A9 genom forna Östtyskland på återresa. Vi skulle gott och väl hinna tillbaka, bara vi inte hamnade i någon längre Stau…
Autobahn A9, 8 filer ut ur München. God disciplin på alla gör framkomligheten god trots mycket trafik.
Men radion varnade för Stau i vår väg och plötsligt hojtade navigatorn ”sväng till höger, sväng nu!”
I ren förvåning svängde jag av Autobahn och undrade för en stund om bilen verkligen kunde ha känt att jag började bli hungrig. Det låg nämligen ett McDonalds här.
Men navigatorn ville bara lotsa oss runt kön, på vanlig landsväg. Men problemet kom snabbt. Vägen navigatorn sett ut var avstängd, så jag följde de brandgula skyltarna för ”umleitung” (omledning), allt med navigatorn upprepade ”if possible, make a juu-törn”.
Denna tyska landsväg var i gott skick och slingrade sig fram mellan åkrar och genom byar. Möte med långtradare gjorde att man undrade om det var möjligt för två lastbilar att mötas.
Hastighetsbegränsningen var svindlande 100 km/h – hade det varit en svensk väg hade det varit skyltat till 60, max 70. Trafikverket! Se och lär att det finns andra lösningar är sänkt hastighet.
Åter på Autobahn och vi kom upp i slutet av vägarbetet, sannolikt bidragande orsak till Stau.
Men det tog inte många mil igen förrän navigatorn oroade sig för köbildning och ville ha oss på en rundtripp.
Fast nu såg vi orsaken långt framför oss, en havererad långtradare. Men trafiken flöt på och vi ignorerade navigatorns upprepade order om att svänga av.
Och det tog inte långa stunden innan vi var förbi och diskussion blev förstås huruvida navigation var så bra eller inte. Och om vi hade blivit lurade förra gången med…
Stora odlingar utmed Autobahn. Här någon klätterväxt, sannolikt bönor
Utan fler framkomlighetsproblem eller ofrivilliga stopp, närmade vi oss Berlin och bröt av från A9, in på A115, som leder in mot forna Västberlin och en gränspassage mellan öst och väst.
