Hoforsexpeditionen 3,1 – att öppna ett lokhus

Ett lokhus sedan kalla krigets dagar, här i Hofors. Förhoppningsvis finns det ett välbevarat ånglok här inna

Ännu ett timmertåg dundrar förbi Hofors mot Skutskär. Färgsättningen är lyckad, men den som designat loket kanske skulle prova en annan karriär…

Vi fick tillstånd att ställa upp oss på spåret närmast stationshuset och lokhuset. Men godstågen (och de var många) dundrade förbi oss på en meters avstånd. Brandgul reflexväst är obligatoriskt.

Spåren till lokhuset låg kvar, om än väl dolda av vegetationen, men för att komma ut på linjen, behövde vi ansluta dem med varandra och det görs med en klätterväxel.

Ogräs och klotter. Men rälsen låg kvar till lokhuset. Till höger syns gafflarna till den hjullastare som var oss behjälplig

Spade, spett, domkraft och virke används för att få rälerma i jämnhöjd

Klätterväxeln till vänster – det krävs med grävande

Klätterväxeln består av fyra sektioner som ska anslutas till lokhusspåret och med varandra, så att den formar en kurva ut på linjen. Det går år manskraft för att få spåren i nivå med varandra, så att skarvjärnen passar och bitarna kan skruvas ihop.

Klätterväxeln pallas upp med plankor av rejäla dimensioner

Klätterväxeln ansluts med skarvjärn och en liten mellanpassform

Klätterväxeln ansluts med skarvjärn och en liten mellanpassbit

Hopskruvat!

Hjullastaren kommer med nästa del av klätterväxeln

Här börjar det synas varför det heter klätterväxel

Klätterväxeln ansluter till linjen

Lokhusets hemligheter väntar – nyckel passade till låset, men det krånglade med dörrmekanismen en stund

Det var idel förväntansfulla personer som stod utanför lokhuset och väntade på att dörrarna skulle öppnas, hälften beväpnade med kamera i någon form. Vi kunde nästa känna lukten av ånglok, men… en chock väntade oss