Ångvärmt tåg hem från norska gränsen 9 – Trollhättan – Göteborg inuti ångloket

Avgång! Grön signal och vi ångade på ut från Trollhättans station. Damparna öppnades och cylindrarna sög luft genom fyren och tuberna. Det som tidigare handlat om att vårda en liten brasa från att bara hållas vid liv och inte ge för mycket värme, förvandlades i en hast till ett hårt arbete med att mata en glupsk eld.

De gulvita kolen studsade i takt med ångstötarna och såg att falla sönder av den intensiva branden medan de fortfarande var stora bitar. Precis som tidigare (här) gäller det att hålla en jämn bädd och fylla i där hål brinner fram. Skillnaden är nu att fyren konsumerar stora mängder kol och det är härligt att kunna mata den med fulla skyfflar!

Värmestrålningen från luckorna, när de öppnas, är så kraftig att efter ett antal skyfflar så ryker det om högra skjortärmen. Det här är ånglokskörning på riktigt.

Fullt tryck i pannan, hemlängtan, nedförsbacke och medvind

Fullt tryck i pannan, hemlängtan, nedförsbacke och medvind

Det gick åt en hel del vatten och injektorn på min sida stod på mest hela tiden. Vattnet ska kokas till ånga, av det kol jag skyfflar.

Det var en härlig långkörning utan stopp ned till Göteborg nu och jag får en släng av autentisk körning, som om detta utspelade sig för 100 år sedan.

Vi kommunicerar det vi behöver på loket, ”Rullar”, ”Kör vänta kör”, men inte så mycket mer. Men inte av osämja eller så. Vi njuter av upplevelsen och är djupt inne i arbetet.
Härligt fokus.
Intensiv upplevelse.
Och så låter det rätt mycket i hytten, vilket försvårar ev. småprat.

Men jag provar det som vi båda sett och tagit till oss av i en engelsk instruktionsfilm (se den här): där pratades det om att köra med luckorna till fyren lite på glänt, för att få in luft ovanifrån också. Det skulle resultera i en bättre förbränning och synas i form av perfekt, ljusgrå rök.

Nu vi redan innan konstaterat att vi utan problem kan elda och köra så vi har denna ljusgråa rök, kanske för att våra lok tar ovanluft från de små hålen i eldstadsluckorna.

Resultatet vi kunde se, var att vi inte kunde påverka röken genom att köra med luckorna öppna. Varken negativt eller positivt. Sannolikt är våra svenska pannor annorlunda konstruerade än de engelska LMJ-pannorna som filmen instruerade på. Det negativa blir istället en kylande effekt som denna luft har på fyren, något som ibland nyttjas för att säkerhetventilen inte ska blåsa på stationen.

Det började skymma och vi dundrade ned mot Göteborg med 30% fyllning och full regulator, allt med fyren käkade i sig kolskyffel efter kolskyffel.
Nu körde vi stundom med luckorna till fyren på glänt i alla fall, av en helt annan anledning – det gav ljus tillräckligt för att se vattenstånd och man manometrar.

Vid ett tillfälle började trycket att sjunka, 11 kg, 10… lokföraren kompenserar den mindre energiinnehållet med att öka fyllningsgraden, för att inte tappa effekt och fart. Det hörs på ljudet. Större ångförbrukning får trycket att sjunka ännu raskare. Någonstans har jag ett hål i fyren. Luften rusar då genom hålet och värmeavgivningen blir sämre.

Det är inte alldeles lätt att se, för den intensiva branden och det gulvita ljuset är kraftigt och bländande. Då använder man skyffeln i en teknik som kallas ”att spegla”. Skyffeln vänds upp och ned och sticks in innanför luckorna. Det gör att det är lättare att de kolen och var det är hål.

Jag hittade ett litet, begynnande hål långt in till vänster och t snabbt till det med en skyffel. Sedan är det så hett att jag måste stänga luckorna en stund. Men trycket fortsätter falla, 9 kg… 8 kg… jag ser att lokföraren börjar bli orolig.

Upp med luckorna igen och se där, precis till höger i bakkant, precis innanför luckorna, har det brunnit rent. Jag dumpar tre fulla skyfflar kol och vips hade luften ingen genväg att ta. Tryck svarade direkt med att stiga, lika snabbt som vi tappat det.

Utan stopp eller missöden anlände vi Göteborg C, där passagerna lämnade oss för denna gång.
Åtskilliga som passerade ångloket – vilket alla resenärer gjorde – stannade för att byta några ord eller ta bilder. Och samtliga uttryckte sin uppskattning av resan. Tack till er alla som gillar det vi gör och möjliggjorde denna tur!

En och annan ”vanlig” besökare av Göteborg C kom också fram, förvånade över att se ett ånglok där, men gemensamt för alla var nöjet att se ett livs levande ånglok.

Vagnarna kopplades loss från B 1037 och Ma 403 i andra änden drog hem dessa till Lärje, innan vi som ensamlok backade mot Sävenäs för att gå i stall och ställa av ånglok.

Fortsättning följer här

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ångvärmt tåg hem från norska gränsen 9 – Trollhättan – Göteborg inuti ångloket

  1. Janne H skriver:

    Härlig beskrivning! Tack för den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s