Svårigheten med att kasta prylar vs kostnaden för att ha prylar – Filosofi XIIIa – iLandsproblem i Tillvaron

Gisslet med prylar och egendom

Bra saker på fel plats – är det skräp?
Bra saker som inte behövs inom överskådlig tid – är det skräp?

Tänk så mycket vi slavar för våra prylar!

Tänk så mycket vi kostar på våra prylar
• vi betalar hyra/uppvämning för dem. Hur stor yta har du respektive dina prylar?
• vi går till jobbet för att få ihop pengar för att behålla dem (hyra, underhåll)
• vi underhåller många av dem, reparerar, tvättar, dammar, målar om
ja det går säkert att utvidga den listan

Vi bär på våra prylar, vi flyttar runt dem.

Vi oroar oss för våra prylar, att de ska gå sönder, ta slut, bli stulna.

Vad ger de oss tillbaka? Är det balans i tagandet och givandet?

För mig är de ett stort bekymmer.
Jag vill kasta saker, men jag har inget jag vill kasta.
Jag vill ha mer plats, men jag vill inte betala för det.

Tänk att intelligensen räknar ut verkligheten men ändå styr känslan oavsett.
Jag är tillräckligt klok att veta men kan inte förmå mig att ta det lugnt ändå.

Vad är detta för en värld? Vi har allt vi behöver och så mycket mer där till, men är inte i närheten av att vara nöjda.

Skulle vi kunna göra oss av med saker som är överflödiga, som kanske till och med tynger ned oss mentalt? Låt oss göra ett hypotetiskt exempel, av en man med bilar som intresse. Han äger en komplett, men inte helt ihopsatt Volvo PV. Den behöver bulas ut lite och sättas samman. Den står i hans lada och kostar just inget att äga. Ändå medför dess närvaro en stress, eftersom han inte tar sig tid till den. Varför inte bara göra sig av med den och slippa stressen? Bara tanken är ryslig! Den är ju värd pengar, för guds skull! Och att göra sig av med en dröm! Ett fynd, en möjlighet, en njutningsmaskin. Men, nu gav det ju ingen njutning… det har potential för att ge njutning, men just nu ger det stress. Ytterst är det ändå ett pengaproblem. Inte ett värdeproblem, utan just pengar. För om det fanns tillräcklig med pengar skulle det vara lätt att skrota denna PV, för om han plötsligt skulle ångra sig eller få PV-behov, så finns det alltid en finare att direkt köpa. En som är klar eller en att meka med, allt beroende på behovet just då.

Samtidigt löser inte pengar problemen. De förskjuter bara ramen, och problemen kvarstår. Låt oss skapa ett nytt exempel i mannen ovan bekrivens kompis: Kamraten är välbärgad och även han bilintresserad, han har en fin verkstad för sin hobby och en ful amerikanare, fast i bra skick (en Chevrolet Chevelle -66:a, som inte är något designunderverk direkt, utan typ Amerikas Volvo 142:a). Han är villrådig över vilken dräparmotor han ska montera i den. Och uppvisar samma obeslutsamhetssymptom som vi gör, han tar en kopp kaffe, går ut i verkstaden, funderar, blir alldeles matt och går in och ta en ny kopp kaffe. Helt plötsligt blir ens hobby – det som borde vara kul och en källa för njutning – en källa till ångest. Det kan inte vara rätt.

Jag har själv haft många hobbybilar, liknande våndor och separationsångest. Hur många ångrar jag att jag inte behöll så här efteråt? Ärligen? Jag kan tämligen omgående säga att jag har lyckliga minnen av de flesta av mina bilar, men att jag inte skulle vilja ha tillbaka dem. Trots att skrotning eller försäljning varit oerhört tungt för stunden.

Vi spar på saker, för att ha när de behövs, för att:

– det är hämmande för inspirationen att behöva skaffa saker när anden för att genomföra ett projekt faller på (fast på samma sätt kan anskaffningen av erforderliga saker vara en bra bearbetning inför genomförandet)
– det rent ekonomiska, att slippa köpa dessa (igen)
– slippa ångesten över att behöva köpa en sak som man kastat
– slippa svårigheten att få tag i vissa saker när de behövs (gäller bara svårskaffade saker)
– komforten att ha dem till hands
– slippa ångesten att kasta en fungerande sak
– slippa jobbet med att sälja den

Men det motverkas av:

platsen de tar upp under förvaringen och kostnaden för denna. Kvadratmeter kostar alltid, mer eller mindre tydligt. I hyra, uppvärmning etc.
arbetet med att hitta rätt sak när den väl behövs. Var finns den? Vi spar sådana kvantiteter att vi inte hittar den sak vi ska ha när den väl behövs. Så istället köper vi en ny! Trots att vi har en. Eller har vi verkligen det. Är det ett falskt minne? Till slut blir skogen av bra-att-ha-saker så stor, att den blir ogenomtränglig och därmed värdelös.
Ändå är det så svårt att inte sluta spara och att kasta saker.

Jag vill presentera ett annat problem jag satt fingret på. Jag har ända sedan barnsben varit besatt av extrapris. Min mor var mycket för att utnyttja extrapris och inget fel i det. Men jag tror det slagit lite för hårt på mig. Jag ser det som ett erbjudande, som jag mår dåligt av om jag missar. Men det gäller för andra möjligheter och erbjudanden som jag ställs inför. Jag har svårt för att avböja ett erbjudande. Rädd för att det ska gå mig förbi. Från början kanske ett rent ekonomiskt incitament, men det blir gärna motsatt för mig: jag köper extraerbjudanden av saker som jag annars inte skulle ha köpt och som jag. Mat, t.ex. Eller bilar. Det finns i min historia ett antal bilar jag borde ha undvikit. Även någon av de som varit gratis, för gratis må de ha varit men de drar alltid pengar på något vis. Och tid. Och kraft.

Kom ihåg, att alla extraerbjudanden och sänkta priser är en strategi för att du ska köpa mera och säljaren kommer att öka sin vinst i och med erbjudandet. Exemplet “galet billigt – max 4 per hushåll” handlar inte primärt om att motverka att lokala pizzerior tömmer butikens lager, utan att folk – som du och jag – handlar mer (fyra) istället för det vi tänkt oss, kanske en till högst två. Storförpackningar av mat bara billigt om allt kan användas. Blir du tvungen att kasta delar av den är vinsten borta. Kanske portionerar du och fryser in? Visst, men räkna då in material för det, elen för frysen och framför allt all den kraft du själv lägger det på det. Vad skulle du kunna gjort för trevligt istället?

Låt dig icke manipuleras!

Köp prylar för att de är nödvändiga, för att de underlättar din tillvaro, inte för att det är ”ett kap”. Spara ”bra att ha”-prylar så välsorterat, att du kan hitta dem, om så du blir väckt mitt i natten. Annars kommer de att kosta i kraft och kvadratmeter och uppvärmning, långt mer än de någonsin kan smaka.
Kläder och skor som inte använts på en säsong kommer sannolikt aldrig att användas, annat än till putstrasor, respektive att snubbla över.

Alla dessa saker.

Inte en belastning.

Hundratal med belastningar.

Orkar inte…. Köper något nytt i stället för att kasta.

Slav under kapitalet, det är var man är.

Vi är fostrade att jobba och köpa. Hjärntvättad. Det är ju bara julafton en gång om året, just därför handlar vi totalt onödiga saker till onödiga människor. Tacka Fan för att det bara är jul en gång per år. Vi har inte råd med mera. Varför köper vi som besatta bara för att en romersk kejsare införde kristendomen som riksreligion så att han kunde fortsätta att styra över vad han ansåg vara den östra delen av hans rike?

Vågar du vägra julhandel?

Jag tror varje år att jag ska våga låta bli men sedan så står jag där med detaljer i kassakön igen och skammen bränner i sinnet.
Konsumtionssamhället våldför sig på oss individer, för att självt överleva. Förr i tiden bytte vi ut saker för det var dåliga, slutade fungera. Idag, när de är generellt av bättre kvalitet, frestas vi av kommersiella krafter att byta upp oss, bara för att. Bara för att konsumtionssamhället behöver det för sitt eget välbefinnande. Men samtidigt behöver vi samhället. Men i den här formen? Det är alltid olustigt att lämna något som ändå fungerar, för något oprövat. Därför är vi tämligen fast. Men just i denna fråga, kan vi faktiskt påverka. Det är fortfarande mycket vårt val. T.ex. att inte byta ut en fullt funktionerande spis. Men börjar det bli en trend, så att det hotar samhället, kommer parametrar ändras för att tvinga oss att handla. Spisen, byte av spänning; de ökade ju trefasen från 380V till 400V för ett tag sedan. Sådana ändringar kan bli vanligare och göras aggressivare än vad detta var. Digitaliseringen av TV-sändingen är en annan. Och ett modernt exempel. Snart kommer systemet bytas igen och alla boxar måste ersättas. 4:3 formatets övergång till 16:9 på TV-sändningen är ett annan, men mjukare, exempel.

Våndan av att ha (fel) saker (I). Jag fick ju som sagt Audin gratis. Fine. Inga krav, förslaget från förra ägarn var till och med att jag skulle ta delar av den. Nya skivor, fungerande bromsok (även bak), bytt generator (fast till vad), stötdämpare med knappa 2000 mil på nacken, CD-spelare. Jag lät den stå ute på parkeringen och inte ta tid från familj, disputation och andra bilar. Då hämnas den med att mögla pga vatten som kommit in. Då ”måste” jag lägga tid och kraft på den. Ösa ur. Köra in i garaget och köra kupévärmare. Och nu har jag dammsugit bort lite av möglet. Du ser, helt plötsligt har jag ändå fått lägga en massa tid. Och mental kraft. Just nu härjar det i bakhuvudet att jag kan få böter där den står nu. Och om jag kör ut den, kommer den ju att bli blöt igen. Såg även att bakre avgasupphängningen var slut, gummit håller knappt ihop, så när jag var på Biltema köpte jag två nya. Ingen stor kostnad, men nu har jag lagt ut pengar också.
Så vad ska jag göra? Lägga tid på att ta delar, som jag sedan måste förvara, om jag behöver dem framledes? Och få en bil – nej ett vrak – som inte går att flytta på?! Tveksamt. Vore inte det enda rätta att sälja bort den mycket billigt, så det går snabbt?

Våndan av att ha (fel) saker (II). Min hustru fick ett cykelvrak av en granne som flyttar. Inte så illa, den behövde väl egentligen bara nytt däck o slang bak. Bakhjulet var demonterat, men följde med. Hon gick med den till cykelverkstan som ligger i grannhuset. Reparatören var inte där så hon ställde den utanför. Låste inte, för hon hade inget lås och gick inte heller dit direkt dagen efter för att prata med reparatören. Sedan försvann cykeln, till en annan granne, en som kallas för Cykel-greken. Han tar alla cyklar som är lösa, fixar till dem och säljer dem dyrt.
Jag gick förbi honom, men såg inte till hennes cykel. Ett par dagar senare hittade min hustru själv sin cykel där, utanför Cykel-grekens hus, lagad och olåst, så hon tar hem den. Lite senare när vi sitter ute på gräsmattan i gott sällskap, vår lilla familj, min bror och hans kvinna, samt en nytvättad Scirocco (läs mer om Fiona här). Vi grillade korv och började lida av att det började bli kallt. Då kom Cykel-greken förbi och frågar om det var vår cykel. Han menade då att han vill ha tillbaka slang och däck (tror vi, hans svenska är inte den enklaste) och när dessa tillfällen uppkommer, blir man så ställd att man bara går med på det. Givetvis skulle vi bara sagt att det var hans bekymmer om han lagar vår cykel, eller blivit upprörda över att han snodde den i första läget. Men alltså inte. Sedan hittade jag den i vårt cykelställ (jag känner bara när jag skriver detta hur upprörd jag blir) – utan hjul! Både fram och bak! Morgon dagen efter ringer jag på hos honom. Han hävdar bara iskallt att det var så han ”hittade” den! Han ljuger så han tror sig själv, svär vid bibeln och krånglar. Och så stängde han dörren bara.
Egentligen, det handlar inte om några pengar, ingen nedlagt tid, så bäst vore ju bara att släppa det. Det är inget fordon vi har ett behov av heller. Men ändå så tar detta ärende alldeles för mycket kraft från mig och jag blir irriterad av det. Allt det hade jag faktiskt sluppit om hon inte tagit emot cykeln från början. Våndan av att ha (fel) saker.

Fortsättning följer i Filosofin om Ångesten med att kasta prylar och varför vi samlar på saker (här)

Se även andra Filosofiska inlägg här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Svårigheten med att kasta prylar vs kostnaden för att ha prylar – Filosofi XIIIa – iLandsproblem i Tillvaron

  1. Ping: Flottan förändras – försäljning av Frida Folkvagn och en jämförelse mellan Passat W8 och Scirocco TDI | Absolutman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s