Att importera en Scirocco från Tyskland

Ibis hotell - funktionellt, automatincheckning och smidigt

Ibis hotell – funktionellt, automatincheckning och smidigt

Ibis hotell och Östberlins utkanter den andra januari. Ibis är allt annat än överdådigt och mysigt, men det är helt och rent och fungerar oklanderligt. Och är billigt.

Frukost ingår inte men går att köpa till till ett modest pris. Modest är även frukosten.

Detta är fortsättning från planeringsstadiet (här)

20140421-192906.jpg

Utsikt från S-bahn (pendeltåg) - när jag framkallade bilden visade det sig att någon ringat in skylten på stationen

Utsikt från S-bahn (pendeltåg) – när jag framkallade bilden visade det sig att någon ringat in skylten på stationen

Så hur tar man sig bäst hem från Tyskland? Med bil så klart!
Från flygplatsen tog jag S-bahn med ett byte och en taxi en kort bit.
Nu fick det bli en rask promenad i något som mer känns som en solig höstdag än som vinter. Inte tillstymmelse till snö eller slask.

Tysk milsten som förkunnar avståndet till Berlin... numera inne i Berlin. Världen krymper

Tysk milsten som förkunnar avståndet till Berlin… numera inne i Berlin. Världen krymper

Passerade här en milsten, eller Meilenstein, som förkunnade två Meilen till Berlin, för länge sedan. En preussisk Meil är cirka 8 km förtäljer Wikipedia.

Så kom jag då fram till bilhandlaren och där stod den. Syndigt svart och förföriskt blängde Sciroccon på mig.

Bilhandlaren var en vänlig man som körde några standardfraser och försök, som ”om resan gått bra”, ”om hotellet varit bra”, ”att många varit intresserade av bilen men att han hållit den åt mig”, ”att han har en Honda Civic också (som förstås är dyrare)”. Jaja, det är ju hans jobb, kan jag tänka.

En provtur visade på att Sciroccon gick mycket bra, tacka för det, den hade gått under 5000 mil och var nyservad. Sportchassie hade den och den var direkt hård.

Byråkratins hus - allt du behöver för export av bil under ett tak.

Byråkratins hus – allt du behöver för export av bil under ett tak.

Bilhandlaren var dock hjälpsam i att se till att jag fick alla handlingar till bilen, inklusive ett TüV-intyg på fjäderbyte – Sciroccon hade inte bara sportchassie, den var begåvad med H&R-fjädrar. Inte undrar på att det var stenhårt.

Jag betalade och så följde han med mig till det lokala Vägverket för export. Och det var tur det, för det var tysk byråkrati och sysselsättningspolitik av högsta rang.

Skylttillverkare fanns det många av, samlade kring lokala Vägverket i Berlin.

Skylttillverkare fanns det många av, samlade kring lokala Vägverket i Berlin.

Jag tänker inte gå in i detalj på alla steg, men det handlade om att köa, bli registrerad, få ett nummer, betala, köa igen, få nästa nummer, i oändliga omgångar, tills vi två timmar senare kunde gå ned till den lilla lokala och privata firman som på plats gjorde exportskyltarna (registreringsplåtar) och sålde exportförsäkring för fem dagar. Det var desto smidigare. Här skedde ett misstag, som utsatte mig i en risk som jag är glad att jag inte visste om. Det finns två typer av exportskyltar (gula och röda). Gula (den billigare) skulle räcka var bilhandlaren och skylttillverkaren ense om, för visst var Sverige med i EU?! Jag borde ha reagerat på deras bristande kunskap där, kan man tycka, men det blev den gula. De ringde ju trots allt ett samtal för en second opinion…

Diesel på bensinstationen

Diesel på bensinstationen Hem. Lämpligt när det är dags att åka hem.

Passade på att fylla upp tanken inför hemresan. Vid den här tidpunkten kostade euron 8:66, så det var klart billigare att tanka i Tyskland än i Sverige, där dieselpriset låg över 14 kr/liter.

Tillbaka till bilhandlaren för att byta från bilhandlarskyltar till mina exportskyltar. Sedan var det bara att förbereda sig på 140 mils njutning i 14 timmar.

20140422-101340.jpg

Hemresan började med ett par hamburgare och sedan bar det av.

Hemresan började med ett par hamburgare och sedan bar det av.

Min nya bil!
På Autobahn!
Ah…

Efter en stunds körning funderade jag på att slå på farthållaren och bara cruisa fram. Jag fipplade på knapparna – jag hade ju hyrt precis en sådan här tidigare (här) och tyckte att jag visste var kontrollen på ratten satt.

Efter en stund var det bara att inse – bilen har inte farthållare!
Utrustningspaket som vi är vana med i Sverige är inte nödvändigtvis de samma i Tyskland och jag hade i det närmaste tänkt att det var standard och orkade helt enkelt inte lusläsa hela utrustningslistan, som fördunklas av oväsentligt information som isofix, bakrutetorkare, SARS-bakljus (lyktor där blinkers, bak- och bromsljus är integrerat och det enda som Scirocco har), fjärrstyrt centrallås bla bla bla. Någonstans där glömde jag att säkerställa att ”Tempomat” som farthållare heter på tyska fanns med. Vilket det alltså inte gjorde.

Men men, tycker man om att köra bil, så ska man ju köra själv också!
För övrigt var denna Scirocco tacksamt avskalad från så kallade förarhjälpmedel, vilka har en tendens att få bilen att plinga och plånga som ett flipperspel. Något som kan få mig att flippa ut.

Efter en hamburgare i Hamburg, non-stop genom Danmark så nådde jag hemmet i gryningen och det var bara att masa sig till jobbet.

Fortsättning följer och då ska vi möta den svenska byråkratin, när vi ska försöka få svenska skyltar till Sciroccon.

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Mina bilar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att importera en Scirocco från Tyskland

  1. Ping: Flottan förändras – försäljning av Frida Folkvagn och en jämförelse mellan Passat W8 och Scirocco TDI | Absolutman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s