Vänskap och gemenskap kan överträffa vädret, för hur kan det annars kännas fantastiskt när det slaskar upp till anklarna och regnet piskar? Hallå! Var det inte en vinterkörning vi har framför oss. Jo, just det , på västkusten.
Sävenäs lokstall och parhästarna B3 130 och B 1037 värmer upp. Här är trycket futtiga ett kilo, men ånglok ska värmas långsamt för att skona ångpannan. Ångpannan kommer att bli över en tum längre när den är driftvarm.
Bakom dem står en tredje ångpanna och ryker, men det är inget lok utan en ångfinka. En vagn som skapar ånga åt passagerarvagnarna.
Visst kan ångloken också ge ångvärme, men det är ju kul om vi kan passa på att använda denna klenod också!
Smörja smörja smörja
Det är som om de vore atopiker. Loken har stått sedan i höstas och det är mycket att fylla på på alla smörjställen och det går åt mängder av olja.
Så når vi sex kilos tryck och det är en magisk punkt i uppvärmningen, för då vaknar loket till på riktigt. Det är nog för att driva sotaren, injektorerna och luftpumpen. Och allt startar utan tvekan eller problem. Fantastiskt. Luftpumpen dunkar och slår, nästan som ett mekaniskt hjärta till lokets levande väsen.
Samtidigt pågår sista handpåläggningen på ångfinkan. En läcka på tanken svetsas. Loken putsas skinande blanka.
Belysningen fixas på ångloken och det börjar bli dags att växla ut dem för att ta dem ned till Lärje där vagnarna väntar. En lagom provtur för dagen
B3 130 backar ut på vändskivan för att vändas och sedan kopplas ihop med B 1037 och vi tuffade ned till alla andra som väntade på Lärje, för att rådslå inför morgondagen, briefa och räta ut ev frågor, samt umgås och få en vit mat.
Absolutman 
Pingback: Tågsläpp – vad är det? | Absolutman