Vi gjorde en triangelvändning av hela tåget i Öxnered, genom att vi körde mot Uddevalla för att byta riktning så att B 1037 kom först i tåget mot Göteborg.
Det är rätt långt ut som infartssignalen står, man ser inte stationen och vilka tåg som passerar där, utan känner sig helt övergiven och bortglömd.
Som eldare innebär det en utmaning, när man inte vet hur länge man blir stående. Det går inte att hålla någon vidare brasa när du väntar och när signalen plötsligt slår om så hinner du inte bygga upp fyren.
Så blev det denna gång, även om situationen, med fallande tryck och liten fyr, kunde arbetas ikapp när vi fick ett nytt stopp inne på Trollhättans station. Vi fick vänta på att en alienliknande, norsk rälsbuss skulle åka först.
B 1037 ryker svart medan jag fyller på med kol i fyrboxen och rälsbussen försvinner – snart avgång
För nu gällde att ha både fyr, tryck och vattenstånd, för nu skulle vi köra hem våra resenärer på utsatt tid. Med ett ånglok och 105 ton Ma-lok hängandes i slutet, Ma:n som hade order om att inte skjuta på annat än om ångloket så begärde.
Röken är en direkt signal om hur fyren mår – svart rök indikerar på för lite luft / för mycket kol. I det här fallet är det lite avsikten: jag laddar på med mycket kol, men vill hålla dem från att tända innan vi ska gå. Då blir förbränningen ofullständig och röken svart, men vi håller trycket i schack.
När det är dags för avgång öppnar jag dampen, och ångstötarna suger in luft som gör att röken snabbt blir ljusgrå, optimalt i ett ånglok. Men den bilden kunde jag inte ta, för i det skedet är det fullt arbete och ingen tid för att fotografera.
fortsättning följer
Absolutman 