Lysekilsbanan 100-6 B 1037 har ändrat karaktär

B 1037 har jag eldat många gånger och vet ganska väl hur hennes eldstad fungerar och reagerar.

20130714-105702.jpg
Men den här gången var hon annorlunda. Kolet var detsamma, men skillnaden berodde på att Matti gjort ett gott jobb med att rikta damparna, så att de sluter tätt bättre. Samt att återställa den sten i valvet inne i fyrboxen som ramlat ned.

Detta gjorde att fyren brann helt annorlunda, med förkärlek för att bilda hål i mitten. Men det är ju lättaste stället att elda på.

Sedan hade vi ett annat fenomen också. Så fort regulatorn (ånglokets gaspedal) öppnades sjönk trycket över ett kg. Det är inte normalt. Och med öppen regulator verkade hon konsumera rätt mycket ånga. Mer än vanligt.

Vad som var värre var att när regulatorn stängdes kom det där kilot tillbaka i en hast och hade man då eldat tillbaka trycket till 12 kilo så blev det säkerhetsventilsöppning. En styggelse.

Läckage på en överhettare, trodde någon.

Det gick förstås att hantera och ganska snart var det inget märkvärdigt.

Och för övrigt gick B 1037 lika bra och snällt som vanligt, med minimal oljeförbrukning från lagren, stadig i spåret och med allt välsmort och fungerande. Inte illa för en 103 år gammal maskin.

Vi var trötta men nöjda efter att ha kommit hem till Lärje sent på kvällen och växlat in allt på vårt område. Mörkret omintetgjorde de sista ambitionerna på att dra asklådan då.

Men efter en natt i sovvagnen så kom ljuset och viljan tillbaka och B 1037 står just nu och kallnar, sotad och slaggad. Det blev ett par rejäla högar med sot och framför allt aska under henne.

Mattis arbete med damparna ledde till att vi inte tappade glödande aska och det i kombination med att samme man fixat bra fart på asklådespolningen gjorde att vi klarade oss från att sätta eld på Bohuslän, trots att det rådde brandfara. Något som annars skapat dålig publicitet och kanske satt stopp för framtida ånglokskörningar på sommaren. Men nu kan det bli mer av den varan!

Nu är jag på väg hem till mitt vanliga liv och avnjuter en kopp te i barvagnen på Blå Tåget. Livet är för kort för att resa annat än på bästa sätt.

20130714-111434.jpg

Fortsättning här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s