… tja…

Samma gudsförgätna sträckning. Delningen upphör och alla oskyddade trafikanter blandas. Några fotgängare håller sig ut på gräset, andra ut mot gatan och ska använda övergångsstället. Cyklisterna kryssar sig fram. En bit längre fram separeras fotgängare från cyklister en kort sträcka, se skyltningen.
Ser det ut som om det råder brist på plats för att göra något bättre?

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Detta inlägg publicerades i Tankar och ord och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Cykel vs Trafiksäkerhet – ännu ett iLandsproblem

  1. Robert skriver:

    En del av dina bilder och tillhörande kommentarer är ju rent gnäll. Det finns något som heter samspel inom trafiken som även gäller cyklister. Ta reda trafikens grundregler innan du obefogat fortsätter att gnälla över saker och ting. Det du visar med dina kommentarer är ett skolexempel på varför man bör ha en obligatoriskt trafikutbildning till cyklister.

    Mvh
    Robert – trafiklärare.

    • DonDoc skriver:

      Tycker du att det bara är obefogat gnäll? Tack för att du läser och tar dig tid att kommentera! /ömsom cyklist öms bilist aldrig bussåkare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s