Ångloken på Haparandabanan – 28 Bjuråsbacken och varmgång

Ut från Boden på Haparandabanan är det initialt ganska flackt, men ganska snart kommer Bjuråsbacken. Den är inget stup så som den senare Hataträskbacken, men ändå en rejält brant och lång, slingrande backe. En prövning för man och maskin. Full regulator och 65% fyllning. En hårdkörning som sätter maskineriet på prov och här började B 1085 att klaga. Hon hamrade och slog, så det blev till att stanna på toppen av backen.

Lokbesättningarna klev av för att undersöka och vi som skulle köra andra passet och satt i tågservicevagnen anade oråd när stoppet blev allt längre.

B 1085 var varm i höger vevlager, på samma ställe där vi körde henne varm på hemvägen för två år sedan. Det var förstås lite frustrerande att stå på toppen av första backen på en lång resa med detta, när hennes ägare MBv kört med henne nyligen och rapporterat noll fel. Men det är skillnaden mellan att mysköra och att hårdköra.

Lokförare Tommy konstaterar varmgången i vevlagret på B 1085

Bekymrade lokmän rådslår, från vänster: Tommy, Mats, Kristoffer, Mikael, Janne och Martin


Till höger på bilden ser vi just det trilskande vevlagret, dvs lagret i vevstaken där den fästen in på tappen på hjulet. Den punkt där kraften från kolven överförs till drivhjulen.

Problemet var inte att lagret var för tätt och inte fick smörjning, utan att det var glappt, så att det slog sig varmt.

Så vad gjorde vi? Skulle temperaturen stiga från initiala ca 60 grader tills lagret smälte? Eller skulle värmeökningen utjämnas med tiden? Så gjorde den åtminstone förra gången, men då var det myskörning kvar. Nu var nästan hela resan kvar, inklusive Skjutbanebacken och Hataträskbacken.

Vi bestämde oss för att trycka olja genom lagret, genom nålventilen, köra en bit till och kontrollera igen. Samt att låta B 1037 jobba hårdare än B 1085 för att avlasta lagret.

denna länk kan du se hur lagerglappet diagnostieras: loket bromsas fast, lite regulator läggs på och sedan snurras skruven framåt och bakåt för fram- och backgång. Martin mäter glappet.

Klart för avgång igen. B 1037 är laddad för att avlasta B 1085 – säkerhetsventilen blåser och avslöjar att trycket är strax över 12 kilo.

Fortsättning följer

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s