Kajsa och sviter av Autobahn

Det här hände för ganska länge sedan, inser jag när jag tittar på dessa bilder. Det var dags för Kajsa, min Audi 100 2.3E -89, att besöka Heimat. Huvudsyftet med resan var att deltaga i en konferens i Alperna. Mina kollegor sade – flyg till Innsbruck och ta tåget upp. Jag stirrade på dem som om de var från en annan planet – skulle jag flyga när jag kunde ta Autobahn? Den enda frågan som existerade var huruvida jag skulle köra på östra eller västra sidan.

Kajsa på en rastplats längs Autobahn A9 i forna Östtyskland

Kajsa på en rastplats längs Autobahn A9 i forna Östtyskland

Resan kom att gå huvudsaklingen genom forna östtyskland, med A9 som längsta sammanhängande Autobahn – Berlin – München, givetvis med besök i Ingolstadt och på Audifabriken och -museet.

Resan ned var snabb, bekväm och bekymmersfri, om än något varm. Det märktes snabbt att Audi 100 var konstruerad för Autobahn, allt från chassie och drivlina till kupé och handhavande.
Utväxlingen till exempel, vid bekväm marschfart, si så där 160-170 km/h, så svarade motorn direkt med bra drag på högsta växeln, lämpligt vid omkörning och filbyte.

Det var på vägen hem som det började krångla, men jag vill redan här poängtera att det mer handlade on handhavandefel än Audis brister.

Någonstans strax efter Bayern, på väg norrut, på en tättrafikerad Autobahn, i yttersta filen. Vägen kändes inte slät. Vågig, liksom.
Visst var den nyasfalterad, men som att någon gjort ett uselt underarbete. Östtyskland…. Och det blev bara värre, så när en rastplats dök upp gick vi i depå.

Höger bakdäck hade en rejäl utåtstående bula, ca en decimeter lång på slitbanan. Separation! Explosionspunkteringen är inte långt undan och tanken gick till hur det hade sett ut i den situation vi nyss befunnit oss i.

Regummerade däck har sina brister, uppenbarligen. Så det blev till att lasta ur bagaget så att jag kom åt reservdäcket. Men så skönt att ha ett riktigt reservhjul!

Inget av de andra däcken visade tendenser till separation, men risken fanns förstås där.

Färden fortsatte och trafiken tätnade till en Stau. Stopp på Autobahn, med stillastående bilar i alla filer, så långt ögat nådde, både framåt och bakåt.

Ett lämpligt tillfälle att kliva ur och kolla till däcken. Det var stekande hett i solen och asfalten för varm att gå barfota på. Och även däcken var riktigt varma. För varma för att hålla handen på. Ökad risk för separation således. Inte så dumt med ett stopp således.

Och när det väl började rulla igen, så gick det långsamt. Också det bra för däcken.

Närmaste stad svängde vi av till, det fanns fortfarande tid att hinna besöka en däckverkstad. Men där kammade vi noll! För 14″-däck hade vid den här tiden blivit så ovanligt på bilar i Tyskland att det inte var en lagervara! Så det blev att fortsätta på de gamla däcken och be en bön att de skulle hålla hem.

Några mil norrut välsignades vi av regn! Det sänkte temperaturen rejält i vägbanan och i däcken. Något som tog oss hela vägen till Rostock. Där var vi inte i tid till sista färjan, så det blev till att övernatta, i hamnen i bilen. Till allas stora förskräckelse efteråt.

Nästa morgon, arla sådan. Båten skulle gå kl 07:00. Medan vi stod och väntade på att få checka in, tog jag givetvis en check av bilen, som den motorman jag vill se mig som. Kylarvatten – ok, motorolja – ok, alles ok. Och det verkar som att bilen som stod här innan mig har drällt olja…

Men när vi sedan hittade Kajsa där vi lämnade henne på övre bildäck, när det var dags att köra av färjan, fanns en lika stor pöl olja under henne som den jag parkerat över i hamnen tidigare…

Så vad var det? Jo en kraftigt läckande servopump. Servopumpen hade läckt lite grand under de fem år som hon ingått i vår Flotta och jag hade under den här tiden matat henne med in alles en halvliter svindyr ZHS-servoolja. Tunn som vatten, dyr som guld. Men livsviktig för systemet, en tjockare standardolja i Audis hydraulsystem sägs skjuta packningarna och ja, det erfor jag på min föregående Audi 100 av samma modell, fast årsmodell -83, där jag under en tid körde med tjockare LHM-vätska för att minska förbrukningen (vilket det också gjorde). Resultatet blev ett högt systemtryck, som sköt ut packningen i änden på styrväxeln. Vilket gjorde att smuts kom in i densamma och till slut så blev friktionen och trycket så högt att hela styrväxeln lossnade från ett fäste i karossen.

Men långa högfartskörningar på Autobahn knäckte den uppenbarligen och definitivt. Och hydraulservosystemet i Audi 100 driver inte bara styrningen utan även bromsarna (som alltså inte är vakuumassisterade), så det kändes som att det skulle kunna bli en spännande färd hem genom Sverige som låg framför oss.

Kajsa på färjan från Rostock på väg hem igen, med kraftigt läckage och separerade däck

Kajsa på färjan från Rostock på väg hem igen, med kraftigt läckage och separerade däck

Hemma på svensk mark fanns tanken på att köpa nya däck och mer servoolja. Men du vet hur man är, man vill bara hem efter en lång resa.

Det höll till Norrköping. Där började ett framdäck separera. Men vi fortsatte. Styrningen började kännas… annorlunda men bromsarna fungerade fint. Och det var mycket det som gjorde att vi vågade fortsätta.

Vi kom hem i ett stycke och för egen maskin.

Servopumpen byttes raskt mot en begagnad och nästan en liten ZHS-vätska tankades i hydraulsystemet, som även skulle luftas. Något som är busenkelt:
-Lyft framvagnen så hjulen inte har markkontakt.
-Öppna locket till servooljabehållaren
-Starta motorn
-Vrid fulla rattutslag åt båda hållen ca 10 ggr
-Kontrollera att nivån på servoolja fortfarande ligger mellan min och max
Klart!

Det var även efter detta som Kajsa fick de 15″-fälgar som hon har nu, inte bara för väghållningens och utseendets skull, utan även för att det skulle gå att enkelt få tag på däck i Tyskland nästa gång. Hur många gånger tror du hon varit i Tyskland efter det…?

En minnesvärd resa på många sätt.

Och vi körde oss från början på Autobahn 95 till slutet på A19, tvärs genom Tyskland, utan att tanka, med en förbrukning på 0,72 l/mil.

Autobahn är ett speciellt ställe, med positiv betoning. Upplev det fenomenet du med, innan den fria farten är ett minne blott!

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Mina bilar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s