Ett diesellok på insidan – T23 122

Ett gammalt diesellok, som en T23:a, har sin karaktäristik, precis som de flesta gamla maskiner. De luktar speciellt, känns speciellt, låter speciellt. T23 122, liksom de systermaskiner jag besökt invärtes, luktar… nej inte diesel, men väl olja.

Olja är en naturlig del av vardagen på ett gammalt diesellok, precis som på ett ånglok. Du har en smörjspruta till hands för att smörja koppelstängerna (precis som på ett ånglok), du har en hink billig olja till flänssmörjningen, och sedan behöver både den hydrauliska växellådan och motorn påfyllning lite då och då. Kanske märkligaste påfyllningen är växellådsoljan, som har sitt påfyllningshål inne i hytten.

Flänssmörjning, kanske du undrar, vad är det? Jo en T23:a (gäller även T21) har fyra axlar och alla är drivande, koppelstångsbundna. De är alltså oledade i ramverket. När man kör i branta kurvor och växlar så bänder det lite och flänsarna på ytteraxlarna skaver hårt mot rälsen. För att minska slitaget (framför allt på lokets hjul) så har loket ett system som sprayar olja på dessa flänsar, så det blir smort och bra.

En T23:a startas med tryckluft, som den har med sig själv. Två tryckkärl med luft används för att driva runt motorn för att den ska starta. Sedan fylls dessa igen när dieselmotorn startat och kan driva en kompressor. Om loket stått en stund, finns en hand pump inne i maskinrummet, för att pumpa upp olja, så det inte blir en ”torrstart” av motorn, utan att smörjningen snabbare kommer igång och skonar motorn.

Uppe i hytten finns dubbla instrumenteringar och körkontroller. En för backgång och en för framgång. På vänster sida i färdriktningen, vilket är det normala på svenska lok.

Ena förarplatsen på T23 122 – träramarna kring rutorna ger båtkänsla, sade någon. Jag tyckte båtkänslan mest kom från det piskande regnväder som överföll oss och fick det att regna in här och var

Reglagen är enkla. Ett reglage för fram/back/neutral, alltså växellådans inställning. Sedan det kombinerade reglaget för gaspådrag/lokbroms. Ett handtag för tågbroms (som bromsar lok och vagnar – lokbromsen aktiverar enbart lokets bromsar).

Det finns ett knippe mätare som påminner mycket om vad som går att hitta i en personbil, t.ex.:
– hastighetsmätare
– oljetrycksmätare
– amperemätare
– kylvattentemperaturmäter

Detta kompletteras med några flipp-knappar, för belysning, strålkastare och tuta (tyfon som det inte sällan heter i ett lok).

Om det blir fuktigt så det finns det rör med tryckluft som blåser på rutorna. Dessa regleras på enklast möjliga vis, men en liten kran på varje ledning. Även vindrutetorkarna drivs av tryckluft och de går även att dra för hand med en spak.

Instrumenteringen är enkel och ser nästan ut som något man kunde ha snickrat ihop själv. Men handtaget, som reglerar fram – back är enormt gediget och känslan i lägena är precis och metallisk.

Enkelt och funktionellt.

Se och hör även det andra inlägget från samma hytt här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Detta inlägg publicerades i Normalspårig järnväg och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s