Svart Ceylonte är väl alltid svart Ceylonte, eller?
Jo, förvisso, fast de är lite som att säga att en svart tysk bil är en svart tysk bil och inte skilja ”Stjärnoplar” från Folkor, Fordar och Porschar.
Så är det med te också. Ceylonte säger inte just mer om teet än varifrån det kommer och därmed lite om grundförutsättningarna. Resten får testas fram. Det är det vi gör här.
Tidigare var vi på jakt efter ett godkänt universalte och fann ett hyggligt i Ahmeds Ceylonte (läs här). Här testar vi Mahmood Ceylonte.
Utseendet är snarlikt, liksom lukten. Och i ärlighetens namn, smaken med.
Men det finns skillnader i nyansen som blir tydligare för varje kopp som slinker ned: detta Ceylonte är beskare med samma förutsättningar, som temängd, dragtid och vatten.
Samtidigt har det inget av den fermenterade smaken som Ahmeds produkt har.
Priset är det samma, alltså 40kr för 500g – billigt alltså.
Och teet är helt ok, betyg, en jämn trea. Något lägre än föregående pga av den mer beska, sträva smaken.
Läs om andra tekoppar, tex. här
