Ångloken på Haparandabanan – 31 – Första ångtåget på nya Haparandabanan

På bortresan ligger Morjärv direkt efter två nedförsbackar och en kortare uppförsbacke, så det var ingen större överraskning att se att vevlagertemperaturen hade gått ned ytterligare här. Däremot började koppelstångslagret på samma axel men på andra sidan att visa värmetendenser. Inget akut, men ytterligare ett orosmoment.

Brandkåren kom – ja inte för att lagren var varma – utan för att fylla våra törstande ånglok. Samtliga smörjpunkter på båda loken fick nu påfyllning av olja och de första besättningarna löstes av av oss som ivrigt väntat i tågservicevagnen. En kort briefing vid överlämnandet, injektorerna fungerar bra och fyrarna har en bra bädd. Och bortsett från lagren på B 1085 fungerar loken utmärkt.

Det tog en stund att fylla vatten, trycket i Morjärv var inte på topp, men till slut kan vi signalera klart för avgång med en ångvissla. Passagerarna, som klivit av för att uppleva Morjärv och se ekipaget de färdas i från utsidan och kanske ta sig en pratstund med några av oss inblandade, strömmade nu ombord.

Jag befann mig nu på B 1085 längst fram i tåget – en högtidsstund förstås – och förberedde fyren för avgång. Trycket var gott och banan framför oss torde inte erbjuda någon utmaning. Fast egentligen visste vi inte. Banan är så ny att kontaktledningen inte är klar hela vägen, den är klassad som byggspår ännu och därför finns den inte med på linjekartan. Alla trodde att Banverket tagit linjalen och dragit ett rakt streck mellan Morjärv och Kalix, spräng och fyllt ut, men som sagt, ingen visste säkert.

Lokförare Tommy Bergkvist drar en andra gång i ångvisslan och lokförare Kristoffer Johansson på B 1037 svarar med sin ångvissla och vi är i rörelse. Pysventilerna på cylindrarna släpper ut ånga som döljer lokens undre och mjukt och majestätiskt glider vi iväg, med ett skönt tuffande från skorstenarna.

Nya sträckningen på Haparandabanan visar sig vara ganska rak, men definitivt inte platt. Det är rejält med utförsbacke och hade vi kommit från andra hållet utan att vara beredda på den backen så hade det blivit jobbigt. Men nu som sagt var det nedför. På byggspår så är hastigheten max 40 km/h, så det var ingen hårdkörning här inte och därmed var jobbet som eldare synnerligen lätt. För lätt, för att erbjuda någon utmaning.

B 1085 på Haparandabanan

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s