Fyrboxen på ångloket B 1037 lastas full med ved. Så dränker vi en trasa med gammal lagerolja och tänder på. In med den på veden och så sitter vi där alla tre och tittar. Detta är en högtidsstund, när ångloket vaknar till liv.
Här tänder vi på
Vi kollar vattennivån och den är bra. Nu är det bara att vänta och låta elden ta sig.
Elden sprakar och vi kastar in ett par skyfflar stenkol, bara för den goda luktens skull
Så här i börjar är draget uselt och det blir bakdrag som gör att när vi öppnar eldstadsluckorna kommer det ur heta gaser och inte sällan flammor ur fyrboxen och vi får vara försiktiga när vi matar på med mera ved.
Efter en stund börjar det knäppa i metallen. Det pyser från lite småläckage. Lite kondensvatten droppar ned på het metall och fräser bort. Manometerns anslutning dras åt. Vi har initialt ett problem med vattenståndsglasen, men det visar sig vara felkod 50; bara vi ställer spakarna i öppet läge fungerar de perfekt.
Vi hittar ett avloppsrör som det sprutar ånga ur, på undersidan. Det är röret med ånga som värmer smörjoljan och har också sin enkla förklaring. Kranen till oljevärmningen är öppen. Den stod förstås öppen sedan loket tömdes på vatten och trycktes ur med tryckluft för att inga vattenrester skulle finnas och frysa sönder något. Vi stänger den och allt är i sin riktighet.
Trycket stiger till 2 bar. Vi går för att hämta mer ved och ser på medan våra ånglok ryker ihop.
B 1085 och B 1037 är påeldade och ryker ihop på spåret
Fortsättning följer
