Ångloken på Haparandabanan – 37 avslutande växling i Boden och Nordpilen

Passagerarna återvände hem eller gick ombord till sina sovkupéer på Nordpilen, men vårt jobb var inte över. Som det var nu stod Nordpilen utan restaurangvagn och sittvagnar – de hade ju varit med i ångtåget till Haparanda. Så de skulle växlas in i Nordpilen.

Vidare hade vi lämnat manskapsvagnen och hjälpvagnen i Boden och de skulle växlas in i tjänstetåget. Och ungefär halva ångtåget tillhörde ju MBv och skulle gå med B 1085 hem till Luleå kl 01:00. Och B 1037 skulle ställas på ett lugnt spår för inför hemresan.
nedkoppling
Innan vi börjar växlingen, så tänkte jag berätta lite kort om Nordpilen, som nämndes bara som hastigast här. Nordpilen var nattåget från Göteborg och Stockholm till norra Norrland på 50- och 60-talet. Det fanns andra ”pilar” också och det markerade statusfyllda långdistanståg. Kustpilen och Skandiapilen t.ex. Och Nordpilen drogs av Ma-lok.

Förra gången vi körde med ånglok på Haparandabanan, så hade många biljett till SJs nattåg från Boden och flera av resenärerna kunde säkert inte njuta fullt ut av sista delen av resan, tillföljd av att vi blev lite sena då, varvid de riskerade att missa sitt tåg hem. Då räddades vi av att SJ var ännu senare än vi till Boden, men det var inte en optimal lösning. Därför bestämde vi oss för att köra Nordpilen till Boden, så att resenärerna inte skulle behöva känna stress inför hemresan. Mycket lyckat, med ca 115 resenärer och därmed fullt tåg.

TGOJ Ma 406 anländer till Boden C med Nordpilen, bilden är tagen från hytten på B 1085

Till det behövde vi ett lok som vi inte har i samlingen, något som orkar ett långt tåg på den backiga norra stambanan. Vårt Ra-lok hade aldrig fixat det och knappast heller vårt Da-lok, som ju dessutom var dragkraft till tjänstetåget. Vi behövde alltså hyra in ett lok. SJ hyr ut Rc-lok, men hur kul är det på en skala? Det klart vi skulle ha ett Ma-lok för att göra det historiska tåget så rätt som möjligt. Ett Ma-lok är dessutom så avsevärt mycket kraftigare än ett Rc-lok, så vi vände oss till Green Cargo för detta och de var mycket hjälpsamma. Således drogs vår Nordpil av TGOJ Ma 406.

Med sig hade Nordpilen SKÅJs F 701, som skulle upp till verkstaden i Notviken för revision. En sällsynt lokkombination.

Nordpilen med TGOJ Ma 406, F 701 och en orientexpressovvagn längst fram i tåget innan det följdes av idel bruna sovvagnar, restaurangvagn och sittvagnar.

Nordpilen med TGOJ Ma 406 och Första ångtåget på nya Haparandabanan med B 1085 och B 1037, sida vid sida på Boden C

Så till växlingen. Första ångtåget kopplades isär i sina beståndsdelar och B 1085 ställdes på spår ett med övrigt MBv-material och SKÅJs F-lok. Bosse och Staffan körde B 1085 tillbaka till Luleå.

Vi fortsatte växlingen och då hände det som inte var önskvärt. Da 896 blev svart. Ja, inte som en SJ Rc6, utan att någonting gick sönder. Klockan var ju inte mer än efter midnatt, så Ma 406 kallades ut i tjänst där hon stod och mös längst fram i Nordpilen.

Växlingen fortsatte och sovvagnar och restaurangvagnar vattnades.

Nästa lilla bekymmer uppstod till följd av att någon parkerat Aitikpendeln (Aitikpilen?!) på Spår 2 och gått hem och Nordpilen stod som bekant vid plattformen på spår 1. Det ställde till det i trafikledningen, eftersom dessa spår är de enda som klarar stålpendelns (Stålpilen?!) höga vikt. Vi fick avbryta vattentagningen, för att frigöra spår ett för en genomfart och sedan växla tillbaka.

B 1037 hade vi löfte om att ställa på spår 0 och även växlat in henne på spår 0, för att vara ur vägen och undanskymt när vi skulle koppla ned henne. Men vi var i vägen där med, men ingen var upprörd över det utan jag och en Green Cargo-växlare löste det snabbt och enkelt med hans dubbla Rc4or.

B 1037 växlas undan av Rc4 1196 till ett fjärran spår

Och när Rc4orna, som var inparkerade av B 1073, flyttat sig, kunde Td-loken som i sin tur var inparkerade av Rc4orna, ställas på tomgång och bli varma innan de skulle köras fram och avgå kl 02. Hänger du med?

Och efter att Td-loken avgått fick Ma 406 hämta tillbaka B 1037 till spår 0 igen. Jag kan bekräfta hur liten man känner sig när man står i spåret framför ett ånglok för att koppla samman och ett Ma-lok kommer emot en som en stor, grön vägg av stål.

Ma 406 hämtar tillbaka B 1037 framåt småtimmarna

Slutligen kunde vi spänna för Ma 406 framför Nordpilen och gå för att duscha. Klockan 04:30 kunde vi sista på planen krypa till kojs.

Järnvägare är hårdförda personer. Det är inte bara väder och vind. Det är dygnet runt, det är långa avstånd att gå på bangården, det är upp och ned på lok och plattformar, under buffertar och koppel och slangar som ska kopplas och dras. Kopplen är tunga och ska hängas högt upp på kroken och slangarna är bångstyriga. Sannerligen, här duger det inte med vekt virke.

Fortsättning följer

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s