Vikten av drömmar kontra genomförandet – Filosofi del XX – iLandsproblem i Tillvaron

Om vad som behövs för att göda den viktiga drömmen

Vi talar om drömmar, att det behövs kapital – pengar – som kan förverkliga drömmen för att drömmen ska vara trovärdig och möjlig. Har vi inte råd med en Ferrari drömmer vi inte om en Ferrari. Men vi drömmer om det vi precis har råd med. Men genom att använda pengarna och förverkliga en dröm, krossar vi möjligheten till 1000 andra drömmar, för då har vi förbrukat kapitalet och dessa drömmar är inte realistiska längre.

Varför hämmas vi att förverkliga våra drömmar? Är vi rädda för att vi själv inte kan leva upp till våra egna krav, på finish, resultat och allt? Vi är rädda för att misslyckas, och har vi räknat ut redan i förväg att vi inte klarar att att uppnå dessa krav. Därför blir det inte ens av att börja.

Tankar är bra. Så länge de inte blir grubbliga och negativa. En mycket svår sak med att vara nöjd, är att klara av att se sin situation som den är och inte bara gräma sig över allt man tror man suktar efter.

Drömmar suktar man efter, men en dröm som realiseras för ofta med sig en baksida. Det gör det ännu svårare att se sin situation. Vidare har vi en stor mänsklig tendens till adaptation, tillvänjning och ser därför mycket snart inte det fina vi har och har uppnått.

Låt mig börja så här. Jag är just nu fruktansvärt nöjd med mitt liv och min situation. Jag kan ändå komma på hundratals drömmar och önskningar som jag inbillar mig att jag vill ha eller vill göra, som jag är helt övertygad om skulle göra mig lyckligare, nöjdare. MEN, jag vet inte det. Däremot säger mig min erfarenhet att jag inte kan överblicka dessa drömmar och därför inte ser hela konsekvensen av att förverkliga dem.

Så mycket som drar i en, så lite tid. Det känns så. Varför? Har jag för stora ambitioner? Tar jag på mig för mycket? Somliga verkar leva ett så enkelt och bekymmersfritt liv och må bra av det. Mina bekymmer kretsar oftast över sånt som jag själv är ansvarig för. Och allt som oftast, ju större saker, desto större bekymmer.

Bilarna åter i fokus. Det tar tid, de tar plats, de kostar pengar och platsen lika så. Förr, jag talar om ungdomsåren, hade vi tiden, ambitionen och orken, men inte pengarna. Idag har vi pengarna och i bästa fall ambitionen, men allt mindre tid.

Förr sparade jag på allt, för det kunde komma till användning och för att slippa köpa det då, jag hade ju inte de pengarna. Idag sparar jag allt jämt och har ofta det jag behöver. Men allt oftare hittar jag det inte när jag behöver det, för att jag har för mycket (kanske på för liten yta, men jag tvivlar på att det är stora felet).

En annan sak som också är förändrad är tillgängligheten, med internet i spetsen. Förr var man glad när man gjorde ett fynd på skroten (det är jag fortfarande), men det är inte lika svårt att göra fynd idag. T.ex har jag samlat på mig en massa fräna mätare. Men har jag kopplat in dem? Knappast. Men jag har möjligheten. De när och göder drömmen. Fast jag börjar ha allt för många möjligheter, borde kanske välja lite mer, lite snävare, lite hårdare. Prioritera. Anrika.

Men tillbaka till drömmandet, visst kan man bläddra upp vilken biltidningen som helst och drömma om en frän vagn, men det är inspiration och inte genuina drömmar. Genuina drömmar kan ha sin rot i inspirationens träd, men skiljer sig genom att man verkligen lever för att vilja förverkliga dessa. Bara för att man läser om en begagnad Ferrari för 150.000,- så börjar man inte sätta upp mål för att komma över en. Man börjar inte drömma om hur det känns att hämta hem den, köra en sväng, visa upp den för bekanta, varva ur den en ödslig morgon, utan mer, en sådan skulle vara kul att ha, till det priset skulle jag nog ha råd, undras vad servicen går på, och sedan var det inte mer med det. För en Ferrari är inte realistisk för en vanlig dödlig. Håller du med eller?

Tror att inställningen vi hade då, i ungdomsåren, var något viktigt. Att köpa en bil och för att sedan taksänka och sektionera. Det var ju det minsta vi skulle göra. Men den inställningen – att det bara var att genomföra. Jag tror att hade vi köpt en bil då, så nog sjutton hade vi stuckt sågen i takstolparna, för att 2 timmar senare stå där med en taklös bil som håller på att säcka på mitten. Och så måste problemet lösas. Och jag tror nästan vi hade löst det. Kanske inte så elegant första gången. Men vi hade löst det. Idag ska det först funderas, planeras, tvivlas om och om igen för att sedan inte ens bli av. Sorgligt.

Bjuds det en timme en dag kanske jag borde gripa den timmen, eftersom jag inte vet när nästa tillfälle kommer. Istället för som idag, lorta bort en hela dag på planlöst planerande och fundereri, med tron om att det alltid kommer en ny dag.

Prioritera
Anrika
Drömma

Hur gick det med mätarna? Jodå, ett gäng valdes ut och monterades i Kajsa (läs här)

Kommer det alltid en ny dag?
Givetvis inte, även om det länge kan kännas så.
Ett Liv.
Det är vad vi alla har.
Förvalta det, så att du inte dör nyfiken och frustrerad

Vi har så många möjligheter i våra liv och i den värld vi lever i, att det tenderar att skapa ångest (läs mer här).
Rannsaka dig själv.
Vad är viktigt för Dig?
Vad vill du leva för?
Vad är du beredd att dö för?

(läs vidare här)

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s