Ångloken på Lärje 27 – B 1037 görs iordning för besiktning

Karlsvik, Luleå.
Så hittade vi vår rymling (här), B 1037, ungefär där vi lämnade henne, för drygt två år sedan, då vi körde ”Sista ångtåget på Haparandabanan”., med B 1037 och B 1085:

B 1037 närmast, kopplat tender mot tender med B 1085 – en försmak av vad som komma skall när vi beger oss till Haparanda igen

Då, i början på juli 2010, lämnade vi henne till våra kamrater i Luleå, som skulle ta hand om henne. Och precis som vi önskade, hade de kopplat ned henne (inför svarvning av hjulen) och omsorgsfullt spänt fast alla losstagna delar, låst henne nogsamt och parkerat henne med de andra loken och vagnarna. Ute…

B 1037 blängde uppfordrande på mig…

”Jaså, du behagar masa dig hit nu?! Vet du hur roligt det är att stå ute? Va’? Och vet du hur mycket snö det faller här i Norrland?” B 1037 var inte nådig när jag först kom till henne.
Jag klättrade upp och låste upp hänglåset som höll henne låst för obehöriga. De andra dörrarna och fönstren var rejält reglade och det verkar ok. Loket är helt och oskadat. Men inte helt nöjd:
”Öppna eldstaden och kolla får du se. Vad menar du med att kasta in kol och sedan lämna mig oslaggad?”
Jag öppnade eldstadsluckorna. De gick lite kärvt efter, som sagt, två år.

Eldstaden på B 1037. Valvet är tillför att rökgaserna ska flöda på rätt sätt. Rakt fram ser du tuberna som värmer vattnet och ångan i pannan. Golvet är täckt av aska och slagg. Inte lokmannamässigt att lämna ett lok så.


Det var ingen vacker syn. Som sagt, vi lämnade loket varmt och det skulle vi inte ha gjort, för loket är fortfarande inte slaggat. Så får det inte se ut. Jag gav mig i kast med att rätta till det. Först med de långa stålrakorna från utsidan, finputsningen gör man på plats:

Ibland kan man behöva ta upp rostern och knacka bort slagg. Småskräp täpper lätt till luftvägarna och sopas bäst bort.


Andra änden på ångpannan är längst fram och där kan man se andra ändan på tuberna . Det vill besiktningsmannen göra, så vi tittar väl själva först! Man knackar försiktigt upp de sex fästena och svingar sedan upp den spetsiga sotskåpsluckan. B 1037 spottade sot på mig:

B 1037 hade sotskåpet FULLT av sot. En försvarlig mängd rasade ut bara jag öppnade luckan, över mig


Sotskåpet fullt i sot är förstås lika oförlåtligt som att inte slagga ur, om inte värre. Sotet innehållet en hel del svavel, som i kontakt med fukt, bildar svavelsyra. Svavelsyra på järn, ja du förstå. Lyckligtvis hade vi haft hatten på på skorstenen och sotet var torrt. Det var bara till att ösa ur:

Det var så mycket sot i sotskåpet på B 1037 att det inte gick att tömma ut nedåt. Bara att skyffla ur


Och för att få ut resten, så det är respektabelt att visa för en besiktningsman, ja då tar man skyffel och piasava och hoppar in:

Allt sot ska ut. Till vänster i bild syns blästerkonan, som är förlängningen på skorstenen undertill. Till höger syns röret där överhettad ånga leds ned till vänster cylinder.


Fortsättning följer här

Jag har sagt det förut, men inte gett er hela annonsen, läs mer här om Första Ångtåget på nya Haparandabanan, som vi kör i mitten av september. Allt är förstås välkomna. För er som bor en bit från Boden, så kör vi nattåg upp från Göteborg och Stockholm, som ansluter till och väntar på ånglokskörningen .

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s