Urban exploration – en heltidssysselsättning för somliga. Begreppet innebär uppsökande och utforskande av hårda stadsmiljöer, oftast som övergivits och väntar på rivning eller bara lämnats åt sitt öde.
Det kan vara storslagna grustag, tippar, nedlagda fabriker, gruvor, kraftverk etc. Fascinerande.
Gemensamt är de stora, tunga inslaget av maskin och känslan av svunna storhetstider.
I samband med Hoforsexpeditionen (läs här) erbjöds det lite fritid här och var också. Låt oss se vad en loksmed och en doktor kunde hitta på detta tema, i just Hofors!
Fabriken ligger bara ett stenkast från stationen
Fabriken i fråga är ingen jätteanläggning, men en lång skorsten lockar. Huset är byggt av slaggsten, som Hofors har gott om eftersom det är en biprodukt vid järnframställningen. Kanske inte utsmyckat, men byggt med finess och detaljer där det erbjöds.
Vi kliver in och byggnaden har ett stort vedupplag och ångpannor. Själva maskineriet, dvs det som ångpannan en gång drev är dock borta. Utanför finns någon form av modernt konstverk, gjort av maskinens drev och kugghjul.
Ved i massor. Hålet i väggen har sannolikt härbärgat kraftöverföringen till maskinen. Det syns ett lager, där en axel sannolikt roterat, mitt i öppningen.
Vänder vi oss rakt fram hittar vi ångpannorna. En halv våning ned…
Ångpanna i två våningar, givetvis själva hjärtat av anläggningen
Ångpanna, nedre plan
En kort men brant industritrapp leder oss upp till ovandelen på pannorna.
Ångpanna på vid gavel, med tuberna blottade
Till höger på andra våningen finns dörrar som numer leder ut i tomma intet, samtidigt som fantasin försöker skapa en bild av hur det en gång i tiden var att arbeta här när anläggningen var i drift.
En dubbeldörr rakt ut i det fria. Vad användes den till? Inlastning?
Vi vänder oss mot pannan och tittar lite närmare. Svenskt stål.
Anno 1911 – över 100 år på nacken – från Jönköpings mek Werkstads AB. Underbar stavning!
Det har varit dåligt drag genom tuberna – de är fulla med sot. Dåligt eldat!
Sådan här ”Urban exploration” har en viss grad av fara över sig, och även om jag inte får någon adrenalinkick av just det, så tycker jag om känslan av det är upp till mig att vara försiktig. Att avåkningzoner och hängslen saknas.
Trasiga golv, trappor eller, som här, hål gör att man tvingas vara uppmärksam och inte hasta. Det gör att man ser fler detaljer och skapar tid till upplevelsen och för reflektion.
Hål och avgrunder kan finnas var som helst. Här en bild i golvet framför ångpannan. Frågan är vad som vi ser nere i hålet
Ovanpå pannan finns allehanda rejäla kranar och reglage.
Ovanpå pannan
också ovanpå pannan
På entrénivå, i bakre delen av byggnaden, finns de elektriska kopplingarna. Och tvättfaciliteterna. Trevligt att ha el och vatten samlat…
El- och vattenavdelningen, bekvämt på markplan
Elcentralen kan behöva en översyn innan den kopplas in i drift igen
Hörnet. Elcentralen till vänster och ångpannan till höger
Vi lämnar fabriken, nöjda med upplevelsen och utan att varken ha skadat oss eller gjort åverkan.
Ingången och vedupplaget, sett med ångpannan i ryggen
En bit bort finns ett litet kvadratiskt hus invid en å. Ingen uppenbar ingång finns och det lämnas utan noggrannare utforskning.
Ett litet hus, som fick behålla sina hemligheter
På utsidan fanns en elcentral. Ån rann förbi alldeles intill. Huset hade garanterat något med vattnet att göra
Tvärsöver stationen och spåren låg lokhuset, där ånglok stått i krigsberedskap i 50 år.
Läs om hur vi hämtade ut det sista beredskaploket här.
Date: Tue, 5 Nov 2013 10:02:23 +0000 To: k_b_johansson@hotmail.com