E-max såld – framtiden var inte här

Vid ett tillfälle förra året blev jag omåttligt sugen på en tvåhjuling med motor. Det resulterade i ett framtidsfordon, en eldriven EU-moped av scootertyp, av fabrikatet E-max. Svart, tysk, gedigen, frän, tyst och felfri.

En sylvass hälsning från framtiden

Nu har jag alltså sålt den.
Varför, kan man undra. Om den nu var så bra.

Det var som så sällan bara en anledning, men huvudanledningen var att framtiden är inte här.
En elmoped kräver mycket planering.
Försök hitta ett 220V-uttag någonstans i närheten av där du kan parkera, på stan, på jobbet etc.
Motorvärmaruttag fungerar. Ibland.
De måste vara påslagna även på sommaren.
Och de måste ge konstant med ström (somliga är påslagna i intervaller).
De måste ha en säkring som orkar med elmopedens laddningseffekt (1000W).

Och även om du hittar detta uttag, så tar det en halvtimme innan du alls kan åka någonstans och minst 2 timmar tills du är fulltankad.
Hur lång tid tar det att tanka en mopedtank på macken? Fem minuter?!

Kanske det som blev droppen var när jag bytte bostad. Tidigare åtnjöt jag gratis el via min bils motorvärmaruttag. Alltid fulltankad, så att säga.
Men vid nya bostaden – inga elstolpar, inga uttag, kabel från balkongen?? Nja… den var nästan såg jag blev desperat. Ska jag behöva koppla in två tåtar till belysningsarmaturen?

Givetvis inte.
Nu var ju inte detta ett fordon jag var beroende av och således ville jag inte acceptera denna olägenhet som den plötsligt innebar.

Nej, moped oavsett drivmedel är ett mellandistansfordon och eftersom jag gärna cyklar dessa sträckor blev den lite överflödig. Jämfört med cykeln, ingen motion och – kanske värst av allt – fruktansvärt kallt. Vinddraget kombinerat med att man inte behöver driva den framåt, gör att det går åt massor med kläder. Klumpigt, både art ha på sig och sedan ta av sig vid framkomst.

Ett sista frågetecken är batterierna. 5 år gamla. Hur länge skulle de hålla och vad kostar nya? Än så länge fungerade de bra, men det kommer de inte att göra i alla evighet.

Som alltid ringer det massor med folk när man har en annons ute och det är svårt att veta vem som är seriös och vilka som är ute efter en samtalsterapeut.

Jag trodde kanske inte att mannen som ringde från andra sidan landet hörde till de mest intresserade, men så var det. Han förhörde sig om några mått, för ha tänkte ta den i bilen. Men envägshyrsläp som back-up. Sade han att det var en Fiesta?! Knappast. Den hade ju krok… Spekulanten slängde sig i bilen fem på morgonen och hittade till mig efter att blivit lotsad av sin GPS längs stadens mest slingriga gator.

En E-max snyggt förpackad i en Ford Fiesta. Regnet hällade ned.
Varför inte åka 90 mil på en dag för en schysst hoj!


Han kom fram, provade och var nöjd. Vi monterade ur batterier och framhjul och sedan gick den (nästan) in helt i – just det Fiestan (som faktiskt hade krok). Inget onödigt, inget tjafs, inget prutande. Rak och snabb affär. Sådant uppskattas.

Jag är övertygad om att han kommer bli nöjd med min E-max. Jag var mycket nöjd med och imponerad av den, men tajmingen var inte rätt bara.

Läs om när jag själv köpte detta åk här

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Mina bilar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s