Det är brist på parkeringsplatser i alla större städer. Det är märkligt att detta inte prioriteras. Det finns statistik och beräkningar som säger att 30% av den totala körsträckan för en bil i en storstad läggs medan den letar parkeringsplats. För bövelen! Det ska ju vara enkelt och smidigt att parkera sin bil. Eller som min bror uttryckte det efter att vi fick parkera där det inte var fullt så lämpligt då alla parkeringsplatser var upptagna ”Det är skapar ju nästan samma stress som kollektivtrafiken!”. Usch ja. Och tänk på miljöaspekten – 30% av all stadstrafik skulle kunna raderas ut utan att någon blev lidande – tvärtom. Regeringen har ju sagt att biltrafiken måste minska med 20% för att något miljömål ska uppnås. Varsågod – här är lösningen. Några tomma asfaltplaner och en blå skylt med en enda bokstav på – P.
Jag har en parkering precis framför porten där jag bor, precis så som det ska vara. Förutom att det är för många som vill stå där. Härom dagen när jag skulle iväg, utan att ha bråttom, så stod en bil på tomgång strax intill och det var tydligt att den hoppades på en p-plats.
Jag kände, nej, har han inte bättre smak och omdöme i sitt bilval, så unnar inte jag honom ”min” plats. Så jag tog en promenad istället och när jag kom tillbaka hade den gett upp.
Senare på kvällen förgyllde en helt annan vagn just den p-platsen, nämligen en stor, svulstig Edsel, som luktade galon och wunderbaum även på utsidan.
Vrålåkets besök i min tillvaro skänkte mig en stunds njutning.
Edsel Ford, mannen som fick släppa namnet till bilmärket som bara varade i tre år. Bilen som sådan var det inget fel på, förutom att någon släppt igenom ett dasslock mitt i grillen. Det dödade hela märket, trots att sista årsmodellen hade fått dasslocket borttaget.
