Regimskifte vid TGOJ – vi upplever hur ett blad i historieboken vänds

Det som är vardag sedan länge, normalt och alldagligt går ofta obemärkt förbi oss.
Och även när en förändring i vardagen är känd och förestående är det svårt att ta till sig det, att förstå innebörden av den.
Verkligheten slår oss inte förrän den inträffat.

Första gången jag reflekterade över det var mellandagarna innan jag flyttade hemifrån för studier. Jag satt i mitt rum i mitt föräldrahem – jag fast då var det ju även mitt hem fortfarande – drack en kopp te i min fåtölj, allena med mig själv. Jag såg mig omkring och tänkte tanken, ”det här finns snart inte mer”. Tanken var overklig, svår att ta till sig, att förstå innebörden av. Konsekvensen av förändringen.

Jag fick ju rätt. Den normaliteten upphörde några dagar senare när flyttlasset gick.
Mina föräldrar bor kvar i samma hus, men mitt rum finns inte kvar, det har förvandlats till gästrum.
Det som kändes ofattbart blev den nya verkligheten.

Motsvarande händer precis nu vid TGOJ-verkstaden i Eskilstuna.
Hur tydligt vi alla än förstår att snart rullar det inga Ma-lok ut och in ur hallarna, så är det svårt att förstå, förstå hur det blir när de är borta.
Det har alltid gått att svänga förbi där och det har alltid stått någon eller några ”Emma”-lok utanför.
Varma dagar luktar det lok, fett och olja, på ett mycket speciellt vis. Det luktar inte ånglok, inte diesellok och definitivt inte Rc-lok.

Hittills har ett efter ett Ma-lok ställts av eller parkerats för gott, men så länge några rullat har det inte varit definititv.
Vardagen fortsätter.
Ma-lokens frist har förlängts gång på gång och alla vi som gillar loken har lätt tänkt att det kommer fortgå för alltid.
För att vi vill det.
Trots att förnuftet förstår att det inte är så.

Ma-loken slopades av Green Cargo i och med T13 (mer här), och sista turerna gick helgen 8-9/12-12. Men snö, is och kyla satte stopp för Rd2:orna och Green Cargo fick börja veckan med att be om dispens för att köra med slopade lok. Ma 406 och Ma 409 drog flis på varsina håll och Ma 404 och Ma 405 fortsatte att dra södra stålpendeln.

Men fristen blev kortvarig den här gången och redan på onsdagen var det stillstånd för Ma-loken. Stillståndet kom till och med så plötsligt att Ma 404 och Ma 405 inte hann hem till Eskilstuna, utan dumpades oförsiktigt i vinterkylan i Borlänge, utan värme eller spänning på…

En vardagssyn, i december 2012. men som snart inte finns längre. TGOJ-verkstaden i Eskilstuna, med Ma 408 närmast kameran och med Ma 402 och Ma 832 framför huvudbyggnaden

En vardagssyn, i december 2012. men som snart inte finns längre. TGOJ-verkstaden i Eskilstuna, med Ma 408 närmast kameran och med Ma 402 och Ma 832 framför huvudbyggnaden

Upplev din vardag medan den fortfarande finns.

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s