Äntligen var spåret fritt (vadå, se föregående inlägg) och vid startade T23 122 som stod kopplad till tendern tillhörande B3 130. Samma ekipage som förra gången alltså (läs här). Fast den här gången med 20 ton tyngre tender. Fulltankad alltså (här).
Tanken med detta var alltså att dels nöta in det nya lagret i tendern och dels se ut temperaturutveckling i lagret blev när vi belastade det lite mer. Så ut på linjen alltså. Full gas med T23:an. A-änden kavar och kastar när loket slingrar sig under belastningen och med lite vikt i kroken. Nästa som att den levde och kämpade. Eller protesterade.
Så vi körde ett par kilometer dit och sedan tillbaka (kort videosnutt här). Och så stannade vi och mätte temperaturen på axeltapp och lager, på båda sidor. Därmed agerade högersidan som referens till det nya lagret på vänstersidan. Temperaturmätningarna görs snabbt och smidigt med en IR-termometer (bild på det finns här).
Och utifrån mätningarna kunde följande diagram skapas
Temperaturutveckling på andra axelns lager och tappar
Resultatet efter drygt två timmars körning är lovande. Lagret drar inte iväg i temperatur, utan verkar nöta in sig bra.
Nästa test och innötningsförfarande blir längre distans och högre fart. Men innan dess kopplar vi nog ihop tendern med rätt lok.
Snart kommer besiktningsmännen.
Fortsättning följer.
