Freiburg. Sista staden i sydvästra Tyskland. Sista anhalten innan Autobahn tar slut och lämnar över till Schweiz eller Frankrike.
Freiburg visade sig vara en mycket mysig och sympatisk stad. Gammal, lummig och ganska lagom stor. Stationen hade inte någon omfattande trafik, utan jag hann egentligen bara se en BR 120 dra iväg med några vagnar.
Staden kantas av en brant, hög och grön sluttning på ena sidan. En bergbana gick att ta upp till en restaurang med bländande utsikt, men den gick även att gå dit, och väl där så såg jag snabbt att det intressanta var att höja blicken ännu mer och hitta ett övergivet lusthus ännu en bit upp:
Högt upp på sluttningen fanns denna övergivna byggnad. Visst lockar den!
Det var ingen utmaning direkt att ta sig dit, anlagda, om än överväxta och slitna, gångvägar och trappor ledde dit, kantade av illvilliga brännässlor.
Ödsligt, rejält och med en ton av en förfluten pampighet
Bakom hörnet väntade ett spöke
Inte allt klotter är missprydande
En ännu mera övergiven trappväg på utsidan av byggnaden gjorde att det gick att ta sig till takterassen
Takterassen på lusthuset. Nästan i klass men någon nedlagd fabrik i känsla.
…och från takterassen en utsikt som ställde den från restaurangen nedanför i skamvrån. Även bergbanan syns rakt nedanför.
Övernattning på ett gemytligt hotell fjärran från alla stora, likriktade hotellkedjor och sedan vidare nästkommande dag… fortsättning följer
Absolutman 