Onsdag kväll.
Frida Folkvagn lämnades tålmodigt väntande på flygplatsparkeringen.
Vi packade in oss i en plåtburk med vingar som tog oss till Berlin Schönefeld, enbart med handbagage.
Ack så skönt det är att slippa checka in bagage och sedan vänta på det! Rekommenderas till alla flygresenärer, så slipper du köa för att checka in och hämta ut bagage, och riskera att det kommer bort.
Och sedan en rask långpromenad till Europcar, där allt var förberett. Med lite trevande skoltyska försökte jag charma uthyraren – att försöka på deras eget språk ger pluspoäng och goodwill – ”Ist das ein schneller Scirocco?”. Han log åt mig och bekräftade att det var en snabb Scirocco. Vi får väl se…
Glädjande nog stod det 2.0 TDI på nyckeln jag fick med mig. Ah, åtminstone 140 hästar, mot 1.6:ans 105. 177 i bästa fall, men det skulle visa sig vara en 140-hästare med Blue Motion Technology-paket.
Där i mörkret på flygplatsparkeringen stod den, en kolsvart Scirocco, och blängde på mig som om den sade ”kom du, få se om du är man nog att köra mig” – men det är bara attityden, Sciroccon är synnerligen lättkörd.
Bredvid den stod en lika svart Volkswagen up! och med ens visste jag att det var värt att unna sig Sciroccon.
Den positiva upplevelsen fortsatte. Sciroccon, som tekniskt sett i princip är en Golf VI, kliver man ned i. Inte in i, som i Golfen. Manuell låda. Mekanisk handbroms. Ah, nu hade jag hittat rätt.
I nästa inlägg upplever vi Berlinmuren och Berlin Hauptbahnhof.
En kolsvart Volkswagen Scirocco… TDI till vårt förfogande
