Filosofi i SvD – hur fel det kan bli trots goda intentioner

I SvD förekommer i dessa dagar en artikelserie om filosofi (här). Ett kul initiativ, tycker jag, det är ju ett ämne som roar oss!

Huvudbudskapet är att vår hjärna inte är anpassad för dagens val och att vi ständigt väljer fel.

Som så ofta vanligt när det kommer sådana här artiklar i dagstidningar, så tycker jag att de är inne på rätt spår men endera missar hela sin egen poäng, eller åtminstone missar finliret, dvs att de gör det för enkelt för sig. Eller för läsaren?! Kanske misstror de läsarnas kompetens och i all välmening förenklar det till felaktighet? Eller är det så att skrivande journalister inte behärskar ämnet tillräckligt?

Enklaste exemplet på detta är texten om sjuåringen, som skulle transporteras – bil (föräldern skjutar) vs tunnelbana (barnet åker själv) och frågeställningen var varför väljer vi bort tunnelbanan när det är statistiskt så mycket större risk att dödas i bilen? Kort och gott, varför väljer vi fel och varför går vi inte på statistiken?

Det där är att lura båda sig själv och läsarna, det är inte på den grunden vi väljer bort tunnelbanan. Det är att det är mycket mer komplicerat för sjuåringen – att gå till rätt tunnelbana, kliva av på rätt ställe (både att veta var det är och att faktiskt komma av, vilket inte alltid är så enkelt), att inte bli klämd, att gå åt rätt håll när han klivit av, för annars hamnar man i fel uppgång och man har ingen aning om vart man är och man blir förvirrad. Och det är mycket värre för en sjuåring i realiteten. För mördad/dödad är de facto inte realistiskt. Det händer för sällan. Men alla dessa andra saker är nog så traumatiska, kan vara. Lägg sedan till att föräldern inte har kontrollen. Kör barnet med bil och du vet att han kommit fram.

Nästa sätt de vill få oss att visa att vi väljer fel eller med statistiken är med länken till ett ”Minitest” – En person beskrivs utifrån kläd- och tidningssmak – är personen fotomodell eller sjuksköterska. Artikelförfattarna förväntar sig att vi ska gissa ”fotomodell”, utifrån detta, så när jag klickar på ”sjuksköterska”, så gratuleras jag för att ha valt efter statistiken – det finns ju så många fler sjuksköterskor än fotomodeller.
Men jag valde inte på den statistiska grund som de hävdade, utan för att fotomodellen har allt det där och är dennes vardag. Sjuksköterskan däremot önskar sig det livet och vältrar sig i sina drömmar. Det är ju t.ex. inte F1-förarna som läser F1 Racing Magazine…och varken de eller fotomodellerna väljer sina kläder – det gör deras uppdragsgivare och sponsorer.

Tillbaka till artikeln och den 4-punktslista som erbjuds som stöd.
Detta är punkt 2, som jag tycker är jättemärklig:

”Låt vissa kognitiva genvägar finnas, men var mer försiktig när det gäller viktiga beslut eller när fel beslut kan få stora konsekvenser. Det är kanske okej att låta sig styras av en kognitiv genväg när man är hungrig och inte bryr sig om priset eller kvalitet. Men det vore dumt att låta samma princip påverka dig när du köper en lägenhet.”

Ju mer jag tänker på det desto mer befängt ser jag det. Varför tillåta en kognitiv genväg alls? Hunger torde knappast komma som en överraskning i vårt samhälle – den kan förutses och planeras inför. Inte heller är det något vi dör av – vi behöver inte dyka in på Gyllene Måsen för att magen protesterar, utan vi hinner in och jaga på Ica och vi hinner hem och tillaga det, långt innan vi dör eller ens tar skada. Det handlar bara om lite mental disciplin.

När det gäller lägenhet i ovanstående punkt, som torde väldigt många vara i samma situation idag – utbudet understiger efterfrågan vilket gör att vi slipper oändligt många val. Slutvalen blir istället, kan jag acceptera detta och har jag råd med detta?

Några rader läggs åt frågan varför vi gör så uppenbart dumma saker. Varför för inte slutar röka när det är så uppenbart skadligt. Varför vi inte tar klimathotet på allvar etc.

Det är ju detta med statistik och framtid.
Dels applicerar inte statistik på enskilda individer.
Dels visar forskningshistoriken att forskning ofta har ett bäst-före-datum. Dvs det som är rätt, riktigt och viktigt idag kan vara totalt fel eller åtminstone irrelevant imorgon.

Och ju mer pengar det kommer in i forskningen, dvs att det gäller att göra sig hörd för att få nya anslag, desto värre blir det. Minns bara Livsmedelsverkets tokutspel för några år sedan om hur katastrofalt farligt det var med chips. Uppmärksamhet. Annars finns man inte. Finns man inte, så har någon ekonom snart städat bort en.

Samma sak med klimatforskningen idag. Klimatforskning får jättemycket pengar. Men… geoforskare är synnerligen samstämmiga i att vi är inne i en naturlig höjning av medeltemperaturen som varit förutspådd i decennier. Och att vi kan bränna av alla olja vi har utan att påverka medeltemperaturen. Sant eller inte? Det är just det som är problemet. Vi vet inte vem vi ska lita på. Och då gör vi inget, eller det som passar oss själva bäst.

Som detta med oljan – varför ska vi spara på oljan? Då kommer ju ändå bara kineserna att bränna upp den.

Eller blodtrycksbehandling. Hypotesen var under 30-40 år att sänkt blodtryck medför ökad överlevnad och friskare liv. Ju mer sänkning, desto bättre. Och det kom blodtryckssänkande läkemedel i strida strömmar. Och det behandlades höga blodtrycka, ja jösses vad det behandlades. Och ekonomerna på läkemedelsföretagen myste.

Tills för några år sedan när någon kom på att man skulle göra en stor studie och titta på överlevnaden vid behandling med blodtryckssänkande läkemedel. Vilket fick till följd att Pfizer, som bekostade studien, fick avregistrera sitt läkemedel för att det minskade överlevnaden, trots att blodtrycket sänktes. Varför? Det blev för stora svängningar/Variationer i blodtrycket, tror man. Ungefär som för nifedipin, som också besvärades om stora fluktuationer i blodtrycket.

Då kan man ställa sig fråga vidare, om detta nu är så känsligt, dvs att dödligheten ökar om blodtrycket pendlar, så borde det drabba alla de patienter som slarvar med sin medicinering och inte tar tabletterna regelbundet. Vilket vi vet att många gör. Är det då bättre att lämna dessa obehandlade?

Hur som helst bör vi akta oss noga för att tro att vi vet allt idag och för att tro att det vi tror oss veta idag är den absoluta sanningen.

Och med detta i bakhuvudet tycker jag det är lite enklare att förstå varför vi inte gör saker som vi ”borde”. Sluta röka, sluta koldioxida, sluta med si och börja med så. Vänta bara, snart kommer det nya rön

Hur som helst, det jag fastnade för i artikelserien (som du märker blev jag mest upprörd av det andra) – förutom detta med feedback eller bristen på feedback – var dessa personer som fått känslocentrum avskuret och inte kunde ta beslut alls, utan vägde fördelar mot nackdelar. Där kunde jag verkligen känna igen mig, trots att jag inte upplever att jag inte har något känslocentrum. Att leta fram objektiva (vad nu det egentligen är) fakta och vikta dem mot varandra. Vilket sällan blir en lösning eftersom själva viktningen kräver ett ställningstagande i sig. Och sedan vela och fundera i oändligheten.

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s