Vi slog nu in en av få lagrade adresser i Navigatorn, nämligen Flughafen Schönefeld, och åkte mot den motorvägsring som leder runt Berlin. Ett misstag, skulle det visa sig.
Precis där A115 ansluter till ringen (A100) ligger Trafikplats Avus.
Avus är inte bara namnet på den prototyp-Audi (här), utan namnet på en räserbana som uppkom under 30-talet.
Räserbanan Avus bestod av Autobahn, två rakor, som sammanbands med två 180-graders krökar, den ena mer bankad än den andra. Som brukligt för räserbanor på den tiden.
Avus karriär var kort. Ovalbanan var ruskigt snabb och med Mercedes och Auto Unions (se en sådan bil här) kapplöpning blev hastighetens snabbt svindlande och banan började skörda människoliv.
Avus har inte körs på sedan Kriget och därför var det förvånande att se så mycket tydliga rester av den.
Dels den ena rakans anslutning till norra velodromen, men framför allt läktarna!
Vi kör på AVUS inför tomma läktare
Tänk så märkligt att låtit läktarna stå kvar i alla dess år
Nästa gång kanske det blir ett stopp här för att njuta mer av Avus, men vi ville inte bli sena till flyget. Det skulle vi bli ändå.
Känns märkligt att det ska vara kul att köra på diesel, men Sciroccon var en mycket trevlig bekantskap och en viktig del av detta 40-årsfirande
Vi passade på att tanka och här blir man förvånad (även om det är lika i hela Tyskland): det går inte att automattanka, vare sig med kort eller kontanter, utan betalning i butik är det enda som gäller.
Och i butiken kostar det att betala med kort. Hade du inte Shellkort, eller kort hos utvalda banker, så kostade en betalning €1,99. Nästan 20kr för att få betala!
Vi fortsatte efter navigatorn, som varnade för Stau på ringleden. Och kanske var det därför som jag lät mig ledas av den, åt fel håll.
För den ledde oss till Berlins västra flygplats Tegel, istället för Schönefeld, som stod som mål. Elakt att spara fel destination på det viset!
Så när det stod bortom allt rimligt tvivel, körde jag efter vägskyltarna, genom Stau och rusningstrafik. Allt medan tiden tickade nedåt.
Men vi hann alldeles precis, lämnade bilen och kunde med en språngmarsch genom hela flygplatsen komma i tid, alldeles lagom för att checka in och gå till bordningen.
Och snart kunde vi njuta av att ha bokat stolarna längst fram i flygplanet. Småskalig lyx som hjälper till.
Därmed var vi på väg upp genom natthimlen mot en tålmodigt väntande Frida Folkvagn på Arlanda.
Sammantaget ett mycket givande 40-års-firande.
40 år.
Känns det något annorlunda?
Nej.
Kris?
Döm själva.
Men jag ska ge Tyskland min dom.
Som du nog anat genom denna och föregående serie inlägg är jag positivt inställd till Tyskland, men det finns tre saker som de verkligen behöver arbeta med:
– Förbjud långtradare från att köra om, oavsett sträcka och tid på dygnet
– se till att alla butiker tar kort och inte tar betalt för att betala med kort
– Dubbdäck är förbjudet, så överväg om det inte är dags att sluta med dubbning av filmer nu
Tack till dig som följt oss på den här resan.
