Tågdagarna i Landeryd 10 – nya lager på E2 1333

Ett lokstall, en vändskiva och ånglok både inne och ute – är det inte en härlig miljö och upplevelse bara det?

E2 1333 bredvid lokstallet på morgonen, bakom står BLHJ 2

E2 1333 bredvid lokstallet på morgonen, bakom står BLHJ 2

Nu var det ju bättre än så, tre av ångloken var under ånga i tre dagar och körde två fulla dagar.

Låt oss primärt fokusera på E2 1333, som i ett par år gått med dåliga vevlager efter ett haveri mitt linjen. Orsaken var att E-lok aldrig får dras uppkopplade (mer här) eftersom ångpådrag krävs för smörjning på dessa.

Nu hade hon precis begåvats med nya lager, som skavts och shimsats in tidigare i veckan och provkörts en kort bit. Som nämnts (här) fanns en viss spänning över hur lagren skulle bete sig under den belastning som högre fart och med vagnar efter innebär.

Vevaxeln på E2 1333. De båda vevstakarna ansluter till vevaxeln och är lagrade med de nygjutna glidlagren, som var föremål för ständig koll av temperatur

Vevaxeln på E2 1333. De båda vevstakarna ansluter till vevaxeln och är lagrade med de nygjutna glidlagren, som var föremål för ständig koll av temperatur

Vid varje stopp var vi ur och lade handen på lagren för att känna temperaturen.

Höger lager blev varmare än det vänstra och det var alltid som varmast i Smålandsstenar, som är högsta punkten och därför hade lagren belastats hårt i uppförsbackarna.

Gradvis ökade vi belastningen på lagren, med högre fyllningsgrad och högre fart.

Då och då tog vi ur nål (läs mer här) och tryckte olja genom lagren.

Maskineriet på E2 1333 med vevstakarna tydligt synliga och lagren i vänster nederkant

Maskineriet på E2 1333 med vevstakarna tydligt synliga och lagren i vänster nederkant

Inte bara vevlager att smörja, alla andra rörliga leder behöver olja. Här är det ett koppelstångslager som Bosse smörjer

Inte bara vevlager att smörja, alla andra rörliga leder behöver olja. Här är det ett koppelstångslager som Bosse smörjer

Temperaturen stabiliserade sig, även om den förstås fortfarande förändrades med belastningen, men max-temperaturen höll sig jämn och fin. Lättnad. Tecken på att lagren slet in sig på ett bra sätt.

På sista dagen körde vi med full regulator och 55% fyllning upp för backarna. E2:an är gjord för att dra godståg och det märks att den tycker om belastning. Loket går riktigt bra och det blir bra drag i fyren. Ljudet? Extas!

Här finns ett videoklipp när vi på lördagen når toppen på Kinnaredsbacken, de brantaste av backarna på sträckan vi trafikerade denna helg.

Fortsättning följer 

Här är det lokförare Jacobsson som är ute och smörjer E2 1333

Här är det lokförare Jacobsson som är ute och smörjer E2 1333

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s