A95 och Garmisch Partenkirschen – alpidyll för 40-årsfirande

Varför inte en tur till alperna? Man fyller ju 40 bara en gång.

Måndags morgon och en stadig hotellfrukost i München.

Vi hade faktiskt ett ärende till Garmisch Partenkirschen också, att komplettera den handdrejade teservisen vi köpte där i somras. Av det blev det dock inget, för endera så  bedömde de att turistsäsongen var över för de hade stängt butiken en månad. Eller så var det för Oktoberfest (här).

Men Garmisch Partenkirschen är ändå ett mysigt ställe att besöka och det var faktiskt varmare där nu än när vi var här i somras. Läge för en liten promenad.

Partenkirschen är kyrkbyn och alpidyllen förverkligad. Här står Sciroccon parkerad

Partenkirschen är kyrkbyn och alpidyllen förverkligad. Här står Sciroccon parkerad

Vill man kan man promenera i alperna på sommaren. Här en toppstation fångad med fullt teleobjektiv.

Vill man kan man promenera i alperna på sommaren. Här en toppstation fångad med fullt teleobjektiv.

Järnvägsstationen i Garmisch är inte stor och inte fanns det mer än några röda motorvagnar att upptäcka.

Järnvägsstationen i Garmisch är inte mer än en stor hållplats. Inga loktåg idag

Järnvägsstationen i Garmisch är inte mer än en stor hållplats. Inga loktåg idag

Invid stationen fanns en bilpool med enbart elbilar, skymtar till vänster på bilden. Är det vår framtid vi ser?

Autobahn A95, som går just mellan München och alpernas fot, har jag berömt tidigare (här) och det här var femte bilen jag kört på den sträckan.

Audi 100, Fiat Panda bensin, Fiat Panda diesel, Golf VII TDI och nu alltså en kolsvart Volkswagen Scirocco TDI.

A95 är i mycket bra skick och trafiken sällan besvärande. Samtidigt svänger vägen lagom och naturen är fin. Här håller vi fullt i vänsterfilen!

A95 är i mycket bra skick och trafiken sällan besvärande. Samtidigt svänger vägen lagom och naturen är fin. Här håller vi fullt i vänsterfilen!

Och ju på en väg som man känner och där man slipper trängas med en massa trafik, blir jämförelsen desto lättare. Och jag fortsätter att låta mig imponeras av Sciroccon och förundras hur mycket den lägre tyngdpunkten och bredare spårvidden gör i direkt jämförelse Golfen.

Audin, som var sänkt, gick också bra här, medan Pandorna levererade otäckt mycket fartupplevelse trots blygsamma hastigheter.

Ett tysk trafikljus i Garmisch - gulaktig nyans på höljet, likt det i Barcelona (här)

Ett tysk trafikljus i Garmisch – gulaktig nyans på höljet, likt det i Barcelona (här)

Det hade nu blivit måndag lunchtid och det var hög tid att återvända till Berlin, för att lämna tillbaka Sciroccon och ta kvällsflyget hem. Färddatorn beräknade oss att vara i Berlin halv sex på kvällen, 3,5 timme innan avgång. Prima.

Fortsättning följer, för vi har lite mer kvar att uppleva innan vi ska avsluta resan, signerat ett monument från Kalla Kriget.

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Tankar och ord och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s