Tågdagarna i Landeryd 15 – kvällsarbete med B3 130

B3 130 återkom sent på lördagskvällen till lokstallet i Landeryd med bromsbekymmer. Vilket gav oss såväl tankearbete som fysiskt arbete.

Under ånglok går en lång, men delad, stång, som överför kraften från bromscylindern till bromsarna. Delad är den för att med en mutter kunna ställa bromsarna, så de tar bra och jämnt utan att ligga på.

En av dessa ställmuttrar hade gängat upp sig, något som gjorde att slaget för armen som går från bromscylindern till stången blev för långt.

Kristoffer, Matti och Tobias undersöker och diagnostiserar problemet på B3 130

Kristoffer, Matti och Tobias undersöker och diagnostiserar problemet på B3 130

Det gjorde att bromscylindern gick ut för långt och kilade fast hävarmen i en besvärlig vinkel.

Sett mellan ekrarna, bromscylindern har tryck hävarmen på tog för långt. Där syns även den sprint som skulle komma att demonteras

Sett mellan ekrarna, bromscylindern har tryck hävarmen på tok för långt. Där syns även den sprint med saxpinne, som skulle komma att demonteras

Det började skymma och bli kallt, men trots en lång dag var humöret på topp, strålkastare kallades fram och bromscylindern sitter alldeles invid asklådan (som är varm och go’ efter en dags körning).

Spett är ett formidabelt verktyg

Spett är ett formidabelt verktyg


Spett och ännu längre spett kunde inte tvinga tillbaka kolven i cylindern. Det satt fast.

Då föddes tanken på att ta loss den sprint som ledar kraftöverföringen från bromscylindern till hävarmen. Men vad skulle hända om vi inte skulle få ihop det efteråt?

Jag vill poängtera att det aldrig fanns någon fara för tåget, tågbromsen fungerade bra och alla vagnar bromsade tåget. Det var när loket var ensamt som det blev svag bromsverkan.

Vi skred till verket.
Först undan med en saxsprint (vilket inte sällan är det mest tidskrävande och tålamodsprövande som finns).
Och sedan ”bara” trycka ur sprinten.

Men en satt under belastning, eftersom allt var förskjuter ur normala lägen.

Då blev det till att ta fram släggan.

Om spett är formidabelt så är släggan dessa sammangifta partner. Här förhandlas det med sprinten...

Om spett är formidabelt så är släggan dessa sammangifta partner. Här förhandlas det med sprinten… Anders, Tobias och Matti


Och när sprinten slogs ur, gick kolven i bromscylindern tillbaka på eget initiativ, så snällt så, medan resten blev löst och rörligt igen. Bara att montera ihop i normalläge igen och sedan justera bromsen. Loket klart för söndagen igen.

Denna lilla övning gjorde ju bara att maten vid långbordet som var uppdukat bredvid E10 1748 inne i lokstallet smakade bättre.

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s