Dubbla B-lok på nya BJ – del 2

Lärje. Morgon. En sådan där underbar disig höstmorgon, där fukten hänger i luften. Jag är ensam ute vid ångloken. Det är en härlig känsla. Me and the machine…
Missförstå mig inte, som jag skrev innan så är värmen från kamraterna här lika viktig som värmen från ångloken (här), men tillika finns det en tjusning i att vara alldeles allena en stund.

Arla morgonstund och ångloken ska nu eldas på inför dagens resa. B3 130 närmast kameran med nymålad tender.

Fyren har slocknat, trycket i B3 130 är nere på två kilo, B 1037 håller knappt fyra. Jag klättrar ned igen och hivar upp hytterna fulla med spillvirke. Plankstumpar och rivningsmaterial, som definitivt legat ute lite för länge. Det är rejält surt.

När det inte går in mer i hytten, klättrar jag upp igen och bygger en luftig stapel inne i fyrboxen på B3 130. På skyffeln preparerar jag tändnyckeln, en gammal gardin som dränks in med lokputsarvätska – maskinolja med diesel, tillsammans med ett dussin kolbitar. Jag tänder detta på skyffeln, låter det ta sig innan jag försiktigt för in den i fyrboxen och lirkar av branden, mitt bland plankorna.

Tändnyckeln till ett ånglok – en skyffel lastad med stenkol och en oljedränkt trasa – sticks in i fyrboxen på B3 130.

Matti anländer och vi delar upp loken mellan oss.

Eldstungorna slickar träet, som… börjar ryka och till viss del förkolnas. Men börjar brinna? Icke. Det är på tok för blött. Igår gick det bra, när det var hett i fyren, men att tända på – nix. Jag får helt enkelt göra en ny tändnyckel och prova igen. Jag lägger på lite mer stenkol den här gången och tar oljekannan och applicerar strängar med maskinolja på plankorna.

Tji!

Det håller på att slockna igen! Trots den pyroman jag gärna vill utge mig för att vara.
Räddningen blir Boris och den takpapp han sparat från skrotade vagnar. Takpappen är tjärpapp och tänder utan problem. Plötsligt flammar fyren upp och värmen börjar kännas.

Tobias ansluter sig och tar över påeldningen medan jag går för att ta lite frukost. Det blir en frunch, eftersom vi garanterat kommer vara på rull när det är lunchdags. Förstärkt frukost, tror jag militären brukar kalla det.

Allt fler vaknar eller kommer till Lärje. Trycket stiger i loken, de väser, pyser och hela loket vaknar till liv.

Luftpumpen på B3 130 har varit föremål för opålitlighet en tid. Här får den en sista handpåläggning av vana lokmän och den skulle komma att fungera felfritt hela resan. Martin, Kristoffer och John jobbar handgripligen

Det finns alltid att göra på gamla saker, så även ånglok. Och på B3 130 har luftpumpen kärvat och varit svårstartad en tid. Sannolikt avlagringar och skräp i den.

Luftpumpen drivs av ånga, vilket gör att den är varm att jobba med. Handskar är ett måste, men det är ändå hett åt händerna.

Vi plockar isär den, försöker blåsa den rent med ånga, tar ur rörliga delar och säkerställer att de kan röra sig obehindrat. Och se, det gjorde susen!

Det är ånga från ångpannan som driver luftpumpen. Här har den öppnats och vi blåser igenom ånga för att om möjligt blåsa ut smuts som får den att kärva. Kristoffer på gångbordet, John på stegen och Tommy övervakar det hela

Maskinens första lag säger att om den fungerar, så rör den inte.
Men om den inte fungerar kan man skruva isär den och sedan skruva ihop den igen, så fungerar den. Lennart, Tommy, John och Martin.

Ett ånglok har en tendens att bli smutsigt, det är främst olja och sot blandat med svett och träfilsor som gör det, men det innebär inte att det ska hållas i skicka och se anständigt och respektabelt ut. Och sedan stallpojkar upphört som fenomen, ligger den lotten förstås på eldaren. Lokföraren ska bara kunna äntra sitt lok, ställa ned väskan och lägga ut skruven.

Ordning och reda i hytten, här har eder eldare precis såpat och spolar durken och polerat handtag och vred. Givetvis klart innan Lokföraren kliver ombord.

Luftpumpen dunkar med rätt ljud och känsla. Jag drar isär Tobias fyr och trycket stiger mot arbetstemperatur så pass snabbt att jag får ta in lite mer vatten i pannan för att kyla den och undvika att säkerhetsventilen blåser.

Martin och Kristoffer kommer upp i hytten och det är dags att börja växlingen. B 1037 och B3 130 ska byta plats med varandra och två set med vagnar ska kopplas samman till dagens tågset.

Växling på Lärje! Kristoffer ger avståndet till B 1037, som vi ställer oss tender mot tender med

Lokförare Martin håller koll på att vid håller avgångstiden i hytten på B3 130

Har du någonsin undrat varför det heter ånglok? B 1037 släpper ut ångan ur cylindrarna med pysarna och stannar med millimeterprecision mot vagnen. Lennart i hytten.

B3 130 står längst fram och är loket som ska gå längst fram på utresan. Tågsettet är kopplat och klart och vi ska snart lämna Lärje för Göteborg C och hämta våra passagerare

Besättningarna pratar ihop sig en sista gång i avgång, B 1037 i bakgrunden är loket som ska ge ånga till vagnarna.

Lokförare Martin utanför tågsettet, strax innan avgång

Ready to roll. Besättningarna rusar mot loken. Rena LeMans-starten! Vi har stående dvärgar mot centralen som väntar på oss

Fortsättning följer här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s