Att bygga ett varumärke och sedan vårda det

En vanlig måndagmorgon (läs mer om positiva måndagar här) på motorvägen.
Vänsterfil. Gott tempo.

Framför mig svänger en mikrobil ut, en Citroen C1. Jag slår av farthållaren och motorbromsar för att inte köra in i den.

Föraren av C1:an verkar mån om att komma om ett par bilar till innan han lämnar filen fri för mig. Han plågar den lilla trepipen så mycket det går och jag förstår hur han känner sig därinne:

Han kör så mycket tyget håller, det hoppar, skakar och vrålar och han får passa bilen med ratten hela tiden. Fartupplevelse! Allt medan hans backspeglar är helt fyllda av Frida Folkvagns blåa nylle.

20130619-074618.jpg
En Citroen C1 visar upp en av sina främsta kvalitéer – den är lättparkerad.
Allt medan jag lugnt inväntar fri lejd, häller upp en kopp te i denna väntan och lyssnar på radion nästan som om jag satt hemma i fåtöljen.

Det är Skillnaden mellan ett Autobahnlok som Passat W8 är och en liten bil som bäst kommer till sin rätt parkerad på en trång parkeringsplats.

Stabilitet. Motoreffekt. Komfort. Kontroll. Lugn.

Det får mig att minnas en händelse innan jul, när VW Golf VII lanserades i Sverige. Min lokale Volkswagenhandlare hade ställt ut en ny Golf i stadens största köpcentrum. Klokt, med tanke på hur många personer som passerade förbi där.

Kanske inte lika klokt var det att skicka den säljare som var där för att prata för bilen, även om principen var god.

Jag provsatte och tyckte om vad jag såg och kände. Så jag frågade givetvis säljaren om vilken som var den starkaste motorn som gick att få. Det visade dig, vid lanseringen, vara en diesel på 150 hästkrafter…

Jag påpekade att det var lite klent och undrade om när starkare motorer skulle komma, varvid säljaren sade att 150 hästar räcker!

Vad? Vad säger karln? Tillräckligt med effekt? Här har han en potentiel kund som är villig att köpa en dyrare produkt av honom, men han försöker avstyra det!

Jag stod förstås på mig och påtalade att några 150 hästkrafter inte var tillräckligt för mig. Jag hade förväntat mig ett svar i stil med att ”om några månader kommer en 2.0 TSI med 211 hästar”. Men nejdå, han gav sig inte!

Istället gav han sig in i ett område han inte behärskade i sin iver att påtvinga mig sin uppfattning om att 150 hästar var tillräckligt med effekt. Denna gång med motiveringen att den motorn hade högt vridmoment.

Du känner mig vid det här laget och att fara med okunskap och felaktigheter på viktiga områden, det är som att skvätta 95-oktanig bensin på majbrasan.

Jag påtalade klart och tydligt, men inte otrevligt, hur vridmoment och effekt hänger ihop (läs om det här) och att 150 hästar inte blir fler eller starkare oavsett vad maximalt vridmomentet är.

Det var inget han tog till sig.

Det slutade med att jag fick en tjusig broschyr och att han skrev in mig för att bli kontaktad för en provkörning (på sin iPad). Och nu kom jag att minnas att jag ännu inte blivit kontaktad… (läs om andra mindre bra kundhantering av samma företag här)

Så tenderar det att bli när företag växer sig för stora (läs mer om stordriftnackdelar här).

Märkligt.
Tänk så mycket tid och pengar som i mitten av 90-talet och under ett decennium lades på att göra en klassresa för Volkswagen som märke. Från konkurrent till Opel och Ford till jämställd med Mercedes.

Ferdinand Piëch stod vid rodret. Och även om man inte nådde till Mercedes, så lämnade VW opelträsket.

Och det var med produkten man gjorde jobbet. Känsla av gedigenhet. Och med toppmodeller i modellprogrammet som spred sin glans till hela märket.

20130604-122921.jpg
Faktum var ju att det var bilar som Passat W8, Touareg V10 TDI och Phaeton W12 som förde mig tillbaka från Audi till Volkswagen.

Och sedan har de lokalt anställda som gör att jag riskerar att tappa respekten och förtroende för hela märket.

En parentes kanske, men intressant är att dessa nämnda bilar, jämfört med tidigare Folkvagnar, gått från Audimotorer till VW-motorer och från VW-transmission (med viscokoppling) till Audi-transmission (med torsendiff). Motorn är synnerligen viktig för identiteten. Frågan är om detta var ett av motiven till valet av motorer.

Att förlora respekt kan alltså gå rätt fort.
Men det motsatta är trevligare och det får mig att minnas en kollega som också hade bensin i blodet.

Vid ett tillfälle kom det fram i diskussionen och följande dialog utbröt:
”Aha, du har kört på bana! Häftigt, har du varit på Nordslingan någon gång?”
”Jag har haft årskort där.”

Det är respekt. Det här är någon som vet att uppskatta livet och kvalitet. Kunskapen sken igenom när vi tittade på den lätt uppdaterade senaste årsmodellen (som en annan kollega tyckte var i princip oförändrad) och han sade: ”15 hästkrafter är allt 15 hästkrafter! Det märks om inte förr i slutet på raksträckan”

Ingen snack om vridmoment eller annat ovidkommande! Effekt är det som driver oss framåt. Läs mer om effekt och vridmoment här.

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Bil, Tankar och ord och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s