B 1037 står förspänd och med vagnarna i kroken, broms och ångvärme kopplat. Bromsprov.
Fast skulle det inte vara två ånglok?! Och varför kom så plötsligt Ma 403 seglande förbi oss?
Jo, B3 130 ”löste ut”, för att använda elloksspråk, tidigt på morgonen. Det är inte helt klart vad som hände, men det kom fukt i fyrboxen och det fanns inget annat än att lämna henne hemma.
Ett ånglok och åtta vagnar, det är lite optimistiskt, speciellt som vi inte ska ta kol på vägen, utan klara det 36 milen på dryga sex ton. Och har en tidtabell att hålla.
Så Ma:n fick hastigt väckas och rangeras ut på linjen så att den kunde ta spänning.
Det var motgång nr 2.
Nummer ett var att vi tvingades släcka ned ångfinkan och lämna den hemma.
Vilket i sin tur innebär att B 1037 inte bara ska dra ensam, utan även värma fyra vagnar. Det blir till att elda det!
Så lösningen blev att sätta Ma 403 sist, som lite diskret assistans. Och beredskap.
Det gjorde att vi blev något sena till centralen och sena därifrån. En röd signal och ett luftpumpen på ångloket som stannade ledde till två kortare stopp till, men det stoppade inte tåget, utan nu ångar vi på så mycket det går
Vid ett stopp passade vi på att dra ur asklådan. Blir den full, blir det dåligt med luft till fyren, den tas in underifrån.
B3 130 kallnar på Lärje
Absolutman 