Varför inte en tur till alperna? Man fyller ju 40 bara en gång.
Måndags morgon och en stadig hotellfrukost i München.
Vi hade faktiskt ett ärende till Garmisch Partenkirschen också, att komplettera den handdrejade teservisen vi köpte där i somras. Av det blev det dock inget, för endera så bedömde de att turistsäsongen var över för de hade stängt butiken en månad. Eller så var det för Oktoberfest (här).
Men Garmisch Partenkirschen är ändå ett mysigt ställe att besöka och det var faktiskt varmare där nu än när vi var här i somras. Läge för en liten promenad.
Järnvägsstationen i Garmisch är inte stor och inte fanns det mer än några röda motorvagnar att upptäcka.
Invid stationen fanns en bilpool med enbart elbilar, skymtar till vänster på bilden. Är det vår framtid vi ser?
Autobahn A95, som går just mellan München och alpernas fot, har jag berömt tidigare (här) och det här var femte bilen jag kört på den sträckan.
Audi 100, Fiat Panda bensin, Fiat Panda diesel, Golf VII TDI och nu alltså en kolsvart Volkswagen Scirocco TDI.

A95 är i mycket bra skick och trafiken sällan besvärande. Samtidigt svänger vägen lagom och naturen är fin. Här håller vi fullt i vänsterfilen!
Och ju på en väg som man känner och där man slipper trängas med en massa trafik, blir jämförelsen desto lättare. Och jag fortsätter att låta mig imponeras av Sciroccon och förundras hur mycket den lägre tyngdpunkten och bredare spårvidden gör i direkt jämförelse Golfen.
Audin, som var sänkt, gick också bra här, medan Pandorna levererade otäckt mycket fartupplevelse trots blygsamma hastigheter.

Ett tysk trafikljus i Garmisch – gulaktig nyans på höljet, likt det i Barcelona (här)
Fortsättning följer, för vi har lite mer kvar att uppleva innan vi ska avsluta resan, signerat ett monument från Kalla Kriget.