Lysekilsbanan 100-1 ångloket värms upp

20130712-073723.jpg
Somliga menar att man ska sätta upp mål och när man jobbar hårt kan man uppnå dem.

Andra hamnar mer på en räkmacka och plötsligt händer det.

Jag är någonstans mitt därimellan.
Jag hade inte ett mål att elda ånglok, eller ens jobba med ånglok. Det var så avlägset och ouppnåeligt att det inte fanns på min horisont.

Ånglok var stort, jättehäftigt och lite skrämmande för en pojk som jag som på 70-talet fick intresset väckt.

Och ångloken framfördes av stenhårda män som hängde ut ur hyttens fönster och såg coola ut, långt innan begreppet ”coolt” ens nått Sverige.

Att jag skulle bli en av dessa i framtiden var som sagt så osannolikt att det inte var värt att drömma om.

Så när jag uppsökte Bergslagernas Järnvägssällskap för att fota H3s 111 & 112, sögs jag in i verksamheten. Men inte ens då kunde jag drömma om att jag snart skulle lära mig handha ånglok.

Men när chansen kom, tog jag den och jobbar sedan hårt för den och dess bevarande.

Nu står jag som eldvakt i hytten på B 1037 och hör loket leva – luftpumpen dunkar, det pyser, ryker och allt står under min kontroll.

Plötsligt är det jag som står där i ångloket!

20130712-083448.jpg

20130712-083509.jpg

Fortsättning här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s