Vad är värt något här i Livet?
Livet i sig?
Eller vad du företar dig?
Går du i slentrian, eller bara följer skocken?
Eller kan du ärligen säga att det du gör är något du lever för och kan dö för? (Läs föregående inlägg här)
Det finns ganska många som tycker att just ånglok är fränt, kul att ta ut på en resa ibland, och ja, resan i sig är ju förstås härlig.
Men sedan finns det en liten klick av oss, som lever med ångloken, före, under och efter resan. Några som kan njuta av det tyngsta och det skitigaste jobbet för att sedan tangera nirvana när vi kan ut loket på en lite sväng och sota ur tuberna.
Något att leva för.
Något att dö för.
Livet är att få göra upp en liten brasa…
…bara man får göra en stor eld av den sen…
…riktigt stor eld!
Bilderna är från påeldningen av B 1085 inför Haparandaresan (börjar här)
Stenkolsrökt falukorv
Det tar tid att elda på ett ånglok.
Man hinner njuta och fundera mycket.
Och man hinner grilla korv…
B 1037 putsas inför den stundande resan och efteråt uttryckte lokputsare Matti det hela så här ”Vad finns det för någonting kvar att uppleva efter detta?”
